högt uttalar, men inom sig hyser. För närvarande finnas 1 Paris lika många önskningar för Italien och åsigter rörande halfön, som det ges politiska partier — och som ni vet, lida vi icke brist på sådana. Vi tidningsskrifvare sakna icke heller vänner och . bekantskaper i alla läger under denna tid af politiska svängningar. Jag har just stött på några sådana gamla bekantskaper i går och i dag. Jag hade efter middagen begifvit mig ut att flanera med cigarren i mun; det är min siesta. Bäst jag gick med händerna i fickorna och näsan i vädret, stötte jag på en gammal grenadier från kejsartiden, stödd på en sonson, som är sergeant vid ett linieregemente. Ah, är det du, min veteran, sade jag, då jag igenkände qvarlefvan från Waterloo. Bomber och granater,, utfor han, för femtio år sedan skulle en kaiserlich inte ha fått komma åt mig så der! Du torde kommaå dem så nära en gång till, pere Chauvin. Nå, om inte jag, så kan det ändå bli en af mitt blod, svarade ban, i det kastade en stolt blick ned på sonsonen. Jag Hoppas han skall få tillfälle att med värjspetsen taga sina officersepåletter. Den unge sergeantens öga glänste till som en blixt. Det syntes att han brann af begär efter att få ställa sig ansigte mot ansigte med de kejserlige (österrikarne). Det förvånade mig ej, ty Jag har sedan någon tid ofta mött denna glänsande blick ur våra unga krigares ögon, soldatens lika väl som officerens. Vår krigiska armå är öfvertygad, att om den blott finge order att marschera, skulle den taga de österrikiska trupperna i Italien i en munsbit. Sebastopols intagande har sin goda andel i denna öfvertygelse och denna stridslust. Aptiten växer medan man äter. Och hvad som ganska säkert kommer att ytterligare stegra den, är det officiella tillkännagifvandet, att vi den 1 Juni skola hafva på benen 672,000 man. Efter ryssarne komma österrikarne, skrek invaliden så högt han förmådde. Hvar och en i sin tur! Kejsar Napoleon III är en man af heder, det säger jag; han skall bämnas sin farbror och ge oss tillbaka hvad vi förlorat genom förräderi. Gubben lemnade mig med de orden: Det skall ni få höra af många andra också I Är det många som tänka på det sättet? frågade jag mig sjelf vid grenadierens tvärsäkra ord. Men jag tänkte att han icke var så noga invigd i gudarnes råd. Snart mötte jag en, som kunde vara det mera. Det var en f. d. tidningsutgifvare, numera ordinarie leverantör åt krigsministeren. Hör på, sade jag till honom, du, som i din affär har en så förträfflig barometer att se på, om vädret blir lugnt eller stormigt, säg mig hvilketdera vi ha att vänta. Det vet jag ej, men jag vet hvad vi böra få. Det är rättvist, det är nödvändigt att Frankrike, som nu innehar högsta makten på kontinenten, omgör .de traktater som afslutats till dess nackdel, som förslafva det, som förnedra det... Min vän leverantören eldade upp sig, såsom. en minister skulle ha gjort i lagstiftande församlingen — fordomdags. Detär Österrike som envisast håller på dessa skamliga och orättvisa bestämmelser, hvilka icke gagna någon annan än det. Med hvad rätt! ar det pålagt oss dem? Med den starkares; — nåväl, det besitter ej längre denna rätt somb dess falskhet och list hade en kort tid förskaffat det! Kejsar Napoleon III:s vishet och hans lysande segrar i Östern ha gifvit eller rättare återgifvit oss rätten. Äran och sunda förnuftet fordra att: vi begagna oss af den, för att Europa icke skall skratta oss midt upp i synen. Litet längre frammötte jag en vän till en läkare, som prins Napoleon gerna ser hos sij i Paris. Han gick tankfull och med lutadt hufvud. Du tänker på ltalien. Ja, hvem gör icke det? Mycket sant. Och med största skäl. Det olyckliga Italien förtjenar väl att man sysselsätter sig dermed. : Jaså, man tänker på dess bästa. Ja, det måste bli ett slut på dess sorgliga ställning. : På hvad. sätt? Man måste skänka det Frankrikes civiliseI rande institutioner. Ahal : Välsignelsen af vår lagstiftning, med ett ord af alla våra företräden... Af alla våra företräden!... Ja, jag menar af Code Napoleons mildal: straffbestämmelser, af förvaltningens sekulari1 sering. å Det der är prinsens mening ? Det förstås; är det icke vackert! Jo visst. — Men säg mig, tänker kejsaren lika med sin kusin ? Kommer du inte ihåg hans majestäts bref till öfverste Ney ? ; Jag ber tusen gånger om ursäkt; jag tänkte verkligen icke på det. Man vill således härifrån exportera friheten till Italien! tänkte jag., Hvad funderar du på? frågade i detsamma en annan af mina gamla bekanta, en för detta diplomat, som tog min arm. På anledningen till strängheten mot baron Häbner. Åh; man vill skrämma Österrike en smula. Hvarföre det? Emedan man fruktar det. Du talar som ett orakel. Ingenting kan vara tydligare. Österrike nöjer sig icke med att innehafva Lombardiet, utan det utöfvar äfven en tryckning på Piemont och rycker fram mot Rom. Man vet nu med visshet i kabinettet att de österrikiska trupperna i legationerna ämna besätta Foligno. Och Foligno ligger bara 10 mil från Rom. Du förstår... Jag börjar förstä. Det skall snart. blifva alldeles klart för dig... Frankrike. fruktade 1848 att invid dess