STOCKHOLM den 23 Nov. Uti sitt senaste n:r bar Posttidningen uppträdt till försvar för regeringens senaste åtgärd i valordningsfrågan, det beslut, hvarigenom hon icke blott vägrat sanktion å det från Örebro ingifna förslaget till valordning, utan äfven uttalat den åsigten, att ingen valordning får grundas på enkel rösträkning vid omedelbart valsätt. Regeringen skulle knappast kunnat försvaras på ett skickligare och värdigare sätt. Den tolkning som Posttidningen söker att gifva åt regeringsbeslutet, uti en så liberal anda som möjligt, är af så stort intresse och de anmärkningar Posttidningen gör ifråga om det mottagande detsamma rönt inom pressen äro så hofsamma, att vi med nöje meddela dess framställning, förbehållande oss att dertill foga några korta anmärkningar. Posttidningen yttrar: Förhållandet tyckes oss vara helt enkelt följande: Såsom K. M:t i nämde bref erinrar, åsyftades med den af rikets ständer beslutade och af K. M:t sanktionerade förändringen i 14 S R. O. ingenting annat omedelbart, än att rättigheten att välja och väljas till riksdagsmän måtte utsträckas till några hittills orepresenterade . medborgarekategorier. Man uttryckte ingen bestämd önskan om, långt mindre föreskref någon förändring i valsättet, utom så vidt den blefve en nödvändig följd afrepresen:ationsrättens utsträckning. Men tillika borttog man ur grundlagen det hinder, som hittills omöjliggjort hvarje ändring i valsättet för nästan alla städer, och beredde derigenom tillfälle i framtiden för sådane förändringar, fästande dervid likväl 2:ne vilkor, att K. M:t skulle finna skäl att förändringen bifalla och att-i alla städer, der valen hittills förrättats omedelbart, rösterna i fråga om sådan förändring borde beräknas efter hvarje väljandes skatt till staden, Redan den första delen af grundlagsförändringen helsades af hela det liberala partiet med stort bifall och ansågs vara det största steg framåt i politiskt hänseende som blifvit gjordt sedan 1809. Genom den andra var vägen banad för ytterligare reformer, utan att dessa behöfde genomgå de många och besvärliga stadier, som grundlagsförändringar hos oss af goda skäl äro underkastade. De blefvo numera en ensak mellan. borgareståndet eller rättare de särskilta kommunerna och K. M:t. Men dermed hade ständerna icke sagt att de vore vare sig nödiga eller nyttiga, ehuru behofvet af någon jemkning uppenbart från en sida låg till grund för beslutet. Om det nu å ena sidan icke kan förtänkas några kommuner att de, då förändring i allt fall skulle vidtagas, sökte gå ännu ett eller två eller, såsom i Stockholm, tre steg längre än som uttryckligen var föreskrifvet, var å andra sidan regeringen i sin goda rätt, om hon ansåg tiden ännu icke vara inne för dessa ytterligare reformer utan trodde, att det för denna gång kunde vara nog med det steg, som grundlagen anbefallde. Hon har likväl gått ännu ett steg längre och för städer, der omedelbara val egt rum, medgifvit inskränkning i den hittills varande röstberäkningsgrunden genom s. k. graderad skalas antaginde, samt lemnat enahanda rättighet åt de städer, der valen nu ske medelbart, och hvilka städer sålunda i visst afseende fått taga två steg framåt. Pluraliteten af stadskommunerna har icke heller sträckt sina anspråk längre. Man kan tycka att regeringen icke visat sig liberal nog mot de öfriga, att hon utan våda kunnat medgifva några få städer per capitaomröstning tillika med samfälda val och sålunda införa denna grundsats i borgareståndets valsätt. Sådant kan vara föremål för olika åsigter, men man kan icke utan orättvisa beskylla den regering för reaktionära planer, som den 27 sistlidne Februari, således för icke fullt 3, år sedan, högtidligen iriksståndens pleno plenorum sanktionerade en för våra förhållanden ganska omfattande grundlagsförändring och nu ytterligare på förhand gifvit sitt samtycke till en icke obetydlig inskränkning: i skattepenningsprincipen. Innan hon villfar ännu längre sträckta önskningar, kan hon ju vilja afvakta resultatet af den redan gjorda reformen och inhemta den opinion, som i denna fråga blir den allmänna inom. borgareståndet vid följande riksmöten. Ty, såsom redan är nämdt, de andra riksstånden hafva nu icke vidare med denna sak att beställa, om än deras åsigter må förtjena ett visst afseende. Skulle verkligen en allmän önskan efter per capita-omröstnings införande vid riksdagsmannaval göra sig gällande inom borgareståndet, finnes i meranämde kongl. resolution af den 16 dennes icke något uttryck, som kunde gifva styrka åt det påståendet, att regeringen skulle under alla förhållanden lemna en sådan önskan utan afseende. Hon vill medverka till vinnande af enhet i sättet för valrättens utöfvande i städerna och hon anser det för samhällets lugnt fortgående utveckling mindre betryggande, att på samma gång som valrätt först inrymmes åt förut orepresenterade medborgare med den utsträckning att egandet af hus eller tomt i stad till det obetydligaste värde kan medföra sådan rätt, jemväl antages omedelbar omröstning per capita., Men i dessa grunder ligger icke, så vidt vi kunna fatta, något ovilkorligt förOO md Fb FROE NI ARP är JC SL SAR PY AE FS SALE Zz