han skäligen kunnat antaga att, då han ej tillkännagifvit sin afsigt att flytta från Lönnborg, han fortfarande till hennes hem egde till:räde; att oaktadt genom de inför rådhusrätten aflagda vittnesberättelser ofvan omförmälda omständigheter i åtskilliga hänseenden blifvit bekräftade, likväl och då numerå såsom lagligen styrkt måste antagas, att Ödberg tillbragt måndagseftermiddagen den 15 November kl. !emellan 5 och 6 i sin moders hemvist, kl. :!; 7 befunnit sig i sin egen bostad å Ladugårdslandet och under den återstående delen af aftonen uppehållit sig å Ladugårdslandsteatern, och någon bevisning icke kunnat förebringas derom, att Ödberg innehaft några af de persedlar, hvilka vid mordets föröfvande blifvit tillgripna, så, och enär, beträffande öfriga delär af målet, dels den i kongl. poliskammaren gjorda: oeh af Ödberg erkända angifvelse om stöld från hr hofintendenten Westin numera blifvit af Westin återkallad och dessutom sannolikt aldrig kommit att framställas, såvida ej misstankar om ett gröfre brott emot Ödberg uppstått, och dels angifvelsen om af Ödberg begånget våld emot hans moder blifvit af Westin återtagen oeh af enkan Ödberg bestridd, finner jag, i saknad af bevis om sistberörde förbrytelser, hvad under ransakningen inlupit icke böra föranleda till Ödbergs vidare qvarhållande 1 häkte. Stockholm den 16 Febr. 1859. — Klockan 11 i går afton hade en gradpasserare vid Svea lifgarde passerat öfver Karl XIII:s torg. Han hade då mött tre karlar och en qvinsperson, och då en af karlarne högt utropat det der är en liten knekt, hade gradpasseraren, som tog humör öfver yttrandet, stannat, och tvist uppstått, hvaraf handgemäng slutligen blifvit en följd. Då en främmande person. derefter tillstädeskommit, och de tre karlarne dervid aflägsnat sig, hade gradpasseraren saknat sin klocka. På marken anträffades urkedjan frånryekt, äfvensom näsduken, men klockan, ett silfvercylinderur, som var afryekt från kedjan, var borta. Anmälan gjordes :å polisvaktkonret, men ännu har ieke spaning erhållits på de tre karlarne. — Då i lördags afton en större folksamling skockat sig utanför Rydbergska hotellet vid Gustaf Adolfs törg för att betrakta de gäster, som begåfvo ig till den af Stora sällskapets ledamöter gifna bal, inträffade: ett. tillbud till en svår: olyckshändelse, som dock lyckligtvis icke medförde några svårare påföljder än att en häst blef illa skadad, En hyrkuskvagn stannade utanför porten, och sedan de i vagnen åkande stigit ur, blef högra hästen skrämd utaf den tillträngande folkmassan. Hästen slet sig lös från åkdonet, stegrade sig, föll bakut och stötte hufvudet mot en ?:, tums tjock glasruta i vagnens framsida, samt skar sig så alla att, sedan han sprungit fram åt Celsingska huset, han störtade ned å trottoiren till följd af den starka blodförlusten. En myckenhet blod strömmade ut. åt torget. Hästen blef doek genast af en tillstädesvarande veterinärsJev förbunden och med mycken möda hemförd rill följd af denna tilldragelse blef torget hastigt uppfyllt af.en oräknelig folkmassa, som skingrade sig först sedan såväl häst som åkdon blifvit undanskaffade. MM APR ep TR LA RATE RATE fn ED RONDEN fö rosen a leA 4 Vr st LR AA sl — Göteborg den 16 Febr. I går var ynglingen Sarl Edvard Andersson Forss, som sjelf angifvit sig ha ihjelslagit en okänd mansperson i Lerjedal, ånyo inställd till polisförhör, då modren Anna Maria Anlersson och hans husbonde hemmansegaren : Gustaf Svensson; från Jöderöd i Rödbo socken på Hisingön, efter kallelse voro närvarande. Anna Maria Andersson berättade, a:t sonen Carl Rdvard i yngre åren, då han vistats hemma hos henne, varit en god och beskedlig gosse, men städse visat motvilja att gå i skola, så att hon derom slutligen måst göra anmälan hos fattigvården, som då ta-it gossen om hand och utpensionerat honom på landet. Lördagen den 31 