bad dessutom Fröberg, att han skulle öfver natten få ligga hos denne, som bodde hos en sin svåger, : Pettersson, på Norra , Tullportsgatan. Härtill samsyckte Fröberg, men då de vid framkomsten funno porten stängd, och Fröberg knackade på fönstret, aefarade Ödberg, att Pettersson kunde bli ond öfver hans närvaro, och hellre än att äfventyra detta, ytrade han, att han ginge hem till Ladugårdslandet, ter han hade bott förut. Han begaf sig också ensam på hemvägen. Efter hvad han tror var klockan iå 10 slagen. Då han i temligen rusigt tillstånd som upp till dörren af enkan Lönnbergs rum, hörde han att alla sofvo innanför. Han ville derföre ej störa dem, utan lade sig i den uppåt gående trapban, aftagande rocken och läggande densamma öfver ixlarne. Han hade hört Berg berätta, att en krog : vid Artillerigården plägade öppnas redan kl. :, 5 om morgnarne, och han tyckte sig derföre kunna tillbringa aatten i trappan tills nämde krog öppnades, då han ; ler kunde få sig någon förtäring. Då han vaknade, var han mycket frusen, och han hörde folk vara i rörelse i i närgränsande rum, och då klockan i detsamma slog ; ett slag, trodde han att det var ett qvart till sex.! Han begaf sig derföre på väg för att gå till den! ayssnämda krogen; men då han kom ut, fann han! gaslågorna ännu brinna, och det föll honom derföre ; in att klockan icke kunde vara så mycket. Också! möter han en karl och får af denne veta, att det var blott en qvart till 5, som klockan hade slagit. Då Ödberg, emellertid fortsatte sin väg fram till hörnet af Qvartersgatan och Nybergsgränd, får han der se den förr omtalte arbetskarlen Wallin, åtföljd ; af en öfverkonstapel och två civilt klädda konstap-7 lar. Då Wallin fick se Ödberg, yttrade han: Se här är hans, hvarpå poliskonstaplarne antastade och grepo honom. Jag frågade dåx, fullföljde Ödberg, -på mitt i zoda samvete, hvad jag hade gjort, och hvarföre de: fasttogo mig. Konstaplarne tillsade mig likväl enI dast att följa. med, och jag samtyckte genast härtill. I Sedan Ödberg sålunda slutat sin berättelse, genom! sick ordföranden förteckningen på de i öfverstinnans sterbhus sakuade dyrbarheter och begärde af kami marjunkaren Engelhardt upplysning hvar de hade varit förvarade. Hr Engelhardt uppgaf dervid bland annat, att den matsked och tesked, som fru Seder-: holm haft framme till hvardagsbruk, funnits qvar. I Derpå förekallades vittnena: badareeleven Nordeman, i tjenst hos badaremästaren Kollberg, smedsutlärlingen Holmström, i arbete hos smeden Andersson, samt I sardisten Östberg vid andra lifgardet och major Furuhjelms kompani. Ordföranden tillfrågade det Öst-: berg medföljande kompaniombudet, huru denne vore i känd inom kompaniet, hvarpå kompaniombudet svarade, att Östberg vore väl känd. Vittnena fingo nu adlägga vittneseden och hördes derefter hvar för sig, ; i berättande: Nordeman, att hr Engelhardt kl. , 12 tisdags för-! middagen kommit åkande till hr Kollbergs rakstuga ; och bedt någon medfölja för att öppna ådern på öfI verstinnan Sederholm, som han trodde ha fått slag. Nordeman åkte med hr Engelhardt till Mäster Sa-j minelsgränd, der major Hägerflycht, fru Engelhardt och pigan Boklund voro före dem, Yttre salsdörren var uppdyrkad, den inre låst. lir E. frågade hvem! som hade nyckeln, hvartill pigan svarade, att hon srodde det. var fru Engelhardt. Hon hade den också, i men hvem som öppnaade dörren mindes icke vittnet. j Vittnet och major Hägerflycht voro de första, som, inträdde, så vidt vittnet kunde erinra sig var det j ljust i rummet och gardinerna uppdragna. Vittnet? såg fru Sederholm ligga på rygg på golfvet, med fötterna åt sängkammardörren och hufvudet utåt golf-1 vet. Fru S. var klädd i mörk klädning och hade på i hufvudet tvenne nattmössor, en ljus under och en mörk utanpå. Innerst hade hon en blå sjal instucken under rocken, derutanpå en ljusblommig sjal, och ytterst en stor, rutig yllesjal, hvars ena snibb var uppkastad öfver hufvudet. Ingen syntes ha rört liket. Vittnet kände på pulsen och fann att den stannat. För att undersöka