Hvar tid om honom dömmer: Han-furstars mönster är. Hans mod man här berömmer, Hans milda godhet der. Sannt är: han mycket felat, Då. han lättsinnigt spelat Med tusen kärleksbahd. Men otack är, att minnas, Der höga dygder finnas, Pott hans passioners brand. Om sönd :gsmorgon träda Man. ofta honom såg Förklädd, att bonden gläda, I bondekojan låg; Der aldrig han försmådde Hvad huset då förmådde Framlägga för sin gäst. A Så kunde han utröna, Om bonden fått sin höna I pannamn, allra bäst. Denna förträffliga dikt blef redan då, den 5 Maj 1830, enligt förtjenst prisbelönad af Societ dAgriculture dAgen och förvärfvade bonom sedermera den för det sköna och ädla så tillgänglige och så tragiskt omkomne hertigens af Orleans gunst. Dit hör vidare det herrliga odet öfver marskalk Lannes (Lou marechal Lanos), en gascognare, till hvars lof Jasmin mäktigt grep i sin lyras strängar. (Forts. följer:) En militärbefordran. Återigen har em militärbefordran skett, som påkallar klander. Bedröflgt är i sanning, att rättvisa och billighet så helt och hållet åsidosättås vid befordringar till regementsofficersplatser, och att lycksökeri samt favoritism gynnas på bekostnad af anciennetet och duglighet. Då nu så olyckligt är, bör åtminstone sanningen fritt uttalas, på det att vederbörande slutligen må inse, att ett sådant system i längden är förderfligt. Det är f. n. om hr Edbolms befordran till. major vid andra lifgardet man har att orda. Kaptenerna Furuhbjelm, Ehrenhoff och Jägersköld äro äldre än hr Edbolm. Den förstnämde, af sjuklighet oföra ögen att tjenstgöra, kunde icke ifrågakomma att befordras: Den andre, af chefen duglig ansedd, hade redan någon tid tjenstgjort som major. Den tredje är slutligen den, hvars umärkta duglighet är allmänt känd inom Stockholms garnison. Deremot känner ingen till hr Edholms framstående militära egenskaper. Såsom -son till gamle konungens lifmedikus och favorit, blef hr Edholm först. ordonnansofficer hos Carl Johan: och sedan adjutant hos konung Oscar. Detta kunde vara i sin ordning; men att han derföre äfven skulle prejudicera tvenne äldre kaptener, af hvilka den-enes duglighet är fullt jemförlig med, och den andres betydligt öfverlägsen hr Edholms — är deremot utom all ordning och rättvisa. Sådant gör ond blod, skapar missnöje och bildar partier inom en ofticerskår. å Vid andra li gardet har af gammalt den riktiga rincipen varit gällande, att alltid låta ancienneteten a för träde, och att blott synnerligt utmärkta egenskaper borde få gå utom ordningen i befordring-väg. Denna regel har äfven nu blifvit iakttagen af regementschefen, som till major föreslog hr Ehrenhoff. Visserligen skulle chefen ha kunnat. föreslå hr Ja gersköld utan att så synnerligen afvika från gammal god praxis; men då i alla fall hr Ehrenhoff var duglig och till tjenst och lefnadsåbetydligt framom den senare, så fanns ej skäl att förbigå den, som redan bestridde majorstjensten. Men att deremot föreslå den 4:de i ordningen, hr Edholm, hvarken kunde eller borde falla en chef in, som i 48 år. tjenat vid ett och samma regemente . och der lärt sig känna både personer och rätta sättet i befordringsväg. Hr Ehrenhoff blef således af chefen förordad, men, brigadchefen, H. K. H. hertigen af Östergötland, ogillade förslaget samt förordade i stället den, hvarom ingen drömt: hr Edholm Månne verkligen den unge brigadchefen är lika kompetent domare i hvad som rörer andra lifgardet, som chefen, hr Nauckhoff? Men då rimligtvis så icke är, borde väl, tyckes det, åtminstone krigsministern, hr Björnstjerna, som i öfver 30 år tjenat just vid samma gardesregemente;. gjort H. KE. H. uppmärksam uppå det oformliga och orättvisa i saken, samt med all makt sökt att få det rätta fram. Det är icke många år sedan hr Björnstjerna lemnade andra lifgardet, så att någon obekantskap med personer och förhållanden der ingalunda kan förebäras såsom ursäkt. Hvad kan då vara orsåken till hans handlingssätt? Jo, hr Björnstjerna, så om gam mal tjenstgörande kammarherre, vet nogsamt, att för att stå väl hos furstar, måste man alltid vara en ja-herre: derföre teg han vackert stilla och kontrasignerade hr Edholms utnämning. (Insändt.)