DANMARK. Kiöbenhavnsposten har af Dagbladet blifvit bänvisad till Alhambra, der det egentliga folket var tillstädes, för att der finna hvad den förgäfves sökt på alla andra ställen under festdagarne den 10 och 11 dennes, nemligen antiskandinaviska tänkesätt. Emellertid anmärker Morgenposten att Kiöbenhavnsposten icke heller der skulle ha funnit sådana, med följande ord: Ty äfven der visade sig motsatta sympatier på ett anmärkningsvärdt sätt. Då den allvarsamma delen af festen skulle börja, hade en mycket talrik församling infunnit sig i hufvudbyggnaden; men då denna upplystes af blott två talgljus, så var det som föregick icke särdeles allvarligt. Hurrarop och skrik kommo i stället, och ett slags komiker, som ville agera talare, bidrog ännu mera att öka oredan. Plötsligen visar sig på talarestolen, utan att anmälas, en, efter egen utsago, fattig man, och visar i ett jemt och fattligt föredrag, att det icke var för att glädja sig öfver, att svenskarne för tvåhundra år sedan hade fått stryks, som den nuvarande sammankomsten egde rum, hvarpå han framhåller huru nära brödrafolken stå hvarandra och hvilken glad sammanslutning sedan den tiden föregått emellan befölkningen i de tre nordiska rikenå, att man icke mindre än då bör vara beredd att mottaga fienden, men att det är från söder och icke från norr, som den för framtiden bör sökas. Spörjer mån nu, hvåd verkan ett sådant tal gjorde på denna, lindrigast sagdt, oroliga församling, så är svaret: det främkal lade först en djup tystnad, så att mannens ingalunda starka stämma hördes tydligt öfver hela salen, dernäst vid särskilta ställen af föredraget, bravorop, och vid dess slut ett så allmänt hurra för talaren och de af Hohom ittalade åsigter; att det val ej varit bättre vid någon af de andra festerna.s FRANKRIKE. . Det heter nu att bestämda förslag blifvit; gjorda för ordnandet af frågan om garnisoneringen i mellersta Italien. Ett af dessa för-! slag säges gå ut på att de nuvarande österrikiska och franska garnisonerna i legationerna och i Roin skulle ersättäs genom spanska trupper, hvilket förslag man ansåg blifva väl upptaget i Rom. idt under oron i Paris, der icke ens underrättelsen om konferensens förestående sammanträden kunnat minska farhågorna för ett fredsbrott med Österrike, ånkom underrättelse från Honolulu, att österrikiska fregatten ?Novara dit anländt på sin tur från Sidney, och att dess officerare tillika med de medföljande vetenskapsmännen yarit inbjudna till en festdig. dingr hos franske konsuln i Perrin, vid hvilket tillfälle man druckit entusiastiska skåJar för de begge kejsarne äfvensom för Frankrikes och Österrikes oupplösliga förbund.? De franska officiösa författarne synas vilja försvara -Cousas dubbelval i DonaufurstenAömena. Hr Renee söker i Constitutionel Visa att detta val icke står i strid med konventionens artikel 3. Men äfven om detta val vore: olagligt, menar han, så skola makterna, som icke hafva eller kunna hafva något annat syfte, än att komma till rätta med de rumenska folkens moraliska och materiella behof, icke kunna vägra erkänna valet, emedan hvarje annat afseende måste öfvervägas af den moraliska betydelsen af ett sådant faktum. Slutligen söker artikeln äfven ådagalägga, att äfven Porten icke kan hafva något intresse uti att vägra erkänna Cousa, då hans dubbelval är en borgen för furstendömenas inre lugn. I Paris antager man emlhertid, att franska segeringen visserligen skall föreslå konferenSen att erkänna dubbelvalet och i nödfall modifiera konventionen af den 19 Augusti, men icke motsätta sig beslutet, om det af majoriteten fattas i motsatt syfte. : n korrespondens till Börsenhalle, upplyser huru regeringen opererade i kursen kort förrän kejsarens tal bölls, för att få differensen före och efter talet så litet märkbar som möjligt. Den tillät nemligen i ett par dagar