samhetsbördan. Till redaktionen af Aftonbladet. En uppsats i n:r 162 af Aftonbladet för. förlidet är om Sundhetslära, qvacksalveri och apoteksväsendex har föranledt insändaren att i någon mån betrakta samma ämne från en något olika synpunkt. Insändaren har ingenting emot att apotekarne måtte intaga en, så vidt möjligt, högre samhällsställning, men anser sådant kunna ske utan allt förhållande eller missförhållande till qvacksalveriet, kvårs utrotinde icke bör bero af apotekaren. Man har visserligen haft ett obehagligt exempel då en af detta samfund nedlåtit sig till ett slags connivence med qvacksalveriet, men då detta är ett fullkomligt undantagsfall, bör det icke upptagas i räkning. Att en viss grad af charlataneri åtföljer apotekareyrket, är onekligt och ohjelpligt, så länge den stora mängdens upplysning qvarstår på dess närvarande låga ståndpunkt. Så skulle t. ex.-det apotek, der man icke lemnade något oskyldigt surrogat för begärda föremål ur fördomarnes materia medica, blifva utaf mängden ansedt såsom ett dåligt apotek, der man icke är försedd med allt hvad en köpare efterfrågar. Man skall våra billig, pråktisk; och betänka, det ingen trafikerande vill skaffa sig ett så minskadt anseende, och då nran vet att cremor tartari kan vara lika bra som hvita ormen,, svinister lika nyttigt som björnister 0.8. V., så är det naturligt att den fördomsfulle får sådauti stället för det han begärde, echär den kur han åsvftar icke fördröjes eller på något sätt göres mc: misslyckad genom det ena än genom det andra. En sådan praxis anse vi allmän, och vilja på intet vis lägga en apotekare densamma till last. . Annorlunda blir det, om han, i den yetenskapliga sidan af yrket skulle förfara emot sin pligt. Men för att återgå till hufvudfrågan, tro vi, att, med undantag af nyss omnämda char ataneri vid försäljningen, intet samband emellan apotekaren och qvacksalvaren i våra dagar förefinnes. : Den ifrågavarande uppsatsen i Aftonbladet ifrar också för apotekarenssamhällsställning, som, då åtminstone vi icke tro densamma kunna bli på något sätt beroende af qvacksalveriet hos de obildade, skulle åstadkommas genom en vetenskaplig Höjning, börjad redan hos eleven i yrket. Man fordrar att denne skall förut aflagt ordentlig studentexamen; det kunde visst vara rätt bra, men huru många elever skulle en apotekare få af den klass, som genom nutidens allvarsamma studentexamens afläggande redan för sig öppnat en mer lofvande bana? Man skulle då kunna erbjuda honom en mer lockande framtid än ställningen i vår tid lemnar honom i farmacien. 1 utlandet har man på flera ställen gjort apotekaren berättigad att drifva en särskilt handel, på det att han der måtte söka en kompletterande fördel för sin existens, så att ban ieke må behöfva på något sätt vara egennyttig i den på vetenskaplig grund ställda me dicinalhandeln. Att genom små rangförhållanden skänka personen ett ökadt yttre och samhällsvärde, såsom Afionbladsartikeln föreslår, kan också möjligtvis vara ändamålsenligt och medverka till att ynglingar med underbyggnad från läroverkeh vilja egna sig åt yrket, helst då man betänker att en apotekarekares verksamhet innebär en verklig förtroendepost. Men man synes i artikeln icke så noga uppfattat de delar af en apotekares intressen, som äro förbundna med patienternas behof. Ibland dessa torde man böra främst i räkningen upptaga beqvämligheten att i hast, när brådska pådgår, kunna få ett vigtigt och räddande medikament. Vilkoret härför är att, efter ordspråket, kyrkan får stå mitt:i byn, d. v. s. att man må hafva den kortaste möjliga väg till apoteket; sådant synes man icke särdeles betänkt — i Stockholm — och allra minst på landet. I Stockholm får ett ilbud löpa en hel fjerdingsväg,t. ex: ifrån Nya vägen och omgifvande trakter, innan det, i grannskapet af Gustaf Adolfs torg råkar ett apotek. Deremot har man ej mindre än fem i sjelfva staden inom broarne. Sjelfra den pekuniära fördelen för en apotekare skadas mycket af en sådan sammanträngning af apotek inom en trång krets, der dessa fem skola dela emellan sig 12,000 kunder, då deremot de norra delarne och Ladugårdslandet sammanräknade hafva 60,000 invånare på sex apotek En så stor befolkning,som åtta eller tiotusende, utgör onekligen en tillräcklig krets, men 2000 är deremot alldeles för litet. t En berglig ställning, ett någorlunda tryggadt välstånd hos den, som bereder och afyttrar våra läkemedel åt oss, är onekligen hvad vi böra önska för vår egen och samhällets skull. Men detsamma utgör också det solidaste gagnet för yrkesinnehafvarne sjellva, vare sig man betraktar deri egen och närvarande ställning, eller afser sjelfva vetenskapliga yrkets, för elever och kommande: tider mera inbj dande ställningsförhållanden. Mångårig apotekskund.