baron Johan, vill med er OVilja göra ett undantag -derifrån ? Jag vet att lyda då konungen talat;; SV2rade Gyllenstjerna sträft. ) . Och detta, som det. vill synag; till mi lyckas, skämtade Stenbock. Emelertid torde ers majestät tillåta mig få sätta till segeln för att i förväg hinna bereda min hofmästare på den höga gäst jag har nåden vänta.. Onödigt!s sade konungen. Det behöfs inga kräsliga anrättningar då aptiten är god; den är den bästa kocken. Ers majestät har alltid bot för alla bristers, sade Stenbock och stannade utan vidara invändningar i den kungliga båtens följe, lifvande med sin glädtighet och sitt älskvärda lynne det återstående af färden. Den ledighet och behåg, hvarmed han utöfvade sitt värdskap och delade sin. vördnad och nppmärksamhet mellan sin kunglige och sin unga qvinliga gäst, samt den fina linie af kall arvighet, hvarpå han höll sig mot Gyllenstjerha, vittnade om en taktoch urskilning som skulle bjudit aktning åt en mera framskriden ålder, liksom alla de föremål, hvarmed han i denna temporära bostad omgaf sig, vittnade om lika förfinade lefnadsvanor som bildad och ädel smak. Efter en god frukost, nedsköljd med en och annan bägare Vin, hwars beskaffenhet Karl Gustaf med fullkomlig kännaresmak förstod att tilldela sitt pris, återvände han? till staden, dit Storm fått befallning att med sin fånge och sina kamrater 1 förväg begifva Sig, och der denne vid laudstigningsplatsen stod honom m ed ängslig och försagd uppsyn till mötes oclh med darrande läppar bekände, att Jaquot, den spetsbofven, var undkommen. pKnappas t,, så berättade han, hade Vi sett ers majest ät gå i land och hunnit upp ett stycke närmare ! Lindholmen, innan han, smidig som