Morgenbladet meddelar till slut några upplysningar rörande den ledigvarande amtmansbefattningen i Christians amt, som på förhand skall å högsta ort blifvit lofvad åt amtman Collett, Inom norska regeringen har emellertid ingen mera än hr Birch-Reichenwald attalat sig för hr Collett; alla de öfriga statsråden ha föreslagit amtmannen Vogt, som dock å högre ort är misshaglig för det oberoende och den karaktersfasthet han såsom torthingsma n visat. Morgenbladet yttrar, att let vill syna.s som vore hr Birch-Reichenwald tt betrakta såsom en minister plenipotentiaire ör tolkande af den högsta viljan och att den vorska regeringens förslag möjligen torde komma att förfalla till ett tomt spegelfäkteri. TRA EF EAT En annan tidning tror sig veta, att de beslut, som vid grosshandelsklassens sammanträde i torsdags fattades, skola ha innefattat, att mot öfverståthållareembets utslag i valordningsfrågan besvär borde anföras i afseende derpå, att utslaget frånhänder klasserna den af magistraten dem tillerkända rätt att med ärendet taga befattning, äfvensom att. derest så skulle erfordras, under tiden, intill dess ny valordning kan blifva fastställd, fuller hufvudstadens riksdagsmannavalskyldiget. Tillika lärer beslutits, att det af grosshandlarnes klass vid en föregående sanmankomst antagna och till öjverståthållareembetets behandling öfverlemnade, men icke pröfvale,l särskilta förslag till ny valordning, grundant på fattigskatten, nu skulle hos K. M:t omedel-Å bart anmälas. Dessa beslut äro, om för öfrigt Uppgifterna finnas grundade, karakteristiska för den bataljonschef (vi begagna hans eget uttryckssätt), som dikterar grosshandelsklassens beslut, och de stå i den fullkomligaste konseqvens med den hållning han iakttagit i valordningsfrågan ända från den stund, då han djerfdes framställa det vidunderliga påståendet, att grundlagen med ordet öfvereuskomma menade, att alla de närvarande skulle vara ense om det beslut, som fattades. I full öfverensstämmelse med arten af detta påstående har hr Schartau — ty läsaren lärer redan ha funnit att det är om honom vi tala — allt sedermera visat sig färdig att utan ringaste betänkande sätta å sido grundlagens klaraste och oförtydbaraste föreskrifter och gifva till spillo sina medborgares af gruvdlagen omgärdade rättigheter, endast och allenast han kunde derigenom bereda sig tillfredsställelsen att undertrycka en grundsats. hvilken majoriteten af hufvudstadens innevånare vågat att, honom till trots, omfatta. ö Sålunda, då det hade visat sig, att den af hr Schartau uppfunna hänvisningen till klasserna för honom ledde till det fullständigaste nederlag, framlade han inom sin klass ett förslag till besvärsskrift, innefattande tillika ett alternativt valordningsförslag, helt olika det, hvarom klassen hade förut öfverenskommit. I dessa till öfverståthållaren ställda besvär förklarade grossbandelsklassen — det vill i detta fall säga: hr Schartau — slutligen, att de båda valordningsförslag, som klassen antagit, innefattade klassens grundlagsenliga öfverenskommelsen vid olika tillfällen — samt anhöll om deras särskilta anmälande hos Kongl. Majestät. Ingen lärer förbise hvad en sådan framställnirg innebär. Hakande sig fast vid det uttrycket uti 14 R. O., att ändring uti öfligt valsätt kan ega rum, då antingen någon stads valberättigade innevånare, eller en eller flera klasser bland dem om sådan ändring öfverenskomma och konungen finner skäl demnsamma fastställa, ville hr Schartau derhän förvränga meningen med dessa ord, att !K. M:t skulle ega rätt, att till efterrättelse Tör hufvudstaden fastställa en valordning,: som blifvit blott af en enda bland dess 24 valklasser antagen! Och icke nog dermed: en klass, oförsynt nog att framkomma med en sådan begäran att ensam få stifta lag för alla andra klasser, skulle till. och med ega att vid olika tillfällen öfverenskomma om lera alternativa förslag, bland Hvilka den inbjöde K.: M:t at nådigst göra sitt val. Grossbandelsklassen behagade inlemna två sådana alternativa förslag. men det är solklart, att om den verkligen egde någon rätt att på egen hand framlägga två förslag, så funnes det ingenting som hindrade, att den sammanträdde: en gång i veckan, ja en gång om dagen och vid hvart dera tillfället lika grundlagsenligt öfverens kom, om ett nytt valordningsförslag, för at sedermera öfverlemna hela samlingen, då der en gång blifvit komplett, till K. M:t att ut densamma uwuvälja hvad han kunde finna lämp: ligast. Nea det är klart — och hr Sehartau, hun högt han än må anse sin klass stå öfver allf öfriga klasser, lärer icke ens drista bestrid: det — att om en sådan rättighet tillkomme en klass, att ensam för sig inkomma med val ordningsförslag, ett eller flera efter bebag, så skulle samma rätt ovägerligen tillkomma allc klasser. Hufvudstaden eger af ålder 22 borgareklas ser; genom magistratens benägna, ehuru olof: liga försorg fingo vi ytterligare tvenne: sum ma 24.. Om nu hvar och en af dessa 24 klas ser varit anspråkslös nog att endast hva för sig framlägga 2 förslag, innefattande klassens grundlagsenliga öfverenskommelse, pe TE OREaTa SR A e sy FT: EA SSE GSR SN WISE Pr SA JEN, KOffe NE SE, da Aa SEN