sig till Ola Månsson och änmodat hönom att inlemna deras lånebandlingar, hKvilket denne också åtog sig, utan att dervid någon annan kommissionär omtalades. Några dagar senare fingo de af Ola Månsson mottaga penningarnä, med afdrag af ränta å8 procent pro anno, sämt en procent för Ola Månssons besvär. De hade visserligen tyckt, att detta vöre ett nog drygt arfvode, men de försökte icke någon nedprutning, ty den debiterade provisioner var känd taran. Och förklärade sig slutligen Erikson och Mårtensson böredda att, om så skulle påfordras, edeligen bekräfta dessa sina uppgifter, tilläggande, att om någon annan mening funnes uttryckt i den af dem förut undertecknäde skriften, så fråtisade de sig all ansvarighet för densamma. Ola Månssön, synbart slagen vid åhörandet af dennå skrift, förklarade med något sväfvande stämma, att han hade någon aning om den der tillställningen, såsom orden föllo. Efter några ytterligare frågor till den anklagade och sedan åklagaren förmält sig icke ha något vidare att för dagen andraga, utan anKöll om utsättande af dag för protokollsjustering, tillspordes Ola Månssön om han häde något vidare att anföra, dervid han förbehöll sig att i sinom tid få genmäla aktors blifvande slutpåstående, men ville redan nu bestrida höfrättens befogenhet att upptaga saken, så vida, något annat ifrågakomme än tillämpning af ansvarighetslagen. Målet uppsköts derpå till nästa tisdag, Vi skola i morgon, söka något fullständigate redogöra för gången af förhöret och de många pikanta vändningar, som derunder förekommo. i ; d—