nin Stadsnämndens undervisningsanstalt för vanartiga barn. När, 20 år tillbaka, polismästaren Wannqvist menniskovänligt led at att ständigt sc barn framföras inför dombordet såsom brottslingar, föranledde han den stiftelse vi här j öfverskriften omnämt. Andan för stiftelsens handhafvande bibehöll dock mycket af första anledningen. Barnen betraktades såsombrottslingar och behandlades i häkte. Jerngaller för alla husets öppningar kungjorde hvad innanföre fanns. Detta fortsattes till för några år sedan, då en föreståndare tillsattes, med den sällsynta egenskapen att bedöma menni skor, således också förstå att i brottslingen se menniskan. Då försvunno gallren från inrättningen, och derjemte den häktning, hvarå jern stängerna utgjorde en skylt. De förut instängde visste sig vara fria, beroende af vårdares tillåtelse att få gå ut i staden, en tillå telse som frikostigt medgafs utan. de fruktade följderna. af allmän rymning. Det har i år visat sig att blott en gosse olofligen afvikit derifrån — ett förhålande som vackert vitsordar dervarande ordning och belåtenhet. Vid den examen, som i går derstädes anstäldes, hade menniskokännaren tillfälle att sc på barnens ansigten månget spår af lugnade vågor, af ordnad barndomsglädje, och derjemte en vacker karakter af fysisk belsa oct trefnad. Sjelfva examen, så till frågor som svar, föregick med särdeles raskhet, svarer voro hastiga och bestämda, och ehuruväl hvarje ämnespensum icke var stort, var det likvä! desto bättre inhemtadt både med: minne och förstånd. Ämnenas mängd var dock icke obetydlig. En utmärkt gåfva att med friskhet genomdrifva undervisningen ådagalades dervid af examinator (inrättningens föreståndare. pastorn Sellman). Det hela gaf ett intryck a! största tillfredsställelse, hvilken ännu mera må: ste ökas, om det bekräftar sig hvad vi förut hört uppgifvas, att de frn inrättningen utskrifna gossarne sedermera i dem tilldelade anställningar visat ordning i uppförande. Det bör härvid nämnas att föreståndaren så myeket som möjligt undvikit att uttinga barn annorlunda än i landsorten, der förförelserna af gamla förbindelser och nya lockelser äro vida mindre att befara än i hufvudstaden. S—s.