kets innevånare, krigsmakten till lands: och vatten, samt embetsmän af alla grader, att visa Oss den tro och lydnad, som Vårt rena uppsåt och deras eget väl i närvarande tid oinskränkt fordrar: Befallandes eder samt och synnerligen uti Guds den Allsmägtiges hägn och beskydd synnerligen nådeligen. Stockholms Slott den 13 Mars 1809. CARL. C. Lagerbring. Klockan 1 följande natten affördes Gustaf Adolf till Drottningholm. På Stockholms gåtor var ingen rörelse, utan allt så tyst, som om ingenting märkvärdigt passerat. Vestra armån befann sig på sin marsch på vägen mellan Örebro och Westerås,då underrättelsen om konungens arrestering mötte densamma. Det var den 135 Mars på morgonen, söm Adlersparre erhöll riksföreståndarens proklamation jemte en särskilt order från denne, att till Stockholm endast medtaga hälften af de mest pålitliga trupperna. Adlersparre tillsporde befälet hvad de tänkte om en sådan befallning. Svaret blef: -Ingen stannar, alla framåt, lika bröder, lika öden. Vi erkänna iiga andra order än vår chefs., Dessa försök attskingra vestra armån väckte hos Adlersparre misstro och missnöje. I en skrifvelse till hertig Carl yttrade han också: Jag vil, bör och kan ej aflägsna mig ifrån dessa trupper, ädla vapenbröder, förr än vår enda enkla föresats är till fullo verkställd, den, att förskaffa rikets representanter frihet att sammankomma och frihet att inbördes öfverlägga och besluta. Den 22 Mars skedde intåget. Vid Järva värdshus mötte ridhästar från kongl. slottet, hvilka begagnades af Adlersparre och hans stab. Redan vid tullporten böljade en oräknelig menniskomassa, som med uthållande hurrarop helsade sin befriare. Tåget fortsattes Drottninggatan utföre under folkhopens entusiastiska rop. Det var som om en segersång klingat genom luften. Alla fönster voro uppfyllda af välklädda damer, hvilka, hviftande med sina näsdukar, täflade om att välkomna vestra armån. Vögen togs öfver Gustaf Adolfs torg, der Adlersparre -saluterade den store konungens staty, sedan öfver Myntoch Riddarhustorgen samt Stora Nygatan åt Skeppsbron, der trupperi a mottogos och helsades af riksföreståndaren, åtföljd af Adlercreutz jemte en talsik stab. Från Skeppsbron begaf Adlersparre sig med sin stab upp till slottet, der riksföreståndaren gjorde honom bekant med Adlercreutz. De Båda revolutionscheferna sågo hvarandra då för första gången. Det varen rörande, en upplyftande syn, utropar ett åsyna vittne, att se de store männens första handslag och omfamning! Adlersparre tog till ordet och yttrade: Finlands hjelte! Adlercreutz afbröt: Georg Adlersparre, hela Svergeslb