Januari, eller samma dag mordet skulle ha egt rum på eftermiddagen i Lerjelal; hade Cail Edvard redan vid -middagstiden mellan kl. 2 och 3 kommit. till modrens bostad, hvilken, örvånad häröfver, då hon vetat att -han:sedan i höst innebaft tjenst på Hisingön, tillfrågat honom om orsaken härtill. Carl Edvard hade då uppgifvit, at han olofligen afvikit utur tjensten, enär han der farit illa och haft dåligt kosthåll. Modren hade då föreställt honom, det sådant ej ginge an, utan att han måste hålla ut till flyttningstiden, men Carl Edvard vidhöll sitt beslut, att ej återvända till husbondefolket. Härunder förevisade han äfven den om taldta blypiskan, som ban sade sig ha hittat på landssägen. Derefter tillbragte Carl Edvard återstoder af dagen i modreng bostad. Under den derpå följaude veckan hade hen väl ibland om aftnarne funait honom ledsen, äfvensom om nätterna oroad af drömmar, då hon stundom väekt honom, men i. öfvigt ej kunnat märka att något felades honom.. Det var först genom andra personer hon erfarit, att han angifvit sig ha begått mord, deröfver hon blifvit så altererad, att hon sedermera: ej haft någon ro och hvarken förmått äta eler dricka, då sonens brottsligå handling föresväfvat; henne. N Gustaf Svensson uppgaf, att Carl Edvard kommit i hans tjenst sistlidne höst och sedan denna tid uppfört sig väl. Den omnämda dagen, då mordet skulle ha skett; hade Svensson och hustrun farit åt kyrkan på morgonen, men vid -hemkomsten fuönnit att Carl Edvard rymt sin kos, dervid han medtagit Svenssons blypiska. Beträffande mordhisterien, hade Svensson sig derem ej vidare bekant, än hvad han hört besättas, men förmente, att en granne till honom, Hans Torstensson, som vore Svenssons ovän, hade narrat Carl Edvard att afvika ur tjensten, för att sedermera få honom till dräng hos sig, hvilken förmodan Svensson äfven funnit, bekräftad vid ett samtal med Carl Edvard, som omtalat, att grannen rådt honom att an gifva sig för något, hvarigenom han skulle komma i häkte, då husbonden ej kunde återtaga honom, hvarfter Carl Edvard hade tillfälle att inträda i granans tjenst. Tilläggande Svensson, att Carl Edvard slifvit väl behandlad oeh haft godt kosthåll, hvadan hans öppgift om motsatsen endast varit tomma före gifvanden, för att slippa från tjensten. Carl Edvard medgat nu under tårar, att modrens och husbondens berättelser voro sanna, och att han af den senares granne blifvit öfvertalad att afvika nr tjensten, liksom Carl Edvard försäkrade, att han aldrig begått något brott, derom. han nu var fullt förvissad. Han kunde dock ej uppgifva någon orsak till den af honom uppdukade mordhistorien, annat än att han vid den tid, då angifvelsen skedde; varit bedröfvad, hvarföre ban äfven sjelf i flera dagar trott att han begått brottet, tills han omsider i ensligheten funnit att ban vore cskyldig härtill: Gustaf Svenssons. yttrande omdenhes granne och de råd Carl Edvard sagt sig ha fått af honom torde ej förtjena synnerlig uppmärksamhet, enär Carl Edvard i detta, liksom i flera andra hänseenden, kunnat ihopsmida osanningar. Med anledning af således. vunna upplysningar; är det utrönt, att det ifrågavarande mordet, hvarom Carl Edvard vid första förhöret afgaf en i de:s minsta detaljer sammanstämmande berättelse, aldrig blifvit begånget, hvadan poliskammaren beslöt, att han skulle ställas på fri fot och: öfverlemnas till :sin-husbonde Gustaf Svensson, som lofvade:att mildt.behandla honom, med hvilken utgång, af saken Carl Edvard förklarade sig högligen belåten, försäkrande sig aldrig mera vilja tillställa några mordhistorier. (G: H, T) LANDSORTS-NYHETER, Gefle d, 15 Febr. Det närvarande vinterföret föranleder liflig rörelse på våra gator. Dess bestånd hotas väl af flere grader blidt väder på dagarne, men !va gr. kyla om nätterna verkar konservativt. Tillförsel af spanmål syntes betydlig. Från!