STOCKHOLM den 25 Okt. Sedan numera vällofliga magistraten i Stockholm -börjat utfärda kallelser till särskilta klasser af hufvudstadens valberättigade, i ändamål att höras och afgifva förslag i frågan om en ny valordning, förnimmer man, att åtskilliga enskilta sammanträden klasserna emellan eller af enskilta personer: ur olika klasser blifvit hållna eller komma att hållas för öfverläggning i ämnet och beredande af de förslag, som böra vid de officiella sammanträdena inför magistraten af klasserna framställas. Ett sådant enskilt colloquium lärer redan i fredags afton hafva egt rum på föranstaltande af öfverste Hazelius emellan åtskilliga af de förut icke valberättigade husegare, hvilka äro af magistraten kallade att först framkomma, dertill redan nästkommande fredag den 29. dennes är utsatt. Att döma efter tonen under detta samtal l..a de i detsamma deltagande ämna yrka en graderad skala samt hufvudstadens indelning i fem valkretsar efter territorialförsamlingarne, deraf hvarje krets skulle välja två riksdagsmän. Tills i morgon eftermiddag lära likaledes grosshandlarnes och minuthandlarnes klasser vara af sina respektive ordförande hrr Schartau och Brindk kallade till en. enskilt rådplägning i samma ämne, 1 afseende hvarå det redan på förhand temligen allmänt transpirerat, att planen hos bemälte herrar skulle vara att numera, och då de frukta alltför skarpt motstånd met hvarje graderad röstskala, väl bibehålla den lika rösträtten för samtliga valberättigade, men deremot föreslå, att likaledes bibehålla klassfördelningen vid valen til riksdagsmän, likväl med utsträckning af valbarheten så, att den icke vore beroende aff klassfördelningen, samt vidare att herrar grosshandlare och minuthandlare skulle komma att välja fyra riksdagsmän (i stället för att de hittills endast fått välja tre); handtverksklasserna, som hittills endast tillsatt tre riksdagsmän, skulle få antalet ökadt till fyra. Fabrikanterna skulle såsom förut välja en och slutligen magistraten, i förening med de nya valberättigade husegarne och de, som utan burskap idka borgerlig näring, i nåder förunnas rättighet att, för fyllandet af det i grundlagen stadgade antalet af tio riksdagsmän förj hufvudstaden, samfäldt tillsätta en. Man kan icke neka, att denna plan är rätt fint uttänkt, dels för att smeka den del af det gamla burskapsegande borgerskapet, som ännu möjligen kan ha qvar några klassfördomar, dels för att tillintetgöra hvarje slags verksamt inflytande på valen från de nya valberittigades sida. Man får nu se i hvad mån detta försök kan vinna framgång. För vår del måste vi naturligtvis anse både det ena och det andra af ofvannämde förslag böra förkastas, de förra i anseende till införandet af en för hufvudstaden helt ny valgrund, som innebure et tillbakaskridande, och det senare emedan sedan grundlagen borttagit bestämmelsen att hufvudstadens riksdagsmän skulle fördelas i vissa klasser och dermed uppenbarligen åsyftat att valen skulle Hlifva samfälda utan afseende på klass, samt sedan de valberättigade enhälligt beslutat införandet af omedelbara val, hvilket lika upenbart innefattar wpphäfvandet för framtiden af klassfördelningar vid val af riksdagsmäu, det ifrågastälda s. k. nya valsättet till sina verkningar skulle illudera ej mindre grundlagen, än beslutet om omedelbara val, genom att indela de valberättigade i af klasser beroende kategorier, hvaraf resultatet otvifvelaktigt blefve, att man hädanefter i stället , för 3 grossoch minuthandlare skulle erhålla 4. i stället för 3 handtverkare 4, ovilkorligen en fabrikör och följaktligen endast en af 10, som icke bestämdt tillhörde någon af de gamla klasserna eller representerade något dess speciella intresse. å långt har man ingenstädes inom rikets städer gått i förvrängning och misstydning af meningen med den af borgareståndet så varmt försvarade och jemväl al de öfriga riksstånden med lifligt intresse omfattade samt slutligen af regeringen sanktionerade förändringen aft städernas representationssätt. Det skulle således blifva till föga heder för hufvudstaden att stå ensam i denna reaktionära riktning. Vi torde kunna anses förut ha tillräckligt motiverat vår mening, att intet slags giltig grund finnes för införande härstädes af en graderad skala vid val till riksdagsmän, helst dessa val hittills inom hufvudstaden skett med lika rösträtt för hvarje valberättigad till elektorer och jemväl inom elektorerna beräknats lika vid valen till riksdagsmän. Vi ha förut framstält den principiella orimligheten deruti, att, sedan en viss qvalifikation blifvit bestämd för politisk myndighet eller valrätt, hvilken långt ifrån sträcker sig så långt ner som i de flesta andra konstitutionella länder, konstruerainom denna begränsning en godtycklig gradation i politisk befogenhet, som gjorde att den ent politiskt fullmyndige medborgaren ieke finge gälla för en hel person, då deremot den andre skulle gälla för flera. Vi äro äfver fullkomligt eran att införandet al en sådan graderad skala. dels skulle verka just hvad man säger sig vilja undvika, nemligen afund och split emellan de valberättiade, dels förorsaka en sannolikt eljest uteblifven koalition mellan de lägre beskattade, till besegrande af de högre, och hvilken skulle bli så mycket ifrigare och ensidigare, som den lifvades och sammanhölles af förbittringen och lusten ätt omintetgöra frukterna af ett orättvist privilegium. Hvad angår den från några håll uppkastade frågan om hufvudsiadens indelning i flera valdistrikter, så är det en sak för sig, som. sedan man öfverenskommit om det omedel-bara valsäittet och den enkla röstberäkningen. kan särskilt tagas i betraktande och förtjenar att allvarsamt öfvervägas, då flera vigtiga skäl