fall, då yngling genom försumlighet är på väg att i något ämne blifva efter flertalet af sina kamrater, Frågan om hemläsningens behöflighet eller obehöflighet, nyttighet eller skadlighet, är en så rent pedagogisk fråga. att vi icke våga bedöma den; men förutsatt att hr Cramår har rätt, så uttalas här ett stort beröm öfver Nya Elementarskolan i Stockholm, som kanske mera närmat sig lösninÅgen af elementarundervisningens problem, än man hittills från somliga håll varit hugad att erkänna. Förträffligt synes oss hr Cramår yttra följande: Lärarne böra uteslutande tillhöra läroverket. Den tid de hafva ledig från tjenstgöring, som kommer att omfatta äfven annat än egentlig undervisning, bör egnas åt studier, författarskap Ng allmänhet sådana sysselsättningar, som kunna öka deras skatter af bildning och vetande. Och i följande thes tillägger han: Lektorernas ledamotskap i konsistorium är en tunga för läroverket. Utan tvifvel. En skicklig och hflig konsistorialis är väl oftast en ointresserad lärare. Om studentexamen säger hr Cramår: Det måste anses såsom både rätt och billigt att universitetet får genom anställande af prof försäkra sig om de från elementarläroverket afskickade ynglingars mogenhet för akademiska studier. Det är fägnande att se, att en skolchef, en rektor är opartisk nog att erkänna detta och. frimodig nog att uttala sitt omdöme. Studentexamen lärer, af sina skäl, länge varit en nagel i ögat, och det säges, att hr Nordvall har i sinnet att använda. hela sitt inflytande för att få studentexamen vid universitetet afskaffad, och man kan vara säker på, att: han från ett visst håll är starkt understödd. Detta är en äkta fosforistisk fundering, och fosforismens genialitet inom poesiens område må man icke förneka, men på det praktiska fältet gör den merendels fiasco. Man säges vilja återtaga den gamla funderingen att borttaga studentexamen och inskrän.ka sig till afgångsexamen. från elementarläroverket. Examenskontrollen skall då der utöfvas, antingen af lärarne sjelfva, eller af stiftets biskop, eller af en på orten vald examenskomitå, eller af en kringresande sådan, bestående kanske af en läroverksminister, åtföljd af professorer från universitetet, likasom dessa icke hade annat att göra, eller Gud vet af hvilka personer. Men af ett sådant kringfärdande sällskap af kontrollörer väntar förståndigt och något praktiskt folk ingenting annat än ståtliga middagar, skålar och ömsesidiga komplimanger. Ty en examen, som efterföljes af ett godt kalas, går väl alltid förträfMigt. Det är deremot klart, att endast vid universitetet, der det finnes en särskilt examinator i hvarje särskilt läroämne, en fullständigt jemförande kontroll och en enhet i kontrollen kan utöfvas, hvilket är ett behof och en vinst för elementarläroverket lika mycket som för universitetet. Men tag också bort den vid universitetet förlagda studentexamen, hvilket kanske icke genast skulle kännas såsom en förlust, men inom ett tiotal af år hinna uppenbara sin menliga verkan: universitetet, som icke kan beröfvas sin rättighet att lära känna, genom egen pröfning lära känna, de nykomna alumnernas kunskapsmått, innan de admitteras till studier i den eller den speciella riktningen, kan möjligen veta att förskaffa sig rättighet att i studentexamens ställe införa en prelöninärexamen, som, något senare inträffande än nuvarande studentexamen, kan för de från studentexamen befriade ynglingarne falla sig långt mera obeqväm, I sammanhang med läroverksfrågan höjer äfven hr Cramer, bland det alltmera tillväxande flertalet, sin röst för universiteternas flyttning till hufvudstaden, och motiverar äfven sitt omdöme, ehuru detta visserligen icke varit behöfligt, sedan, bland flera andra, prof. Snellman gifvit i frågan ett utlåtande, som lika visst är ovederlagdt som ovederläggligt. Genom detta utlåtande har hr Snellman lagt beviset för nyttan af universitetets förläggande till hufvudstaden midt för motståndarnes ögon; men dessa blunda och ropa ännu på bevis. Derjemte önskar hr Cramår, att universite-! tet måtte ?omfatta ett seminarium eller en fakultet för läroverkslärares bildande och för anställandet af.de-prof, som i och för erhål-. landet af tjenster vid läroverken kunna ifrå-. gakomma; och han tror, med förutsättning af en universitetsflyttning, att :för denna ,bild-; ningsanstalt bör tillgången till. hufvudstadens mångahanda undervisningsverk blifva af vigt. Han: anser också, att staten tills vidare icke har råd att någonting offra ?på sådana akademier, som icke tillika, kunna anses för undervisningsanstalter eller läroverk?. Han vill, att fäderneslandet måtte ega öfver eforerna en särskilt minister för allt rikets uppfostringsoch undervisningsväsende utan undantag?, Och såsom vilkor för att blifva såsom lärare anstäld vid elementarläroverk, fordrar han, att den sökankande skall hbafva tagit den filosofiska graden? och behörigen ?:afva genomått det med universitetet förenade eller dertill hörande lärareseminarium:? Äfvenledes yttrar han en önskan, som blifvit hörd förut frånandra håll och en gång torde gå i fullbordan, men säkert ännu länge kommer att stanna vid att vara en önskan, på hvilken ingen skolkomitå för närvarande kan fästa något afseende: nemligen önskan om biskopsembetenas indragning. Medan de för saken intresserade vänta på resultatet af läroverkskomiteens sammanvaro och. åtgöranden, kan det roa mången atttaga kännedom om f. d. rektor Cramers med kunnighet, liflighet och energi författade theser, Uv Ons 5 IHorfj-iolol NORGE. j Med anledning af åtskilliga klandrande anER emot öfverste Wergelands förhållande vid utryckningen från lägerplatsen Etterstad. .hade han anhållit, att en komission måtte tillförordnas att undersöka hans handlingssätt. Denna anhållan har nu, enligt Mor