förbättringen at lärarnes ställning så krattiga atgärder blifvit vidtagna, hafva derföre ock riketsfständer beslutat till.Eders K. M:t framställa en underdånig anhållan, som åsyftar en genomgripande förbättring i anstalter för lärarnes bildning. HMFör det ändamål, som undertecknade komiterade blifvit ;anbefalda att vid sitt arbete särskilt tillse, nemligen en lättnad i lärjungens ofta till öfveransträngning stegrade arbete vid skolan, äro åtgärder af ofvanberörde beskaffenhet af synnerlig vigt. Först då läraren klart uppfattat de vetenskapliga grunderna för sin framställning och inser sammanhanget emellan de olika kunskapsämnen skolan meddelar, kan han rätt medverka till en önskvärd förenkling af undervisningen och, såvidt möjligt, underlätta lärjungens framsteg. Då komiterade: således icke kunna annat än på det högsta tillstyrka vidtagandet af kraftiga åtgärder för blifvande lärares bildning, åligger dem tillika att afgifva förslag i afseende på det ändamålsenligaste sättet att dervid gå tillväga. Den utväg, som dervid först erbjuder sig, är upprättandet af särskilta såväl teoretiska som praktiska bildningsanstalter för selementarläroverkets lärare. En sådan inrättning synes likväl, vid närmare granskning, vara förenad med stora svårigheter och måhända icke leda till det åsyftade målet. Det ligger i sakens natur, att en inrättning af nämde beskaffenhet, om den af staten bekostas, måste anläggas i en ganska stor skala. Hvad den teoretiska bildningen beträffar, så är det tydligt att, då de i. skolan förekommande undervisningsämnen beröra ett så omfattande fält af kunskap, vetenskapsmän af många olika slag måste vid inrättningen fästas, om -.deblifvande lärarne skola rätt invigas i den vetenskapliga insigt, som ligger till grund för läroämnenas ändamålsenliga behandling. Vid vetenskaäpsodlingens närvarande utveckling kan icke en undervisare — oeh en sådan inrättning erfordrar de utmärktaste landet har att erbjuda — omfatta flera vetenskaper. Således skulle här, under sådana vil kor, som kunde blifva antagliga, fästas ett större antal vetenskapligt bildade undervisare, icke blott i teologi, i historia, i matematik, utan i de särskilta språken och inom naturalhistoriens samt naturlärans vidsträckta område — och dessa lärare skulle likväl icke hufvudsakligen få en annan uppgift än den,som universiteten redan hafva sig föresatt. Undersöker man åter under hvilka förhållanden en sådan inrättning skulle besörja de blifvande lärarnes praktiska: bildning, så förete sig äfven dervid betydliga svårigheter. Praktisk öfning i lärarekallet kan icke vinnas annat än vid en verkligen i gång varandeskola, och denna skola måste vara stor, på det att både undervisningen der må kunna förekomma på alla sina olika utvecklingssteg och tillika olikheten af lärjungarnes anlag rätt framträda och upplysa de anvisningar, som kunna gifvas för undervisningens behandling. Väljes den utvägen, att för ändamålet begagna en redan för handen varande läroinrättning, så förvandlas denna från att vara en anstalt, som hufvudsakligen åsyftat lärjungarnes utbildning, till ett öfningsfält för blifvande lärare. Om man, under den förutsättning, att en sådan anstalt, borde fylla hela rikets behof — och orm man anlägger flera, blifva de alltid be:ydliga kostnaderna ännu vida större — antager, att endast tretio lärarekandidater der söka sin bildning, och man beräknar för Bvar och en af dem ått: timmars undervisningsskyldighet i veckan, så uppkommer ett antal af icke :mindre än 240 timmars undervisning i veckan, rieddelad af blott lärarekandidster. De förut varande lärarne blifva då för undervisningens behof nära öfverflödiga, och lärjungarne äro öfverlem ade nästan helt och hållet åt d.n mångartade, osäkra behandling, som vid anställan.!e af försök måste komma att äga rum. Deras antal, som skola i det praktiska handleda och meddela anvisningar åt så många lärarekandidater, skulle, vid en så rikt utgrenad och till kunskapens högre stadisr redan utsträckt