STOCEHOLM den 23 Dec. Telegrafen har hitbragt underrättelsen om en revolution; men icke uti Frankrike, der sfinxen ännu i det yttre bibehåller det orubbjiga lugnet, om äfven åtskilliga tecken häntyda derpå, att den inre säkerheten är rubbad; icke uti Italien, der så många elementer till jäsning finnas, att ett utbrott icke länge kan tillbakahållas — utan långt bort i Servien. Det kan tyckas, som skulle en sådan händelse ha föga att : etyda och alls icke egna sig att framkalla någon uppmärksamhet. Men delsär det under sådana förhållanden, i hvilka åtskilliga europeiska stater för närvarande befinna sig, en ganska farlig sak, att det bryter löst på något ställe, dels har den nyaste tidens erfarenhet tillräckligt visat, Hvilken stor betydelse för Europas lugn dessa furstendömen derborta vid: Donau hafva, samt att varje rörelse bland sydslaverna innebär särskilta vådor för den vidunderliga statsbygnadi, som kallas österrikiska monarkien och kan komma att utöfva inflytande på sakernas ställning i Italien. Den serviska revolutionen är dessutom till sin art och form högstegendomlig. Det är någonting mer än besynnerligt, att se en på lagligt och sedvanligt vis. af en regerande furste inkallad riksdag sammanträda och, i stället för att taga befattning med budgeten och andrä föreliggande ärenden, med det största lugn och in optima forma med stor majoritet fatta beslut derom, att fursten skall afsättas. Furstendömet Servien har en befolkning af omkring 1 million, som nästan uteslutande äro rena server, d. v. s. sydslaver med samma religion och kyrkospråk som ryssarne. Bland alla slaviska stammar påstås serverna skola vara de kraftigaste, vildaste, mest krigiska och mest intelligenta. Det är genom en lång serie af blodiga befrielsestrider, som serverna tillkämpat sig den sjelfständighet de nu besitta under nominelt turkiskt skyddsherrskap. Under befrielsekriget var det isynnerhet trenne kämpar, som framstodo såsom bhufvudpersoner, och hvilka vi här omnämna, emedan deras respektive familjer ännu spela de framstående rolerna i de nuvarande inbördes stridigheterna i Servien. T Resningen mot Turkiet utbröt 1801 under Kara Georg (den svarte Georg), Serviens störste nationalhjelte i nyare tider. Ryssland understödde honom med penningar; snart slog han de turkiska pascharne i öppna fältslag, eröfrade Belgrad, och då folket 1808 hade utnämt bonom till sin styresman, blef. han kort derefter af Ryssland officielt erkänd såsom furste och samtidigt utnämd till generallöjtnant i Tyska armen. Europa hyste den tiden ett starkt nationaloch religionshat mot turkarne och tyckte mycket om den vackra rol som Ryssland spelade på detta håll. Men -då Ryssland, efter att i sittkrig mot Turkiet ha begagnat sig med stor fördel af Kara Georg och serverne, måste sluta fred 1812, lemnade det Servien åt sitt. öde, medgaf att alla nya serviska fästningar skulle få nedrifvas, de gamla besättas af turkarne, landet behandlas som en turkisk provins o. s. V. Serverne kämpade länge ensamma med förtviflans mod, men öfvermakten var för stor och Kara Georg måste vika öfver floden Sau och gå i landsflykt. Folket blef nu behandladt med hårdt tyranni och ytterlig grymhet. Det var en enda af de framstående frihetskämparne, Lukas Garaschanin, som icke hade förlorat modet och som qvarstannade i landet, sedan de andra flytt. Hans hus och gods brändes och sköflades, han förföljdes och pris var satt på hans hufvud. Förklädd vandrade han omkring i landet och uppeldade landtfolket till en ny resning. Är 1815 hade han sammanbragt några skaror af upproriska, men ansåg sig vara för gammal att kunna vara deras anförare, och han sökte länge förgäfves efter en fältherre för det nya frihetskriget. Af de gamla cheferna fann han endast Milosch Obrenowitsch, en fäherde, som under frihetskriget bragt sig upp till en chefspost och som förstått ställa sig så väl med turkarne, att han fått sitta qvar såsom ståthållare i Rudnik. Denne Milosch ville dock icke höra talas öm resning. I spetsen för insurgenterna -drog då Garaschanin till Milosch och ivang honom med pistolen för hans bröst att göra ett val emellan en kula.-orch fältherrestafven. Milosch blef sålunda chef, turkarne förjagades ur landet, regeringen uppdrogs åt en senat, hvars president Milosch var, och 1817 utkorade serverne honom till sin furste, sedan han genom: utskickade vid gränsen låtit mörda Kara Georg, då denne ville återvända till fiderneslandet. Milosch regerade med mycken klokhet, isynnerhet så änge den gamle Garaschanin stod vid hans sida, och 1834 uppnåddes det, att Servien formligen förklarades för en sjelfständig stat under turkisk öfverhöghet och blott skulk betala Porten en ärlig tribut af 2 millioner piaster samt ha turkisk besättning i Belgrad. De många af Ryssland underblåsta samman: svärjningarna och intrigerna gjorde emellertid Milosch misstänksam, så att han alltmera af fritt lopp åt! sin råa grymhet; omOy ERNER SÖNER NA NÄR ORERNEE