senaste mottagningarne i Tuilerierna anföll har derför en af diplomatiska kåren, Enligt bru ket var den diplomatiska cirkeln bildad före kejsarens ankomst; då han passerade den diplomatiska haien, gick han rakt fram till baron Wentlaw, bayerska sändebudet, och sade till honom med mycket eftertryck och så högt att alla kunde höra det: Hr baron, edra kamrars förhållande är icke egnadt att bringa sakerna till ett godt slut; ni må icke inbilla er att man kan skrämma mig till några eftergifter. Förvånad vid detta häftiga tilltal, svarade baronen: Ers majestät, min regering har ingen del i de åtgärder som vidtagas af våra kamrar; de äro i oppositionens händer. Kejsaren gick sin väg, runkande på hufvudet, liksom chan tvifiade, och sägande bahl! bahlb Han vände sig dernäst till baron Seebach och tryckte hans hand. Kejsaren ämnar nu lägga an på att tillverka några skenbara bevis på en krigisk opinion i Frankrike. Den gamla bekanta komedien med opinionsyttringar skall gifvas om igen, med mera oförsynthet i anläggningen än någonsin. Prefekterna hålla på att locka eller tubba municipalkonseljerna till att underteckna adresser med försäkringar om landets beredvillighet att understödja kejsaren. derest han finner nödigt att förklara krig. Det fins 36.000 kommuner i Frankrike, och från dem bör väl kunna fås ihop 4—50( adresser, hvilket är allt hvad kejsaren behöfver för att säga, det han har allmänna opinionens stöd. De mest entusiastiska adresserna skola införas i Monitören, och de mera svala endast omnämnas, så att läsarne må tro att dessa äro af samma sort. Några ifriga Bonapartister arbeta på aft förmå sjelfva lagstiftande kåren till att afgifva en adress i krigisk syftning, men hittills åtminstone har detta icke lyckats. Drifves. det till en votering, så skola de dock svårligen våga att säga nej. Hrr deputerade äro ganska medgörliga verktyg. Nyss har t. ex. församlingen annullerat valet till deputerad af M. Migeon, som blifvit två gånvger vald i departementet Haut-Rhin, oaktadt regeringen uppstält en annan kandidat och myndigheterna användt alla möjliga intriger. för att utestänga honom. M-. Migeon beskylles för att ha låtit offentliggöra ett bref, hvari han anklagar. lagstiftande kårens president och kejsarens Halfbror på mödernet, grefve de Morny, för brottsligt umgänge med Migeons svägerska. Härifrån kommer grefve Mornys fiendskap och oppositionen emot hans väljande. Kort förut hade församlingen. gillat valet af en af regeringens kandidater, M. Raoul Charlemagne, i trots af talrika protester och bevis på det gröfsta missbruk af valmyndigheternas inflytande. Mot Migeons val hade deremot ingen klagan förts från de väljandes sida och han hade haft en stor och obestridlig majoritet. Senaten har gillat anslaget åt prins Napoleon, dock ej utan att det vankades anmärkningar emot prinsen. Bland tre talare, som voro synnerligen stränga, kallades den ene. de Castelbaiac, af presidenten till ordningen. Då prinsen derefter träffade M. de Castelbajac, for han häftigt ut mot honom för hans yttrande i senaten. M. de Castelbajac inlemnade genast till kejsaren en anhållan om entledigande från senatorsvärdigheten, isen kejsaren vägrade sitt bifall. Före kriget söker kejsaren ställa sig in med demokraterna. Han har skickat försoningsbref till M. Guinard, en gammal medlem al Berget och öfverste vid nationalgardet, hvilken blef dömd för delaktighet i emöten den 13 Juni i anledning af expeditionen till Rom, den Napoleon afsände för att vinna det katolska partiets och de reaktionäras vänskap. Den afsatte kejsaren på Hayti har begärt att få bosätta sig i Paris, men kejsaren har nekat honom det, af fruktan för en åtlöjeväckande parodi och ett farligt exempel. Thiers var en af de förste som hittade på att jemföra Soulouque med Napoleon. Journal des Debats har kommit i onåd för en strof. som man tagit för en pikant sammanställning. Det heter: Soulouque blef herre öfver sina medborgare, hvilka hade känt honom såsom slaf förrän de valde honom till republikens president; Han upphäfde sig till kejsare och grundade en löj ig regering, hvilken hade sina lysande momenter; han skapade en aristokrati äf hertigar af Lemonad och Marmelad, han föll genom en republikansk uppresning, och för att göra upplösningen af hans bedröfliga regering rätt fullständig, blef han beröfvad sin egendom af sin senat, sin statskonselj och sina generaler. Ur de visor, som här cirkulera rörande det svarta majestätet, tillåter jag mig att anföra en kuplett: Il avait une garde Des dragons, Des canons, Des botts å la hussarde Et force de courtisans, Chambellans, Des ducs, des marquis, Laquais grands, petits, Tout Pargent du: pays. Ca nempeche pas Que Soulouque est å bas. Man skall höra en parisare gnola eller sjunga denna kuplett för att rätt uppfatta allusionens skärpa. Men hvad göra dessa visor Soulouque! Han har döck räddat. bortåt en half million pund, och kan skratta åt sångarne. Både svarta och hvita kejsare tänka på det yttersta. En toscansk tidning berättar att familjen Bonaparte — kejsaren deri inbegripen — lägger sig till ofantliga egendomar i Italien. Man får lof att ha något i bakbäll i dessa tider, då tronerna ej aro mera eviga än eder, aflagda på konstitutionen och strax brutna. Konungen af Belgien, vanligen så lugn och försigtig, visade sig nyligen vid en offentlig middag mycket upprörd. Under det han talade med några ledamöter af kammaren om de förestående händelserna undföll honom uta bt SNE. al: 2 tr pri sed a