af något flytande föremål simmat i 6 timmar. Flera voro illa brända. Endast 6 fruntimmer räddades, bland hvilka 3 voro brända, den ena mycket svårt. Kapten Renaud behandlade oss med den största godhet. Han gaf de lidande passagerarne så mycket kläder han hade och var på en gång både sjukvaktare och läkare, dervid han behandlade sina patienter med den utmärktaste ömsinthet och välvilja. Jag hade under branden icke sett någon officer på fartyget, och var säker att ingen af dem eller af besättningen befann sig akterut, undantagandes rorgängaren för en kort stund. Jag erfor, att när kaptenen fick veta eldens utbrott, rusade han barhufvad upp på däck, och då han såg lågorna, utropade han: Vi äro alla förlorade! Han försökte få ut en båt, men denna fyldes genast med vatten, och kaptenen störtade sjelf, antingen ofrivilligt eller icke, hvilket jag ej kan afgöra, i vattnet och var snart lemnad långt bakom oss. Pjerde styrmannen jemte andra personer funnos-i nämde båt; den blef sönderslagen af propellern, dervid endast tre eller fyra personer räddåde sig på en spillra och blefvo sedan upptagna af Maurice, såsom ofvanför är nämdt. Ungefär samtidigt nedfirades en lifräddningsbåt från babordssidan af bogen och fyldes med vatten, men länsades åter och räddade deri befintlige 33 personer, inberäknadt förste och tredje styrmannen samt åtskilliga qvinnor. Männen i denna båt omstjelpte den två eller tre gånger under försöket att länsa den från vatten; tio personer, hvaribland några qvipnor, blefvo dervid dränkta. De återstående blefvo slutligen upptagna af Maurice, sedan den under vägen uppfiskat två eller tre passagerare. Tillsammans blefvo 67 menniskor under aftonens lopp upptagne på Maurice. Ett norskt barkskepp sågs nästa morgon komma upp till det brända ångfartyget, och en båt gick rundt omkring detsamma. Den torde väl ha räddat några få personer. Vid pass klockan 7 seglade Maurice till Fayal, för att der aflemna de räddade passagerarne. Vid 2-tiden samma dag prejades hon af barken Lotis, kapten Trefy, på väg från Liverpool till Halifax. Som jag var angelägen att bli landsatt på britiskt område, lät kapten Trefy godhetsfullt mig och 11 andra passagerare, de flesta amerikanare, medfölja på Lotus. Elden synes hafva härledt sig från en ganska oförsvarlig vårdslöshet af några bland besättningen. Kaptenen och skeppsläkaren hade funnit nödigt att röka akterdelen af fartyget med tjära. Denna rökning svulle verkställas af högbåtsmannen, under fjerde stermannens öfverinseende. Högbåtsmannen upphettade ändan af en kedja för att doppa den i tjäran och derigenom åstadkomma rök. Kedjan blef för het att hålla i handen, och han lät henne falla på däcket, deri hon satte eld. Tjäran fat:ade likaledes eld, och ögonblickligen stod allt i närheten i lågor. Ett svagt försök gjordes att släcka, men utan framgång. Inga medel funnos tillhands för att förebygga olyckan. De räddade passagerarne kunde icke berga någonting mera än kläderna. på-kroppen, och afven största delen af dessa voro sönderrifna och förstörda. Mr Brews är den ende engelsman som blifvit räddad. Fartyget innehöll, då det lemnade Hamburg, 425 passagerare, hvaribland 7 barn, och 103 mans besättning, inberäknadt befälet, således tillsammans 538 perBONer. CEST RER