och efter hvad hon ville påminna sig, var landet enahanda då hon återkom om aftonen. erg, tills r han ville göra i sin vid fö förhö els att han erinrat förblandat den sönda; an var p Den här ifråga n. om hvilken då var fråga, fri fot, med den nästföregåa agen håde på moron till Lönnborgs hem sse vid namn och en gumma vid namn Kar Den förre g att spela kille med Carl Lönnborg och Berg: u E s att prata med madam LönaÖdberg, som satt sig att skrifva ett bref till törd af de innevarande, hvarföre han afbröt sir krifning och gick ut. Detta var vid 10-tiden, och ; då hem till sin r att helsa på. Unanmodade han s yster Charlotte ati och äter hopsy hans yllehalsduk, på så len blef bredare än förut. KI. 12 gick han n modren och tillbragte tiden dels på ett par dels nere vid Riddarholmshamnen till kl. omdi han, såsm han förut uppgifvit, följde rlen Högsander i aftonsingen. Han var sådenna dag ej nedåt staden tillsammans: med Aftonen tillbragtes sedan dels hemma, dels slandet, dit Berg och Ödberg k till dem kommen snickare vid namn Otterman. särskilt fråga berättade Ödberg. att uti den ifråg ide bostaden vid Nybergs gränd hade i ett rum saummanbott: enkan Lönnborg, hennes son Carl, ett hennes yngre barn, gardisten Berg. i nen Dora Wenuerström samt Ödberg. afseende på omständigheterna vid hans modren på måndags e. m. ville han öra deu ändring i sin berättelse, att han nu bestämdt påminde sig att då han hemkom, hade det varit mörkt i rummet hos Herkules; utan att se nå gon, yttrade han då: God aftons, men ingen svarade. Då han sedermera gick bort efter skorpor säg han ljus vara upptändt innanför gardinen (Her kules rum var nemligen afdeladt genom en gardin). men han såg eller hörde ej heller då någon. Via sin återkomst hörde han Herkules tala med två eller tre personer, och då han slutligen definitift aflägsnade sig, var gardinen fråndragen, så att han såg Herkules ligga på soffan med kinden stödd emot handen, samt hustru Herkules stående framför korgvaggan. Ödberg sade: God natt!, hvilken helsning af hustru H. besvarades; men om Herkules yttrade ärtöljde en på något, visste han icke. Ordföranden tillsade nu fången att redogöra för sina förehafvanden de följande dagarne tills han häåktades. Ödberg berättade: Tisdagsmorgonen var han hemma till kl. 9, då han gick ut tillsammans med Berg; ef ter hvad han ville påminna sig voro de dervid inne på två krogar å Ladugärdslandet; i hörnet af Enkhusgränd och Nybrogatan skildes de emellertid, ty Berg skulle gå till Riddarholmen, och Ödberg ämnade sig till hr Westin för utt efterhöra om han kunde få såga hans ved och derigenom erhålla någon arbetsförtjenst. För Berg uppgaf han deremot. att han skulle hos hr Westin såga ved, ty han hade redan tillförene för Berg oah Lönnborg osanningsenligt uppgifvit, att han hade vedsågningen hos -hr Westin. Vandrande uppför Styckgjutarbacken och Clara Bergsgränd, tog Ödberg in på krogen Sju stjer nor, i hörnet af Beridarbansgatan, der han söp bränvin och förtärde någon föda. Vid bortgåendet från krogen begaf han sig ej, såsom ämnadt varit, till hr Westin, utan nedåt staden, dervid han på Gustat Adolfs torg träffade sin broder, skomakaregesällen, med hvilken han inledde samtal om det tillämnade veduppköpet för modren, frågande dervid brodern huruvida hav hade tid och penningar att då uppgöra denna affär. Brodren svarade härpå, att det hvar ken för tillfället eller följande dag fölle sig lägligt för honom; men om Ludvig Ödberg ville på torsdagen komma upp till honom, så skulle de då uppgöra saken. Efter något ytterligare samtal med brodern. om de dagen förut inköpta nya stöflorna, skildes bröderna, och Ludvig Ödberg begaf sig till staden samt in i å Engströms krog