hvarifrån det på golfvet ynliga blodet kommit skulle vittnet upplösa nattmössbanden, men som de voro fulla med stelnadt blod, måste han afklippa dem, då han fick se ett stort, gapande skärsår på venstra sidan af halsen, från hvilket en vattenaktig vätska ännu sakta framsipprade. Dessutom synte: en blånad efter ett svårt slag vid venstra tinningen samt uppe vid hårfästet ett mindre skärsår. Vittnet samt en tillkallad sköterska inburo liket i sängkammaren samt hjelptes åt att afkläda och tvätta det. Dörren till kabinettet försegl :des sedermera af major Hägerflycht. Vittnet påminde sig äfven att pigan Bokklund var närvarande då dörren öppnades, samt att fru Engelhardt tillsade henne, att elda rummen. Detta hann hon likväl icke verkställa, emedan hen afhemtades af poliskonstaplar. Vittnet hade förut hört pigan för slägtingarne omtala hvar hon varit den föregående aftonen; hon tycktes dervid ledsen, men någon häftigare sinnesrörelse hade vittnet icke hos heune anmärkt. Smedslärlingen Ifolmström hade kl. ,9 f. m. blifvit tillsagd af sin mästare att medfölja hr Engelhardt för att uppdyrka en dörr på ett ställe, der man befarade att någonting hade händt. Vid ankomsten till Mäster Samuels gränd tillsades vittnet af hr E. att gå uppför trappan, der han fann före sig fru Engelhardt och pigan Boklund Fru Engelhardt gick dock ned igen, så att då vittnet uppdyrkade den anvisade dörren var blott pigan närvarande. Då dörren öppnades, befanns den inre dörren stående på glänt; vittnet tog ett steg tillbaka och lemnade plats åt pigan, som tittade in, och vittnet såg då äfven liket liggande på golfvet. Pigan drog sig dervid tillb:ka till tamburdörren och började gråta. Rullgardinerna voro nere; men det var likväl tillräckligt ljust i rummet för att vittnet kunde se att hufvudet var insvept, och att blodrännilar kringflutit på golfret. Vittnet hörde pigan ingenting yttra. Kammarjunkaren k.m upp och frågade: är det uppe nu? hvarpå han och fru Engelhardt gingo fram till dörren, då fru Engelhardt vid åsynen af liket höll på att svimma. Kammarjunkaren afskedade nu vittnet och sade sig skola lemna betalning till mästaren; men då vittnet någon stund dröjde i portgången, nedkommo hr och fru Engelhardt, och vittnet fick sin betalning. Gardisten Östberg hade varit permitterad och arbetat på fabrikören Garnströms mekaniska verkstad i landtbruksakademiens hus. Måndagsaftonen den 15 Nov. vär han vid 8-tiden, jemte 2:ne kamrater, inne hos fru Mangelsson, der de spisade qvällsvard. Ungefär kl. !,9 inkom pigan Boklund, som köpte ett jus och en buadt strykstickor, hvarpå hon gick in i köket och talade med fru M:s piga. Vittnet hade ett par gånger förut sett Boklund; men kände henne ej och hade icke tillförene talt vid henne. Hon ino-var nu hos Mangelsson en half å tre qvarts timma, derunder äfven vittnet var inne i köket och raljerade med de närvarande. Pigan Boklund, vittnet och dess kamrater gingo ungefär samtidigt sin väg. Vittnet, som bedt Boklund få följa henne hem, hvarpå hon svarat hvarken ja eller nej, följde henne nu till andra hörnhuset, derunder Boklund yttrade, det hon trodde att hennes matmoder ej var hemma. Förut hade hon sagt att hon hade lof att vara borta till kl. 9. Då Boklund gick trappan uppför, följde henne Östberg på 5 å 6 trappstegs afstånd; han hade sett henne ha en nyckel i handen, men han hörde henne ej låsa upp någon dörr. Strax efter sedan hon inkommit i tamburen hörde emellertid vittnet henne säga: Det här ser rysligt misstänkt ut, hvarpå hon började banka på en dörr. Derpå tände hon sitt medhafda ljus, hvarefter hon i fönstret tog en ljusbit med en lång, bar veke och visade vittnet, yttrande: Se här ligger en 1 ljusbit; det här ser rysligt misstänkt ut.. Vittnet såg henne icke gå in i köket. Sedan yttrade Boklund: Nu får jag lof att gå till fru Engelhardt och se om hennes nåd är der. Vittnet gick derpå sin väg och såg icke B. vidare. Pigan Boklund medgaf, att Östberg möjligen gått bredvid henne på gatan; men vidblef, att hon icke rm Fr RR RR RN ER SE AR