de omfattande och allvarliga lefnadsåsigter, som då skulle leda. flertalet af -bildade pesoner... För dem, som draga sig tillbaka från ett Hf, fullt af jägtande efter nöjen och gläd:etomma retelser, eller för dem, som emellanät stanna då nöjenas fart minskas eller hjersat tröttnar vid deras tomhet, och då gifva sig tid att begrunda deras inverkan på samböllet och det husliga lifvet, för dem behöfver ej bevisas huru stor vinsten skulle vara af en ådan förändring. En lika stor vinst skulle :ppstå för de qvinnors apathiska li, som icke ra råd, eller af samhällsställning eller vanor icke äro böjda för att följa med-i nöjevas kapplopp, då det allvarliga sträfvandet kulle blifva en frisk källa till lifskraft för em, som hvarken hafva nöjen eller göromål som lifva dem. Den brist qvinnorna lida på en upplifvan!e verksamhet är af alltför allvarlig vigt. tt icke omsorgsfullt afses vid deras uppfostran. Här har jag dock endast vidrört den åsom ett af de skäl, som göra det nödvänligt, att vi vid flickors uppfostran icke skola .rbeta på den ena eller andra formen af veande, utan göra kärleken till kunskaper för dess egen skull till sjelfva källan för deras ntellektuella lif och vänja dem vid själsansträngningar, som skola hjelpa dem att motverka de många farorna af ledig tid och de hopkrympande inflytelserna af små bestyr och sysselsättningar, ibland hvilka qvinnorna oundvikligen måste lefva. Just det förhållandet att qvinnorna icke hafva några yrken, som öfva deras förmåga ller låta dem känna behofvet af kunskap, hvilket varit förevändningen för det man gifvit dem liten eller ingen grundlig själsodling, är, som jag förut sagt, skälet hvarföre de benöfva en högre och allvarligare uppfostran; :y om vi icke vilja tillåta deras förmögenheter att förspillas för dem sjelfva och samhället, så måste de uppfostras så, att de ifrån sig sjelfva hemta de intryck och tankar, som den verksammare delen af slägtet erhåller utifrån. De måste uppfostras så, att de känna den beständiga nödvändigheten af sjelfförädling och sin ansvarighet söm medlemmar af samhället, ehuru de icke taga en mera verksam del i dess arbeten. Det är sannerligen icke svårt att visa huru många af qvinnans husliga pligter, både som maka och mor, skulle mycket bättre uppfyllas af mera odlade förstånd, och huru mycket sferen af hennes höjen och inflytelser skulle ökas, om hon utsträckte till mannens intellektuella lif den sympatiens makt hon så starkt utöfvar inom känslornas och böjelsernas område. Men det är icke tillräckligtatt stödja bevisningen för nödvändigheten af en högre bildning för qvinnan ens på sådana skäl som dessa, Vid en ung flickas uppfostan måste vi känna, att hennes framtid är alltför osäker, alltför mycket oberoende af hennes eget bestämmanr de, för att vi skulle våga uppfostra henne helt och hållet för en ställning, i hvilken hon kanske aldrig kommer. Det enda säkra sättet är att framhålla individuel fullkomlighet, så vidt ett sådant uttryck kan begagnas, såsom uppfostrans mål; med andra ord: den harmoniska utvecklingen af alla hennes förmögenheter såsom hennes egen individuella både rättighet och skyldighet; kortligen, att uppfostra henne såsom en af Gud skapad va-. relse, icke såsom en mannen underordnad. Sjelfva underordnandet, så vidt det är med Guds lagar ölverensstämmande, skall endast klarare uppfattas och förstås, ju mera hon sättes i stånd att studera och fatta naturens andra allmänna lagar; ty det vore sannerligen en farlig satir på mannens öfverlägsenhet att medgifva, att den gör räkning på ett erkännande endast så länge som qvinnorna iro svaga och okunniga.