tt draga in på staten så betydligt som sket hörande uppgjordes hos det konservativa partiets ledare, hr von Hartmansdorff, den ganska kloka planen för Svenska Tidningen. Er fusion åstadkoms mellan de riktigt stock-kon: servativa och de något mindre inbitna. Till ntgifvare erhölls dåvarande öfverstelöjtnan! Hazelius, som egde, visst icke professor Palmds skriftställareförmåga men dock en ganstor talang och som framför alla sins: sonservativa föregångare hade det. företräder stt hos allmänheten icke vara känd såsom ultrakonservativ och att vara i hög grad aftabel. så att han för sina hufvudsakliga syftemål sunde finna sig tillrätta med personer af allehanda art och göra uppoffringar af det som kunde anses mindre väsentligt. Utomordentliga ansträngningar gjordes af riddarhusets och presteståndets chefer att insamla pekuniära idrag till tidningens underhåll. För första ången utgafs bladet från början uti ett stort ormat; ty de konservativa hade då i många år trott eller åtminstone sagt att det var Aftonbladets stora format, som beredde dess framgång. Programmet skrefs så behändigt. att det borde fånga prenumeranter af alla möjliga opinioner. Genom köp af de gamla Dagligt Allehandaprivilegierna på annonser från vissa myndigheter och erbjudande al ovanliga förd lar åt enskilta annonsörer söktes att skaffa den nya tidningen ännu en locselse, som man jemväl hade ansett vara huf.udsakligt bidragande till Aftonbladets framgång. Det var med ett ord en riktig storn öpning möt de liberala åsigterna och deras förfäktare. Att efter så stora ansträngningar och sjv irs trogen tjenst finna sig hafva förfelat sit syftemål, nödgas erkänna att man icke kunnat lefva utan understöd och vara föranlåter iet är sannerligen så sorgligt, att en publicis — fastän motståndare — skulle hafva: ett ijerta af sten för att icke blifva rörd vid syren. Att Svenska Tidningen sjelf Härvid icke kan vara annat än missnöjd med adeln, presterskapet och embetsmännen är naturligt, då lessa klasser icke längre lemna henne några pekuniära bidrag hvarken af 100 rår eller 59 eller ens fem och tjugo, som hon väl åtminstone gjort sig förtjent af. Ty Svenska Tidningen har ju hufvudsakligen arbetat för uppehållande af hofvets inflytande, adelns privilegier, presterskapets monopol samt tör nya platser och ökade löner åt embetsoch tjenstemän, Äfven vi skulle finna det högst otacksamt af nämde samhällsklasser att icke unlerhålla Svenska Tidningen, och derjemte högst oklokt af dem att afdanka en så ifrig rörespråkare, om det icke läte sig tänkas ati aristokratien, hierarkien och byråkratien komnit till den öfvertygelsen att Svenska Tidninsen, i trots af sin goda vilja, gjort lika litet gagn åt deras sak, som de liberale anse ati aon gjort föga skada åt deras,