främmande, med ett ord en oduglig menniska. Det rätta sättet är tydligen att från det närvarande, sedan jag väl gjort mig så bekant dermed att jag kan reda mig i lifvets förhållanden, söka skaffa mig så mycken kunskap om det förflutna, som det är mig möjligt, att från berget gå ned till delen, istället för tvärtom. En föregående talare, som anstält en granskning med de gamla språken i afseende på deras bildande förmåga, håde i hans tanke egnat en mindre appmärksamhet åt den moraliska sidan af deras litteratur. Äro verkligen de klassiska författarne, fråsade talaren, de bästa för att utbilda moral och statsborgerlighet? Han trodde det ej. Sysselsättningen med inlärandet af glosor ingäfve lärjungen lätt benägenhet för högmod, då deremot inlärandet af ämnen, som rikta hans förstånd, hade en motsat: verkan. De gamlas fördomar inväxa äfven hos barnet. Deras förakt för arbetet och deras uteslutande beundran för den krigiska storheten, åsigter son: stå i så stark motsats mot dem vår egen civilisation söker göra gällande, kunde ej undgå att menligt inverka på hans föreställningssätt. Kristendomen droge ej heller mycken vinst af detta tidiga sysselsättande med de hedniska författarne; han fruktad snarare att det utgjort ett af hindren för dess förzerkligande. I politiskt hänseende vore vinsten e; törre. Medan den republikanska statsformen upphöjes såsom någonting präktigt, får han ej höra ett ord om den konstitutionella, ty något sådant kar han naturligtvis ej finna der; och följden är att han lefyer sig in i ett helt annat samhällsskick än sitt 2get lands, hvarom han vanligtvis ej känner det ringaste. Han ville vidare fråga, hvad inverkan i moraliskt hänseende läsningen af sådana författarc som Ovidius och Horatius måste medföra. En äldre kan utan skada läsa dem, men gossen, hvar: fantasi är liflig, kastar sig med förkärlek just öfver lem. Som bevis på de gamla språkens förmåga at: äfven bilda praktiskt dugliga män hade man anför: de engelska statsmännen, som skola vara i besitt ning af en hög klassisk bildning. Tal. trodde doch 3j att det vore så helt med denna höga klassisk: bildning. Visserligen heter det att klassiska studie: sill en mycket hög grad drifvas i Oxford; men dess: studier vore till .en god del humbug. De rika lord sönerna vistas vid universitetet mera för att få der vildning, som erfordras af en engelsk gentleman Sin statsmannaförmåga hemta de ej från läsninger if några döda språk, utan från den praktiska skolö de genomgå i parlamentet, der de vanligen mycket tidigt taga sitt inträde. Så bildade sig äfven greker och -romare. Hufvudsyftet vid deras undervisning gick ut på att lära dem uttrycka sig på sitt get modersmål, och deras skola var forum, der de voro i tillfälle att höra de yppersta mönster i vältalighet, hvilken konst hos dem omfattade alla andra. — Tal. slutade med att upprepa sin redan vid förra sammanträdet uttalade åsigt, att grekiskan och hebreiskan borde uppskjutas till universitetet och latioet förläggas till skolans tvenne högsta klasser. Detta kunde så mycket hellre ske, som efter hans tanke hvarken jurister eller läkare behöfde någon kännedom i dessa språk för att med framgång drifva sina särskilta specialstudier. (Forts. följer.) s