UDSTERKRINE. Man trodde i Wien, enligt Börsenhalle, att lord Cowley genomdrifvit sina bemedlingsförslag hos Wienerkabinettet. KorrespondenÅ ten bekräftar detta, men tillägger den anmärkningen, att de engelska bemedlingsförslagen, I med enskilta undantag, hvilka lord Cowley sjelf icke ifrigt påyrkade, vore fullkomligt öfverensstämmande med Österrikes ära och intressen. Äfven hade Ostdeutsche Post redan den 2 dennes yttrat: Österrikes separatfördrag med de italienska staterna äro måhända värda att uppoffras; dock måste garantier gifvas för fredens bibehållande. SCHWEIZ. Tidningen Bund? påyrkar meå ifver att de neutrala savoyiska provinserna måtte genast besättas med schweiziska trupper: Storrådet uti Tessin hade med 64 röster mot 5 utnämt den liberale öfversten Luvini till president. t ITALIEN. Från Turin förmäles, att markis Sauli skulle såsom sardinskt sändebud afgå till Petersburg. Han skulle taga vägen öfver Paris. En kavalleriöfverste hade från Chambery afrest till Paris; för att der uppköpa :50,000 karbiner för sardinsk räkning. ; Uti en korrespondens från Turin till Times? försäkras, att:sardinska krigspartiet förlorat terräng, och att Österrike hade i sin makt att betrygga fredens bibehållande. Endast wienerkabinettets hårdnackade omedgörlighet kunde föranleda den utgång af saken, att sardinska krigspartiet lyckas genomdrifva sina afsigter. Uti Milano arbetades ifrigt på kastelletsbe1: fästande. Två klasser af Alessandro-gymnasiet hade tills vidare bl.fvit tillstängda, derföre att gymnasisterna tillställt oväsen mot läraren i tyska språket. Om den demonstration, som försiggick i Milano den 22 Febr. vid grefve Emilio Dandolos, begrafning, berättas följande: Mera än 3000 personer församlade sig och åtföljde liktåget, till hvilket äfven 80 eleganta ekipager slöto sig. Den med svart sammet beklädda kistan bars af andliga. Knappt hade processionen lemnat kyrkan S:t Babile, då två stora trikolorkransar nedföllo på kistan, hvilket fram;kallade högljudt bifall af folkmassan. På kyrkogården var ett kompani soldater uppstäldt, men några excesser förekommo dock ej. Samma afton voro alla logerna uti teatern la Scala tomma. TURKIET, : Tvenne fältläger komma att bildas vid Schumla och Sofia, båda med en styrka af 10.000 man. De för detta ändamål bestämda trupper hafva redan fått marschorder. En del af dessa trupper höra till Konstantinopels garnison och kommer att ersättas med landtvärnsbataljoner. i; OSTINDIEN. Till London har officiel underrättelse ingått, att fälttåget i Oude är. att anse såsom slutadt. Dschung Bahadur i Nepaul är beredvillig att utlemna de flyende rebellerna. Generalen sir Hugh Rose förbereder slutkampagnen mot rohillas. rer ge te tr förra NN NA An on SE ERRIN RNA Då Om Talsvenskan. Af R. v. KE. IT. (Svar till Qvintus interveniems,.) Med det: sista i föregående artikeln anförda exemplet (döde, döda) är jag tillika så nära frågan om genera, att det måhända kan våra skäl att derom yttra ett par ord, helst detta är, så att säga, en fråga för dagen. Ifrigt pågår nemligen just nu, isynnerhet i en af de dagliga tidningarna, ett försök att åter införa den trassliga och oegentliga skillnaden mellan s.k. manligt och qvinligt ordkön för ord,som dels icke har något naturligt kön alls, dels, i fall man ändå skulle ur defas betydelse vilja liksom leta sig till -ett-inbilladt kön för dem, ofta nog då borde få ett motsatt mot det som grammatikan och traditionen vill anvisa dem; Densom tycker, att det är vackert, må ju dock på språkhistoriska grunder skrifva t. ex. regeringen, hon; tidningen, hon; taktiken, kons direktionen, hön; förtäringen, hön; trösten, hon; klädseln, hon; anatomien, hon; censuren, hon 0.8. V.-O. BJV.; men då man håller på med ett sådant. förändrande af sednare tiders skrifbruk i riktning ifrån let naturliga, så synes mig, att man ej. borde så häftigt klandra den, som i andra grammatikaliska afseenden (såsom verbalböjningen) något aflägsnar sig från samma skrifbruk, för att deremot närma sig till det naturliga, det tefvande! Må man ej såsom skäl för återupptagande i skrift af bruket af han och hon för ord utan naturligt kön åberopa allmogespråket. — Allmogespråket, der det ännu skiljer maskulint och feminint ordkön, skiljer detta. redan vid substantivet sjelft, äfvensom vid adjektivet och vid de adjektiva pronominerna. Detheter:en: fot, men ehand eller hann; foten men handa; eller, med utstötning af-d, hanna; venstre:fo-11 ten, men venstra hann: min fot men mi kann): o. 8 v. När fot och hand sålunda i sådantl: allmogespråk oupphörligt har på eller med sig något böjningstecken, som utmärker, att detl: förra är ett manligt och det sednare ett qvinligt nomen, eller språkpersonlighet, så är det äfven naturligt, att, då pronomen personale j skall företräda deras ställe, foten får heta han : och handen hon, som om de vore särskilda lefvande varelser af olika kön. J j i UNF Voss tkr ät fr Ar a fr ör os lö te Aj add 0 nn fr pr kön, ÄRA GÅ nt TTR Nr rd re ten nt gp gär ef RA ANNE DE SN veg REP VT TARA I skrift och i bildade talspråket vore deremot detta bruk ej naturligt, emedan det står I: enstaka och utan något stöd i språkets alla öfriga förbållanden. I både skrift och bildadt; tal heter det neml.: en fot !och ei hand; den fot och den hand; foten och handen; min fotÅ och min hand, er fot och er hand, hvilken fotÅ och hvilken hand 0. 8. Vutan tecken till skill-: nad mellan ordkönena. Ej ens skriftspråkets för mask. antagna omvexlande ändelse på -c och på -a (talspråket nyttjar endast den ena af dessa ändelser) i bestämd plur. för substantivet samt i obestämd plural och i hela bea nn ES NA te OK dh we. HOTA AT