lifvet... tycker du att det skulle räcka till för en kärlek sådan som vår?n Ja, är det icke som jag säger, svarade Gudmar med en strålande och leende blick, patt din kärlek klarar mörkret för mig. Nåväl, har icke från urminnes tider goda englar blifvit sända att ledsaga de vilsefarna. Du är min engel — och dit du leder mig, dit följer jag förtröstansfullt, det svär jag af mitt hbjertas fullaste fullhet! Tack, o tack... Och låt oss nu se på det, som du medförer — du har dem: väl med dig ? Naturligtvis. Och huru många kyssar har ej den ringen fått, som skall omsluta ditt finger! Om jag först går bort att vänta dig, så skall denna ring ännu ha så mycken värma qvar af mina läppar att den aldrig skall kännas kall, då den möter dina.s ; Ack, gif mig den straxt! Jag vet ej hvarföre vi icke längesedan skaffat oss dessa vackra underpanter, som under : skilsmässans tider blifva oss så kära.n Vänta, älskade Majken! Jag tänker först framställa en bön af djupaste allvar innan vi vexla Våra ringar... Men der har du i stället den, som du skall gifva mig och den du måste helga på samma sätt! Med en obeskriflig rörelse, en hemlighetsfull rysning och ändå med en känsla af öfverströmmande sällhet tog Majken ringen och förde den flere gånger till läpparna. Tala hu, min Gudmar! Då jag håller Senna pant i-min hand, skall det blifva svårt för mig att säga nej till något, som du framställer. : ; Det hoppas jag nästan också att du. ej skall göra, ty gjorde du det; vore du icke rättvis... Se, älskade, då du ännu under några år —,jag bestämmer tre år. — varit ett ödmjukt offer i din fare hand, bör du ej då