vid Klockgjutargränden, der ie omkring tre qvarts timma, och hvariupp åt Stortorget til Högvalls krog öl och dricka samtläste tidninlade han en femriksdalers sedel. Hau Slottsbacken nedon: slottet till: Norrbrj ade vänta på paraden, men som han såg klockan vara endast tre qvart til 12 och paraden alltså skulle låta alltför länge väntas på sig, så gick han till Engströms krog att äta mid dag, och uppehöll han sig der till kl. närmare 1 Vid bortgåendet såg han arbetskarlarne Åkerman ock ström stående midtför hr Zanonis bodfönster karlar skildes, och Öslberg slöt sig till Zetter ström, hvarpå de begåfvo sig till krogen Silfverskå pet å Riddarholmen, der de intogo förtäring. Kloc kan var half 2, då Ödberg gick derifrån framåt Rid darhustorget och vidare till Norrmalm i ändamål ati köpa mantalsförteckningar och gå hem till modrer för att få upplysning huru dessa borde skrifvas. Han tog vägen Malmtorisgatan och Beridarbansgatan upp för till Hötorget, der han i en bod köpte 6 exem plar mantalsförteckningar, 3 ät sig sjelf och 3 å: madam Lönnborg, samt för 3 sk. bröstsocker. Ha: -gick derefter Oxtorgsgatan Sramåt till modrens bo stad, der han inträffade kl. en qvart till 3. Modrer samt mamsell Lindfors voro vid tillfället hemma. Öd berg begärde upplysning rörande mantalsförtecknin garnes ifning, och satte-sig ned att skrifva efter modrens anvisningar. Sedan detta skett och modren bjudit honom på kafte, hvilket ham dock icke antagit, begaf han sig tillLadugårdslandet, der han på krogen Bildningscirkeln intog b n och mat. Scdan gick han hem och lemnade förteckningarne til: madam Lönnborg; Berg var då ännu icke hemkom men, Efter någon stund gick han åter till krogor Bildningseirkeln och intog förtäring. Nägon stund efter det han ånyo hemkommit återkom äfven Berg. och alla gingo till hvila. . På onsdagsmorgonen skickade Ödberg en i huset boende flicka vid namn Edla att åt honom inköpa e ask blanksmörja. Under tiden kom den förut omtalade gumman Karioa åter på besök och berättade, at: en öfverstinna eller friherrii hade blifvit mördad På fråga hvar detta hade skett, kunde Karin iekt upplysa annat, än att det var någonstädes på Norr. Sedan Ödberg borstat sina. stöflor gingo han och Berg tillsammans ut, hamnande först på krogen Bildnings cirkeln. Der träffades glasmästaren Källman och ett par andra karlar. Ödberg hörde äfven Källman tals om mordet, och då Ödberg frågade när det skulle hafva blifvit begånget, svarade Källman, att det skulle hafva skett på måndagen. Ödberg yttrade då: Det står väl i Dagbladet., hvarpå han och Berg begåfvo sig in i ett inre rum, att efterse i tidningen, men ingendera kunde finna den sökta notisen. Omkring kl. half 10 begåfvo de sig å väg till staden: Vid Lilla Norrbro möttes en af Berg känd gardist, som slöt sig till dem, och alla tre åtföljdes till Engströms krog. Der träffade Ödberg skomakaren Irrfors, som lärt hos hans fader och nu bad Ödberg bjuda honom på bränvin, hvilket han ock gjorde, hvarpå efter någon stunds samspråk Berg och Ödberg ätföljdes till Riddarhustorget, der de skiljdes, Berg gående nedåt Rådstugränden, Ödberg uppåt Storkyrkobrinken till Stadssmedjegatan. Dero, fullföljde han, stod Zetterström, och strax efter kom borstaren Pettersson, också en lögnareande liksom Wallin, för han har också ljugit på mig. Pettersson frågade mig, om jag ville bära några saker till Norr; men jag svarade: Det är osanning,, ty Pettersson brukar gå ikring och ljuga och skicka karlar för bärningar, der inga sådana finnas; det vet Zetterström också; han har narrat honom också. Medan vi stodo der, kom en dalkarl gående, som hade två klockkedjor hängande på bröstet. Pettersda på dalkarlen och dras un dan klocka. garne.