STOCEHOLM den 22 Dec. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent). Paris den 14 Dec. Rykten om krig mot Österrike, vederlagda af Monitören, fortfarandet med Algeriens civila organiserande; sammansättningen af den konsultativa kolonialkomiten, hvari en. och annan republikan blifvit instucken, samtslutligen hr de Montalemberts benådning trots hans vädjande till högre rätt — detta, jemte jagterna i Compiegne och Fontainebleau, är allt hvad jag i dag har att bjuda på. Vårt nuvarande regeringssystem har sannerligen sina fördelar för korrespondenterna; om det ej förser dem med en synnerligen stor skörd af händelser och nyheter, har det just derigenom till revanche den stora fördelen att ej låta dem blifva på efterkälken med sina nyheter. Hvad hr de Montalemberts benådning beträffar, har mycket ordats om lagligheten eller, om man så vill, grundlagsenligheten af den åtgärd, hvarigenom nåd blifvit den berömde författaren påtrugad strax efter det han blifvit fälld i en lägre instans oc sedan han vädjat till en högre. . Det vissa är. att regelmässigt kan nåd icke komma i fråga under sådana omständigheter. Då vadet gör sakens utgång oviss, blir följden deraf, att hr de Montalembert i sjelfva verket ännu är fälld; och att således någon benådning icke kan komma i fråga. Jag tror till och med. att en benådning, som beviljas under sjelfva rättegången, kan föranleda till en mindre rättvis dom.. Då -öfverdomaren vet, att hans dom med sitt straff drabbar en redan på förhand benådad, kan han vid straffets bestämmande icke behöfva iakttaga så stor varsamhet som ban i annat fall skulle hafva gjort. Såsom jurist anser jag således en benådning olaglig. hvilken så till sägandes kastar sig emellan ett domslut och vadet deremot. Beträffande de motiver, som förskaffat den utmärkte fc fattaren denna kejserliga nåd i förtid, så tankarne derom delade. Somliga anse kejsaren hafva, om icke af liberalism, åtminstone af humanitet haft en naturlig motvilja mot att under sin regering se en författarc med den tilltalades ställning, karakter och anseende inspärras i ett fängelse. Andra anse skälet till den kejserliga nåden kunna sökas deruti, att kejsaren af politik önskat utplåna det intresse, som rättegången ingifver eller kan komma att ingifva den stora hopen, som företrädesvis fäster sig vid straffbestämmelser. Ännu andra (och dessa äro, enligt min tanke, icke de mest klarsynta) äro böjda för att tro, att kejsaren helt enkelt velat afklippa en. rättegång, som låter en känd författare snärjas af de fjettrar, som äro lagda på tryckfriheten. Men har väl kejsaren kunnat föreställa sig, att hans nåd skulle blifva mottagen? Jag för min del har svårt att tro det. Allmänheten har, såsom ni väl kan förstå. varit mycket nyfiken att erfara innehållet af de inför rätten hållna talen, men denna nyfikenhet har ej kunnat tillfredställas. Domstolens lokal är alltför inskränkt för att kunna rymma någon större samling -åhörare. Endast några utvalda, eller, rättare sagdt. några få våghalsar hafva kunnat armbåga sig in, med fara att blifva ihjälträngda. Den an klagades advokater hafva helt oförfäradt fört tryckfrihetens talan och tolkat den minstone inom de bildade klasserna allmänt rådande saknaden i Frankrike efter det parlamentariska styrelsesättet. Den 21 deunes förekommer målet till behandling inför appellationsdomstolen. Allmänhheten afbidar med ganska lifligt intresse processens slutliga utgång. h Man berättar för öfrigt några temligen pikanta tilldragelser under rättegångsförhandlingarne vid underdomstoleu, såsom t. ex. att hr Villemain, frauska akademiens ständige sekreterare, blifvit återkallad till ordningen, derföre att:han fallit ur sin roll såsom simpel åhörare, i det att han gjort några anmärkningar så högt att de hördes i salen. För att nu öfvergå till de utländska tilldragelserna, så är öfverflyttandet af den indiska förvaltningen till den britiska regeringen utan tvifvel den vigtigaste nyheten. Denna åtgärd gillas i allmänhet här och inger förhoppning, att då de engelska a, 4 .na i Indien icke längre äro så mycket : erkastade de merkantila: och finansiella intressenas påtryckning, skola de hädanefter lifvas af ädlare och mera hindostanska bevekelsegrunder än förut. Piemont ådrager sig genom sin regerings hållning: allt mer och mer de politiska tänkarnes uppmärksamhet. Det förtjenar också detta genom den beslutsamhet, hvarmed detta land gjort sig till de italienska intressenas medelpunkt och till en härd för nationa tens Hr Cavours anseende är alltjemt i stigande hos statsmännen. Bristen på några nyheter af intresse i detta. bref torde måhända föranleda er att fråga. hvad näring den intelligenta verksamheten för närvarande finner för sig i Frankrike. Detta är svårt att besvara. Hon slår sig icke på litteraturen, såsom jag redan flera gånger förut anmärkt. , Man är. således frestad att tro, att hon ker sig och till följd dera aftynar. Hvarföre? Innan jag besvarar denra fråga, vill jag afvåkta det memorial, som en af våra bästa romanförfattare, hr Jules Sandeau, enligt Independance Belges uppgift, i anledning af kejsarens förfrågan lofvat inlemna till H. M:t. Det är dock ej så alldeles säkert, att allmänheten får kunskap om detta memorials innehåll. AH