STOCKHOLM den 11 Dec.7 Preussiska demokratiens ställning. (Från Aftonbladets korrespondent). Berlin den 4 Dec. Två momenter hafva vinder de senaste dagarne företrädesvis sysselsatt den preussiska och tyska publikens uppmärksamhet: resultatet af valen den 23 Novemher och demokratiens ställning till den nya utvecklingen i vårt land. Rörande valen har jag redan i mina båda förra bref af den 20 och 27 No-l. vember lemnat er utförlig underrättelse. Både vårt eget land och utlandet äro på det högsta öfverraskade af detta totala och minnesvärda nederlag, som det feodala junkerpartiet lidit. Så grundligt hade man icke väntat det, åtminstone icke i de gamla provinserna, som hittills varit detta partis fasta borg. Man må betänka, att i provinsen Preussen, hvilken Kreuzzeitung . ständigt betraktade såsom sin domän, befunnos bland 49 deputerade 41 liberala och nyministeriella, 4 gammalkonservativa af den gamla högern och 4 Kreuzzeitungskarlar. På samma sätt förhåller det sig i de andra provinserna. Sålunda har jemmern bland de trogna blifvit ganska stor! Kreuzzeitung sörjer i säckj och aska, och ropar ve öfver liberalismens djefvulsverk; med ögonen riktade mot himlen ser hon den tid nalkas, då grundskatterna äfven skola drabba de Herrans välsignade, riddaregodsens egare och då alla de feodala privilegierna skola pryda historiens skräpkammare, I sin historiska förtrytelse försöker Kreuzzeitung. att göra valresultatet misstänkt och) att framställa det slag, som den yttersta högorn lidit. såsom valresultat af en koalition mellan liberalismen och demokratien. Med ett par lögner mer eller mindre är det för de feodala naturligtvis icke så noga, ty sanningen är, att demokratien, med en moderation och sjelfförsakelse, som i de parlamentariska stridernas historia kanhända är exempellös, åtnöjt sig att vid valen blott utöfva sin författningsenliga rättighet. Politiska fördelar för sitt eget parti har hon deremot för denna gång helt och hållet försakat. Demokratiens nuvarande ställning i Preussen är öfverbufvudtaget en anomalie och förtjenar väl att något närmare tagas i betraktande. Man vet att, efter upplösningen af den ur allmän rösträtt framgångna andra -kammaren af år 1849 och oktrojeringen af den ännu bestående vallagen, den preussiska demokratien begick det ohjelpliga felet att helt och hållet draga sig tillbaka från den politiska skådeplatsen och öfverlemna fältet åt sina motståndare. Rörande följderna af detta olyckliga steg, har jag yttrat mig i föregående bref, bland annat från Schweiz. Efterhand började nämde parti att inse sitt felsteg. -Isynnerhet sedåfi den tid, då vikariatets tid nalkades sitt slut och då med regentskapets inträdande en ny ande tycktes vakna i Preussen, förberedde sig det demokratiska partiet allvarsamt för valen. Man var naturligtvis mycket nyfiken om partiets hållning. Det skulle visa sig om demokratien hade glömt, och äfven om hon hade lärt. Då programmerna och cirkulärerna ur det demokratiska lägret sågo dagen, fann man. å ena sidan med glädje, å den andra med förskräckelse, att demokratien blifvit ganska hofsam, d. v. s. ganska praktisk; att hennes sträfvanden vunnit ett reelt innehåll och anslutit sig till de beståndande förhållandena. Det såg ut alldeles som om partinyanserna inom oppositionen skulle försvinna och ett stort parti bildas. Ingenting värre och mera oroväckande kunde hända feodalismen och byråkratien. Ju mera lugn och i liberal mening konservativ oppositionen blef, desto oroligare visade sig Kreuzzeitungspartiet. För hvad pris som helst måste en dissonans, ett missförstånd åstadkommas. Derföre dessa polisberättelser och misstro väckande artiklaridefeodalatidningsorganerna, hvilka jag skildrade i mitt bref af d. 20 Nov., hvarigenom de flottwellska kungärelserna och hvad dermed egde sammanhang uppstodo, Den meningen gjorde sig gällande, att prinsen-regenten skulle anse tillvaron af ett demokratiskt parti i kamrarne betänkligt. Svaga sinnen, hvarpå det finnes tillgång inom alla pa:tier, läto deraf missleda sig, och de schlesiska konstitutionella skyndade att afböja till och med hofsamma der kraters kandidatur såsom betänklig för den nuvarande ställningen. Denna bållning iakttogs ingalunda. af hela det: liberala partiet, och sjelfva den moderate grefve Schwerin yttrade i talet till sina valmän i Pommern, att han ej ville undersöka, huruvida icke det demokratiska partiet begått ctt stort felsteg, derigenom att det så länge hållit sig på afstånd från det politiska lifvet och derföre, likasom från 1848 års töckniga dunstkrets, skådade in i nutiden. Men att detta parti nu til gifvit sin vilja och önskan att åter få med, betraktade han icke såsom något olyckligt, utan ett godt tidens tecken. Ville demokratien ställa sig på den gällande f rfattningens mark — och hon hade allestädes öppet förklarat sig vilja göra detta — så borde de liberale icke rygga. tillbaka för att gå hand i hand med henne, att gemensamt med henne verka för laglig och likformig ordning inom sela vår statsorganism. — Så talade grefve Schwerin, hvars ord allestädes vunno genklang. Men polisen och junkrarne hade dock lyckats åstadkomma det önskade missförståndet. Flera utmärkta ledare för den demokratiska fraktionen afträdde tills vidare åter från s deplatsen och förklarade, att de icke för närvarande ville låta välja sig, för att icke störa förhållandenas lugna, författningsenliga utveckino. icke förorsaka några svårigheter. och för