förevisande af det förstnämda brefvet, deri penninLE omtalades, styrkte han sin -uppgift, att ån hade penningar att vänta från utlandet, och det lyckades honom på detta sätt och då han för öfrigt var känd såsom en ordentlig karl, att med en borgare här i staden afsluta köp om en bleckslagareverkstad. Tiden för penningarnes ankomst inträffade slutligen för omkring 14 dagar sedan, och Plamböch, infionsnde sig å posten, åtiöljd af tvenne trovärdiga Personer som intygade hans identi et, fick ganska riktigt lyfta dem; Vid medlens utqvitterande teck nade han sig äfven Plambech, och ingen af vittneva hade fästat sig vid den obetydliga namnolikheten Plamböch, som nu redan i flera månader drifvit sitt yrke, har för några dagar sedan blifvit af K. Mi upptagen till svensk undersåte och stod just i begrepp att härstädes söka burskap. Emellertid hade den rätte egaren till pengarne, glasblåsaren, börjat blifva orolig, öfver att ingenting afhördes från Flensburg. Förfrågningar gjordes ä postkontoret, hvarest underrättelse erhölls att både bre: och penningepåse voro utqvitterade. Män fick likväl snart anledning att misstänka att bleckslagaregesällen Plamböch, begagnande sig af namnlikheten, varit den som olofligen tillegnat sig penniagarne, och saken anmäldes för stadsfiskalen Kock, som efterspanade och lyckades gripa Plamböch innan denne fått någon aning om den på honom fallna misstanken och deraf kunnat föranledas att undanskaffa hvad som ännu vore i behåll af penningarne. Ett belopp, uppgående till 788 rdr anträffades derföre i Plamböchs chiffonier, och Plamböch måste vid med honom arnstäldt förhör vidgå förbrytelsen. I poliskammaren sökte han likväl sedermera komma ifrån saken genom att söka göra troligt att han anat att slägtingarne i hemorten insatt pengarne å! honom och nu ville skicka honom desamma. Plam höch. måste slutligen erkänna att han aldrig varit i Flensburg. Målet remitterades till rådhusrätten. Målsegaren den rätte Plamböch, visade sig i glädjen öfver att återfå sina penningar så försonlig mot bedragaren, som varit på väg att beröfva honom hela hans lilla kapital att han anböll det denne måtte säppas fri igen, en begäran, på hvilken dock naturligtvis inte! afseende kunde fästas, utan blef Plamböch i ransakningshäktet insatt. Eksjö den I Mars. Målet rörande utprångling aj falskt. mynt förevar förliden gårdag för tredje gånger inför rådhusrätten. Tilltalade Anders Andersson du j.ade åter upp en ganska lång historia. denna gång befängdare än de föregående; hufvudsaken deraf var. att den af honom förut uppgifne, till namn och hemvist obekante främlingen, hvilken uppehållit sig i hans ödestuga, vidtalat Andersson att få köpa en dennt tillhörig, på hans egor varande stuga och derpå Så som handpenning lemnat fyra 50 rdrs sedlar af Mä Jareprovinsernas enskilta bank, af hvilka sedlar Andersson utbjudit den ena på Eksjö marknad, men sön::erplockat de andra tre, sedän deras falska be. skaffenhet blef upptäckt. Denne främling uppgaf hau nu hafva vistats hos honom trenne. gånger. Ehurv den tilltalade gjordeuppmärksam på sina flera olika uppgifter om de falska sedlarnes åtkomst och antalet gånger som främlingen vistats hos honom, samt på orimligheten uti.att inlåta sig i fastighetsköp meå och derpå emottaga 200 rdr håndpenningar af en person, hvars namn och hemvist han icke känner, trot sade han all öppmaning att bekänna sig skyldig til sedlarnes förfärdigande. Fyra nya vittnen hörde deraf upplystes: att en person, som vittnet tror var: Andersson, vid trettondedagstiden varit inne i hr C W Borgs! handelsbod och handlat likadant pappe som det, hvarpå de falska sedlarne blifvit förfärdiga de, och 14 dagar innan Andersson häktades åter kommit och velat köpa mera dylikt papper, men då inte: fått; att Andersson i sistl. Januari månad kommi in till målaren Sandstedt i dennes hemvist, Grimsbergskrogen och haft Sandstedts yngre son, 15 å gammal, att åt Andersson rifva en färg, som här medhade, samt 4 dagar derefter åter ditkommit oc! då träffat såväl Sandstedt sjelf som dennes hustru och tvenne söner, och anmodat dem att låta honon få en färg hvarå han medförde prof; att Sandsted: gjorde flera tillblandningar innan det lyckades honon: få färgen precis vid den kulör Andersson ville hafva. att denna kulör är mycket lik den, hvarmed valöre: 50 blifvit tryckt å de falska sedlarnes midt; att Andersson, på fråga hvad han skulle begagna färger till, svarat, att han dermed vill: måla småsaker, son: hans hustru klippte i popper åt barnen; att Gustaf i S:t Foghult en dag kommit till Priarp och frågat efter Andersson samt af dennes dräng fått till svar: han är på ödestugan; der har! han hållit sig i 5 veckor; Gud vet hvad han gör der; att Gustaf du gått till honom på ödestugan, men ej sluppit in för: än han en längre stund väntat och tvenne gånge klappat. på dörren; att Andersson samma dag han tades kommit till samme Gustaf så tidigt på morgoven att denne ännu icke stigit upp, och begärt få låna 25 rdr till respenningar åt Ös:ergötland, för ati ut erka åt sig andra penningar i stället för dem han dögen förut hade visat Gustaf och sagt sig hafva fåt! af en bonde i Östergötland för oxar, och hvilka han sedermera funnit vara icke riktiga. ; Den tilltalade förnekade att hafva köpt papper pi mer än det ställe han tillförene erkänt, men er kände deremot riktigheten i de öfriga vittnesmålen För åstadkommande af än ytterligare bevisning ble målet uppskjutet till måndagen den 14 Mart. Vil Bedaktionen af Aftonbladet. I no äl, torsdagen den 3 Mars 1859, finnes et polisreferat om en f. d dansör Ekbäck, tilltalad fö ofrlig vandel. I anledning deraf får undertecknar upplysa, att det aldrig funnits någon dansör vid Kong! testern med detta hamn. Svckholm den 4 Mars-1859: , ÅA dansörernas vägnar, Sigurd Dund. Bullettmästare vid Kongl. teatern:, Med anledning af stående böra vi nämna att vi vid närmare efterhörande erfarit att det vari vid Kongl. teaterns kör som tilltalade Ekbäck vari anstäld. LANDSORT S-NYHETER, : Fralmstad d.28 Febr. ann I går hölls! socken år Fen RN AR