TVENNE FAMILJEMÖDRAR, AF Fru M. S. SCHWARTZ.) I slutet af Augusti, några dagar efter dokter Bergströms återkomst till Sverge, underrättade betjenten att tvenne fruntimmer sökte honom. När Richard trädde ut i salen, uhdföll honom ett utrop af öfverraskning, och han skyndade emot det äldre fruntimret, på hvilket han helsade med en vördnadsfull bugning och dessa ord: E Ehuru lycklig jag finner mig att än en gång få hembära den ädlaste qvinna jag känt min högaktning, beklagar jag likväl att det måste ske här; ty jag förstår mer än väl att lyckan af att återse min nådiga tant — jag får ju såsom slägting kalla er så — tillkommer läkaren, icke vännen., Det gäller både läkaren och vännenz,sade majorskan med sitt intagande leende, och räckte honom handen; säkert, bästa Richard, ibågkommer ni att jag en gång tillbjöd er min vänskap. 7 Det ögonblicket är-outplånligt inristadt i mitt minne, och jag skall aldrig glömma den godhet och det ädelmod, hvarmed ni behandlade mig, som var endast en främling. Ack! låtom: oss icke tala om det som icke lönar mödan att kosta ett ord uppå. Missförstå mig icke; då jag påminner om den gamla vänskapen, sker det endast derföre att jag nu kommer för att taga den i anspråk., Fröken mår väl, hoppas jag,, sade doktorn och helsade på Jenny. Fullkomligt. )Se Aftonbladet n:r 200—213, 215, 216, 218-223, och 225—250.