och Iforpattringat. Några ord i anledning af ransakningen med ynglingen Ödberg. Ransakningen rörande det ohyggliga mordet. å öfverstinnan Sederholm ger förnyad anledning att taga i betraktande några brister i vårt rättegångsväsende, och lemnar ett sorgligt bevis på haruledes dessa brister göra den stora grundsatsen om : allas likhet inför lagen i sjelfva verket illusorisk hvad den fattige och obildade angår. Evligt hvad vi meddelat af de vid polisen och rådhusrätten hållna förhören med ynglingen Ludvig Ödberg, blef han häktad den 18 sistl. Nov. på grund af en löslig förmodan om möjligheten af hans delaktighet i eller medvetenhet om mordet. Sannolikt skulle polisen icke ha häktat Ödberg på så lös grund, om han icke för tillfället saknat kondition eller stadig sysselsättning, hvilket polisen alltjemt begagnar till förevändning för eljest på svaga grunder hvilande häktningsåtgärder; detta är en qvarlefva af det gamla försvarslöshetssystemet, under hvilket-.den obemedlade, som ej var i annans tjenst eller hade försvar,, kunde inkastås. å Långholmen. Under de förhör, som polismästaren Ekströmer höll med Ödberg, och sedan 500 rdrs belöning var utfästad åt mördarens upptäckare, förekonr-ett vittnesmål af en hushållerska i huset, der fru Sederholm bott, derom att hon träffat och talat med Ödberg i huset dagen efter mordets upptäckande; ett annat af en qvinna, hos hvilket Ödberg bott, rörande några utlåtelser, hvilka tycktes gifva tillkänna ånger och förtviflan öfvernågot begånget groft brott; samt ett tredje af en arbetskarl, att Ödberg fällt yttranden, antydande att han hade mer än vanligt godt om penningar, andra sidan gjorde Ödbergs uppgifter, sammanställda med uppgifter af åtskilliga i målet börda personer, hvilkas vittnesmål Ödberg, sittande i sin cell, icke afvetat, lika litet som vittnena kunnat känna Ödbergs berättelser, detstemligen sannolikt, att ban hade tillbragt största delen af den tid, inom -hvilken mordet måste ha skett, på andra ställen. än deri huset, Vittnena ;voro likväl i så måtto ofullständi ör i sina uppgifter, att de icke hade bestämdt ved på några klockslag under den: tid, då de varit tillsammans med den anklagade, till. följd hvaraf det ic! ce kunde blifva med absolut visshet ådagalagt. det Ödberg omöjligen kunnat under de timner, då mordet måste ha blifvit föröfvadt, befinna sig på det ställe der detsamma; blifvit begånget. Men något slags bevis att han-föröfvat: brottet eller ens under der: ifrågavarande tiden befunnit: sig annnorstädes; än han sjelf uppgifvit, . kunde deremoticke mot; honom förebringas. Allt stannade vid de omtalta misstanke-anledningarne, af hvilka till och med några läto på ett ganska naturlig: sätt bortförklara sig. fver det minutiösa förhör, som 1olismästaren hade bållit. med alla menniskor, om; hvilka kunde utrönas att de varit:i någor beröring med Ödberg den dagen då mordet skedde, eller dagarne närmast före och efter: började man emellertid, sedan beslut om målets öfverlemnande till domstol hade blifvi fattadt, att uppsätta ett protokoll, som slutligen växte till en vidd af mer än 100 ar) och erfordrade en månads tid. Under hela denna tid satt Ödberg qvar i cell. Poliskammarens förfarande i denna sak ha mött ett temligen allmänt ogillande. Man hö; dagligen samtalsvis klandras, att protokollet: uppsättande gått så långsamt och att man Vic ärendets handläggning fästat allt för litet af: seende vid, att en person satt biktad, för hvars oskuld genska många sannolikheter talade. Och då det dessutom legat i saken: natur, att en mängd efterspaningar, hvilka e ledt till något resultat, icke kunnat eller bor offentligen omtalas, -har äfven hos månge; den föreställningen uppstått, att polisen si uteslutande hade fästat sin uppmärksamhet å Ödberg, att den underlåtit drifva andr: efterspaningar. Att detta icke varit fallet åtminstone sedan det börjas blifva mycke tvifvelaktigt om man i Ödberg hade funni den verklige gerningsmannen, det tro vi os veta, ehuru vi naturligtvis ingalunda kunn:i gå i borgen för, att efterspaningarne bedrif vits med all den kraft och skarpsinnighet som bort och kunnat ske. Men härmed mi nu förhålla sig huru som helst, så förringa icke deraf giltigheten af de anmärkningar som göras i afseende på långsamheten a ärendets behandling i hvad det rörer Ödber; särskilt. j Denna långsamhet är likväliokenågot ovan ligt och för denna sak eoet. och då vi gifva