TJA den 21 fan, stora politiska fråga inträffat, som tynger ena eller andra sidan. Den n sväfvar ännu obes 1 rig red. Den krigiska adress, som sardinska kammaren afgifvit såsom svar på trontalet, kan räknas såsom ett icke ovigtigt krigiskt symptom. Men å andra sidan kan man deremot anföra de ansträngningar, som göras från engelska och preussiska kabinetternas sida, för att hindra en brytning mellan Frankrike och Österrike. Alla engelska tidningar och tidskrifter, som något intressera sig för fonder, finanser och aftärer, ärr fulla af de bittraste reflexioner öfver kejsar Napoleons ormpolitikp, som rubbar verldens lugn och stöter hvarje ärligt förtroende ifrån. sis, ,Times har uträknat, att den egendom, som ligger i fonder och aktier på Europas samtliga börser, sedan den I Januari förlorat i värde omkring 60 millioner E och ?:nmärker dervid sarkastiskt: Detta är Jen lörsta inbetalning, som Europa fär göra, Ör. att tillfredsställa lystnaden hos en enda af .ess furstar, hvilken gör anspråk på att i sig ba förkroppsligat folksuveränitetens princip och den allmänna rösträtten. Daily News har hela tiden visat sig mycket inkonseqvent och motsägande i afseende på den italienska saken. Dels har detta blad med stor liflighet förfäktat nödvändigheten ar den europeiska fredens bibehållande såsom vilkor för framåtskridandet i civilisation. Men å andra sidan förklarar det sig med värma för Italiens fullkomliga oberoende. I ett af de senast hitkomna nummer försöker Daily News att göra sim ståndpunkt klarare och reda sig ur några af de motsägelser, uti hvilka tid ningen invecklat sig: Vi protestera ännu beständigt af alla krafter deremot, att England skulle i förening med Frankrike och Ryssland intervenera i Italien för att med vapenmakt drifva Österrike ur Lombardo-Venetianska konungariket; men icke af sympati för det österrikiska herraväldet eller af brist på deltagande för Italien fasthålla vi vid denna protest. Orsaken är att vi icke kunna fatta något förtroende till Rysslands och Frankrikes djupare liggande afsigter. Af detta skäl måste Envglands rätta hållning i afseende på en sådan strid bestå i en vak sam neutralitet. Och på en sak äro vi säkra: Italiens tillstånd kan aldrig bli sämre än det är. Men under det vi intaga denna afvaktande ställning, böra vi sorgfälligt akta oss för att arbeta Österrike i händerna; och detta sker om man antingen allt för ringa uppskattar faran eller hårdheten af det österrikiska herraväldet eller framställer alla förhoppninar om frihet i Italien såsom idel drömmar och hjernspöken. Ingen medlem af det europeiska statssystemet — aldra minst England — kan fördöma eller-ens ogilla ett försök att befria Italien från det österrikiska oket. Må gerna för oss Ryssland och Frankrike svänga murbräckorna mot det österrikiska väldet i Italien. Vi må tycka det vara underligt att finna dem vid sådant arbete, vi må betrakta deras bevekelsegrunder med misstro — men så länge de använda sin kraft på denna nödvändiga förstörelseprocess, kunna vi lugnt se på och önska dem god fortsättning. Till och med de, som förr voro färdiga att köra hufvud i vägg till försvar för Wienska systemet, börja nu blygas för att öppet stå under ett sådant baner, ehuru de icke kunna underlåta att i tysthet krypa der4nunder. I ett och sammma andetag förklara de Österrikes politik i Italien för ohållbar och italienska emancipationens sak för hopplös. r att bjuda skäl för detta påstående framställa de för oss den omöjliga drömbilden af ett under ett gemensamt öfverbufvud förenadt Italien om det enda alternativet som erbjuder sig för dem; hvilka vilja befria balfön från främlingsoket. Detta är helt enkelt cn vanställning. Vi förneka den teori, s Times innehåller. Vi förneka snska fosterlandskärlekens polisfringspolitik, som från fö Turin skulle regera hela Italien. Italiens nationalitet har, likasom Tysklands, fr n fordomtima grundat sig på gemensamhet i språk. litteratur, härstamning; seder och sympatier. Ingen politikus, som är vid sina sionens bruk. borde lemna ett sådant faktum ur sigte och en centraliserad enhet i stället fö: ration. t enhet under Roms spira, hvilket 1, eHer enhet under ett gubi Turin, hvilket af Times 4 åsom en ögonblieklig skräckbild tillhöra båda inbillni ost ens rike. Altgenosen europeisk kongress åstadkomma en italiensk federation, vore ett passande mål fören upplyst diplomatis högsta bemödanden. Den största svårigheten härvid vore påfven, men sjelfva den helige fadern får ej såsom ett evigt hinder stå i vägen för en fredlig lösning af de skickelsedigra frågorna. En titudär suveränitet för hans helighets räkning, i förening med en emot hans höga värdighet passande inkomst, skulle ju kunna garanteras af hela Europa, men ingen rationell statsman kunde ha någonting emot afskaffandet af hans verldsliga välde, om hvilken sjeifva Times så träffande sagt, att den är en kärmngaktig parodi på ett regeringssätt. Men innan diplomatien kan befatta sig med ett dylikt företag. så måste österrikarne utrymma Italien. Och drtta oundgängliga förarbete är, som vi frukta, icke diplomatiens sak. Då nu Österrike aldrig lärer godvilligt utrymma Italien, så säga vi: Krig är en stor olycka; men någonting : stort omak är en stor NE SENASTE EAS ARTE R———— LL 2 TE er RT gr