av för vederhä sbevis, men då de fle a re hade egna hästar och några resekos nader följaktligen icke kunde beräknas, hvilka voro; då de öfriga kostnaderna? Och ifrågakommo några; andre resor än för anskaffande af vederhäftighetsbevis? 0. M.: Då låntagaren och löftesmännen delade 1äT net, var naturligt att de följdes åt för att aflemna dokumenterna, ty somliga hade 1, 2!, mil och huru de dervid beräknade sina kostnader känner jag icke. Aktor: Skickades aldrig några handlingar med posten? 0. M.: Somliga skickades med posten och stundom tillgick på det vis, att låntagarne anmodade mig a:t skicka dem till deras kommissionärer. Andra åter lemnade dem sjelfva till sina kommissionärer, 4kor: När mån besinnar, att öfriga kostnader, utom renskrifning, äro genom taxor bestämda och ej kunna uppgå till ?, procent af lånesumman, så förefaller det dunkelt huru kostnaderna kunnat uppgå till detta ;belopp? 0. M.; Icke kan jag veta hvartill låntagarne användt sina: penningar. Aktor: Om t. ex. det af Bergman erhållna lånet å 15,750 rdr var ett fastighetslån, så uppgå kostnaderna (aktor specificerade dem) inalles till 81 rdr, men , procent å lånesumman utgör 118 rdr 12 öre, och der uppstår således ett öfverskott af 37 rdr 12 öre. Var lånet deremot ett namnlån, så uppgå kostnaderna endast till 15 rdr 50 öre och skilnaden mellan den till ?V, proe. beräknade provisionen blir då 102 rdr 62 öre. A detta öfverskott synes ingen särskilt kunnat göra anspråk om icke O. M. sjelf, och om han ej erhållit detsamma, hvartill har det då användts? 4 0. M.:Få icke låntagarne göra med detta öfverskott hvad de vilja, eller om de betalt något öfverskott till mig, skulle det vara förbjudet för mig som enskilt person att mottaga det? Aktor: Derom vill: jag nu ej yttra mig, men jag anhåller om bestämdt svar, hvart öfverskottet tagit vägen? 0. M.: Det är jag icke skyldig att redovisa för. Det är lånesökandenas ensak. Aktor: Men O. M. säger sig understundom ha mottagit ersättning för sitt besvär. 0. M.: Ja det har jag sagt. Det måtte väl ej ha varit dem förmenadt att lemna ersättning åt mig för mitt besvär med uppsättandet af de inbördes förbindelserna dem emellan, hvarmed jag stundom biträdde dem då låntagare och löftesmän sinsemellan delade lånen: Men det var icke såsom kommissionsarfvode. Ordföranden: Någon annan ersättaing säger sig O. M. ej ha tagit, än den låntagare och.löftesmän lemnat honom för biträde vid uppsättandet af deras förbindelser sinsemellan? 0. M.: Vid sådana tillfällen då jag, det hände sällan, hjelpte låntagare och deras löftesmän med sina inbördes förbindelser, kunde väl hända, att de ersatte mig för detta besvär, men icke med 3,:dels proc., utan med någon del. ektor: Enligt de upplysningar, som vunnos vid första förhöret, bv sädana liqvider som de här ifråsavarande ha blifvit uppgjorda med de allra flesta täntagare. Kan O. M. säga huru måpga ungefär äro de lån, vid hvilka O: M. biträdde vid de inbördes förbindelsernas npprättande? tv. M.: Det kan jag icke. Aktor: Var det mer än ett? 0. M.: Ja, det var det. Aktor: mer än 10? 03 M.x Det är möjligt. Aktor: Mer: än 20? 0. M.: Det kan jag icke bestämma, det är möjligt, och jag kan gerna säga att det var mer än 20, ty det gör detsamma i juridiskt hänseende om jag .biträdt med ett eller med 20, om det för öfrigt skulle anses lagstridigt. (Forts.) intr Ekesjö. En falskmyntsfabrik har härstädes blifvit upptäckt. Marknadsaftonen den 3 dennes hade hemmansegaren Anders Andersson irån Priarp i Ekesjö socken hos en vestgötehandlande i bodstånd på torget försökt utprångla en falsk sedel å 50 rdr rmt, efterapad Mälareprovinsernas enskilta banks, hvilket försök dock misslyckades oeh sedeln jemte utprånglaren blefvo öfverlemnade åt t. f. stadsfiskalens åtgörande. Emellertid fiek