undervisning, blifva ganska stort. Vill man åter, fö vinnande af ändamålet, särskildt upprätta en ny skola, så uppstå förökade: kostnader, utan att olägenheterna i afseende på den praktiska verkställigheten blifva mindre. : En stor betänklighet uppstår vidare, då man besinnar, att, med all denna uppoffring af skolans egentliga ändamål i afseende på lärjungarnes bildning och af praktiska lärares tid och krafter, den vinst för Tärarekandidaternas bildning ändock icke uppkommer, som egentligen varit åsyftad. Om nemligen en blifvande lärare skall med nytta handledas vid de första stegen på sin af så många svårigheter omgifna bana, så är det för honom af väsendtlig vigt, att han får följa gången af en läroinrättnings verksamhet, som, fullt ordnad, rör sig i sin stadgade ordning, att han dervid kan iakttaga erfarne lärares behandlingssätt och göra sig bekant med skolundervisningens anordning af: det hela såväl som med särskilda grenar och med den diseiplihära hållningen inom skoJan. För detta ändamål erfordras, att skolans vanliga verksamhet måste vara det öfvervägande, de or.dentliga lärarne vara de hufvu!sakligen verksamme, de som gifva åt undervisningen dess karakter, och iärarekandidaternas d Itagande blott utgöra cn underordnad del af det hela; Om lärarekandidaterna blifva så många, att undervisningen hufvudsakligen meddelas af dem sjelfva, så omvänd.s detta förhållande på ett ingalunda tjenligt sätt, och det åsyftade ändamålet undantränges. Slutligen synes det vara klart, att om både den teoretiska och den praktiska bildningen skall bibrin gas vid en sådan lä :oanstalt, så måste de blifvande lärarnes vistelse vid densamma blifva ganska långvarig och omsättningen af deras personal således ganska ringa. Antingen de skulle först genomgå den teoretiska kursen i alla grenar oeh derefter den praktiska, eller skulle, ämne för ämne, studera på en äng de vetenskapliga grunderna och den metodiska hand ingen af en kunskapsgren, så uppkommer en ganska lång lärotid, hvilkens förhållande till samma Järarekandidaters nniversitetsstudier ingalunda : är klart. i än Vid de anstalter, som för folkskolelärarnes bildning Plifvit inrättade, finner man ett helt olika förhållan de ega rum. Undervisningsämnena äro der Så ena och den tid, som behöfves för inhemtande af nöd!ga kunskaper, så kort, att lärarekandidaterna, hvilka för folkskolan icke behöfva undervisas vid universitetet, kunna erhålla sin bildning blott vid seminariet, utan stor svårighet kunna handledas i utöfningen af sitt hlifvande kall, och skolan likväl utan synnerlig rubbning fortgå. Vid de invecklade förhållanden, som såväl i afseende på undervisningsämnen som på orisation inom en högre skola ega rum, får saken ett helt annat ntseende, Det är ntan tvifvel på dessa skäl, som i andra länder nästan inga särskilda läroinrättningar för bildandet af den högre skolans lärare finnas. Der de hafva blifvit försökta, synas de blott hafva bekräftat sanningen af de åsigter, kom i allmänhet gjort-sig gällande i afseende på ändamålsenligheten af sådana inrättningar. Derecmot kunna, i komiterades tanke, ganska ingriI: pand. och för ändamålet fullt tillräckliga åtgärder å vidtagas, om de sluta sig fill de inrättningar, som redan finnas, och blott afse dels ett begagnande, dels en utvidgning af dessa. Att planen för skolläräres bildning, efter dessa grundsatser utförd, företer en stor enkelhet, utgör, etter komiterades mening, blott ett nytt skäl till dess artågande. Komiterade hafva förestält sig, att de Järoanstalter, som redan finnas för bibringande af den högsta teoretiska bildning, också fortfarande böra blifva de, som begagnas för att meddela skollärarne de vetenskapliga grunderna för särskilda Järoämnens behandling. Den filosofiska graden, hvilken tages af nästan alla blifvande lärare, och hvilken i sin egendomliga organisation förenar syftet Lillen universelbildning med en utgrening för ett djupare inträ gande i särskilda vetenskaper, torde kunna blifva den kärna, kring hvilken I