UldliSKa NETSVTS BURE tet AVI TCRVIIIIIIL, Ch TU öfverflödigt arbete, som domstolen hvarker har behof eller gagn af, derest allmänna åklagaren satt sig riktigt in, i hvad som hos polisen förekommit. 3 Den 11 dennes, nära två månader efter Ödbergs häktande, -begynte äntligen inför rådhusrätten ransakningen rörande honom. — F England och Frankrike m. fl. länder erbåller hvarje anklagad till sitt biträde i rättegången en i statens tjenst anstäld sakförare. Denne åligger det att tillse, det den anklagad: kommer i åtnjutande af alla lagens förmåner att förebringa all tillgänglig bevisning on hans oskuld, att anställa kontraförhör med motvittnena för att pröfva riktigheten af deras berättelser, och att framdraga allt hvac som kan lända den anklagade till ursäkt eller beveka domaren till ådömande af det lindrigaste straff. Den anklagade underrättas till. och med af domaren att han på framstälda frågor icke behöfver gifva svar, som kunna leda till hans fällande. I Sverge ger samhället icke något sådant biträde åt en anklagad. Hör han till den s. k. bättre eller :den bildade klassen, så kan han dock för betalning erhålla ett rättegångsbiträde; han har merändels åtminstone en ytlig kännedom af lagen, och äfven samvetsgranna domare behandla en anklagad, hörande till nämde klass, med större undseende än de visa mot en fattig menniska. ,Denne träder inför domstolen under de mest ogynsamma förhållanden. Fängelset har gjort ett ännu mera nedstämmande intryck på honom än på den bättre fången, emedan han. suttit der mera öfvergifven än den som har relationer; han är försagdare, emedan han är van att känna sig stå långt under den höga domstolen; om — rättegångsförmåner har han aldrig hört talas; man har i. skolan sysselsatt honom så träget med utanläsninger af en mängd hopkrånglade och. för honom obegripliga och likgiltiga teologiska frågor och svar, att han icke kunnat inhemta någon kännedom om samfundslagarne i det land der ban lefver; okunnig om sina rättigheter, kan han icke yrka på dem, och kände han dem, så skulle hans försagdhet och öfverdrifna vördnad för domarens person hindra honom från att göra dem gällande. Den rike och den fattige; den bildade och den obildade åtnjuta således faktiskt icke likhet inför lagen, så länge den fattige och okunnige saknar ett erfaret, skickligt och kostnadsfritt rättegångsbiträde. Derförutan blir allmänna åklagaren, Ii förbållande till honom, såsom en fullrustad och vapenfärdig riddare emot en bonde!med Ttvå tomma händer. Vi förbise icke den väsentliga omständigTheten, att i de främmande länder vi.omnämt jär det en jury. som uttalar sitt skyldig eller Ticke skyldig, och att juryn kan göra detta på I grund af anledningar och sannolikheter, äffTven der klara bevis icke finnas, till följd hvaraf det der är ännu mer nödvändigt att en Tsakförare står vid den anklagades sida, framhållande och kombinerande de omständigheÅter, som tala för hans oskuld, nagelfarande och granskande de vittnes-uppgifter, som läggas honom till last. Hos oss, hvarest ingen dömes utan på grund af full bevisning. ligger det, med afseende på det slutliga resultaret, icke så stor vigt på, att den anklagade har en sakförare; men med afseende på det lidande, som han är underkastad derigenom, att han hålles häktad under ransakningen, vore det deremot af den allra största vigt, att han egde ett biträde, som, om han vöre oskyldig,kunde bjelpa honom att skyndsamt. få sin oskuld lagd i dagen. Ett annat fel i vårt rättegångsväsande, lika betungande för ala samhällsklasser, och vida lättare att afhjelpa än den förutnämda bristen, är den plägseden, som våra domstolar hafva att aldrig uppskjuta måls handläggande på mindre än åtta dagars tid, äfven der detta icke behöfves. Så har jemväl tillgått vid nu ifrågavarande måls handläggning. Rådhusrätten öppnade ransakningen den 11 Januari kl. 1 f. m. och lät den fortgå till kl. 3. Då upplöstes sessionen, efter -tillkännagifvande, att målet skulle-blifva ånyo företaget åtta dagar derefter. Ransakningen ..kunde lika väl ha fortsatts samma eftermiddag och de följande dagarne tills den varit-tullbordad, ty alla vittTnen, som funnos att åberopa, äro boende i Istaden, och kunde ha varit kallade och ini ställda lika gerna till den 11 som till den 1 eller 25 Januari. — I England och Frankrike fortgår ransakningen vid domstolen oafbrutet, der, det icke befinnes nödigt att inkalla vittnen; som bo mycket aflägset och ej kunnat vara på förhand kända. Om Ödberg blir frikänd från anklagelsen. när ändtligen den senfärdiga ransakningen ta. slut, hvad ersättning skall han då erhålla för sitt långvariga lidande, för det att man vid hans namn fästat en olycklig ryktbarhet, som 1 trots af hans oskuld, kan i framtiden till: Åskynda honom odrägliga oförrätter från råa menniskor, hvilka ej lika väl känna hans oskuld, som de veta att han varit ställd under tilltal, och hvad skall man gifva för upprättelse åt hans moder och syskon för deras ångest och skam? Så frågar den menskliga billighetskänslan. Ingen, svarar lagen. Detkar :cke alldeles undvikas.så länge hos myndighete: såväl som hos den enskilta menniskan bristei och ofullkomligheter finnas, att understundom en oskaldig nödgas lida pär ett groft broti I olifvit begånget och samhällets gemensamme bästa fordrar upphofsmannens bringande ida gen och bestraffande. Det tillhör samhället i sin helhet att förekomma eller lindra det ovise nitetssföljder, genom att göra 1ättegångsordningen ändamålsenligare. Men detta vilja ordföranden i lagutskottet grefve Erik Sparre, le konservative på riddarhuset och flertalet a presteståndet icke gå in på. De afstå ogerna irån något privilegium, icke ens det ait inför lagen vara de facto förmera än andra fattige syndare. 2 KR VN ER TR att ora NORGE Tidningarne från Kristiania. som ankommrc