utprånglaren, såsom varande bofast man, tillstånd att resa hem. Men påföljande dagen, marknadsdagen, upptäcktes ytterligare tvenne dylika sedlar i allmänna rörelsen, hvilket gaf anledning att i häkte inmana Anders Andersson och undersöka hans hemvist. — Förlidve gårdag var ransakning i målet inför rådhusrätten, dervid genom vittnesberättelser upplystes: att Anders Anderssen redan på Lomaryds den 21 sistl. Januari hos vestgötehandlanden Rydin försökt utprångla en falsk 50 rdrs sedel, liknande Mälareprovinsernas enskilta banks; men blifvit afvisad; att samme Rydin, då han på Ekesjö marknadsafton återigen fick se en likadan sedel utbjudas af Anders . Andersson, påropat t. f. stadsfiskalen och lemnade saken åt honom; att Andersson hos en annan vestgötehandlande marknadsaftonen köpt 2 alnar kläde och -på-en dylik sedel fått tillbaka; att Andersson af en mjölhandlare äfvenledes marknadsaftonen köpt 8 ; 1 hvetemjöl och lemnat en dylik sedel i betalning samt derpå fått tillbaka 33!,, rdri; att dessa begge senare affärerna uppgjordes, utan att mottagarne af de falska sedlarne haft någon aning om sderas beskaffenhet förr än följande dagen, då granskning af desamma skedde -i en handelsbod, ä följd af ryktet om. falska sedlars omlopp; att Andersson i en annan handelsbod för någon tid sedan begärt få köpa florspapper och erhållit tunnt postpapper, men efter en veckas tid återkommit med detsamma och sagt det vara odugligt för hans ändamål samt begärt att få annat papper, då han erhöll tunnt maskintryckpapper, sådant som i handeln brukar läggas mellan tåbrickor, och intygade. vittnet att det var samma sorts papper, hvarå de falska sedlarnb blifvit gjorda. Slutligen hördes en dräng, som varit i arbetehos Andersson sedan sistl. Oktober, och som vittnade, att Andersson brukade stänga sig inue uti en 8. k. ödestugar, dit ingen fick komma in till honom utan att först knacka på dörren, som icke öppnats förr än locket till en i stugan stående kista smällt igen; att vittnet vid sina besök i ödestugan sett -pappersremsor och bleckbitar på golfvet och på ett bord, samt att vittnet den 3 dennes vid middagstiden sett Anderssor begifva sig upp på vödestugans med ett -pressjern i handen, hvaröfver husfolket yttrat sin förundran. — Utprånglingen af de tvenne sedlarne och uppköpet af papperet gjorde den tilltalade intet försök att neka till; men rörande åtkomsten af sedlarne hade han flera hvarandra motsägande upp gifter. Den tredje sedeln, den för hvilken han skulle hafva köpt kläde, ville han deremot ieke. vidkännas, ehuru klädet funnits i hans hem; oeh rörande åtkomsten af detta dukade han åter upp en af desså historier, hvars hepspinnande han tycks hafva mera fallenhet för än just skicklighet uti. Dev ofvannämda undersökningen i Anderssons hus kade, så aflupit, ätt åtskilliga. saker af misstänkt: beskaffenhet. funnits dels i södestugan och dels i;hans boniogsrum, såsom: papper af samma sort .som de falska sedlarnes; papper med mångfaldigt upprepade öfningar i skrifning af bokstäfver och slängar, deri synnerligen ofta förekommer namnet Westerås; papper som visa tydliga. mattor: (boktryckeriterm) efter tryck af den å Mälarebankens.50 rdrs sedlarmederst befintliga valören med dess sirater; papper med öfningar i tryckning af linier. och punkter; ett förstoringsglas; en misslyckad massa af samma beståndsdelar som boktryckerivals; en fin messingskam; hvarmed: punkttryekning kan göras; en bundt oljadt papper: en del arsenik, med flera saker, hvilka alla företeddes inför rådhusrätten. Vidare uppgafs hatva vid nämde undersökning funnits, dels i. spiseln en mängd förbrändt papper samt aska, kol-och brända bleckbitar, och. dels en å en hyfvelbänk :anbringad inrättning, hvarmed tryekning tycks kunnat ske. — RE ng RE SR TINA att på Ilan