Albört gaf akt derpå öch det lyste en egen mörk låga ihans blick, då han såg efter dem: : På eftermiddagen öppnades dörren till Albertines-rum; och Albert inträdde. Vid åsynen af brodernspranghon upp och kastade sigvom håns hals. Albert, Hvilken evighet sedan vi sågo hvarandräl; utropade hon. Ja, stackars barn; jag har icke sett dig sedan testamentet öppnades,, sade han och lösgjorde sig från systerns omarmning. Vår fartrodde sig göra så väl, då han utnämde mig till din förmyndare; men han visste icke hvilken försumlig förmyndigare jag skulle blifvaor Albert satte sig. Hvar är mamma? Hon har gått på en stund till assessorskan D Så mycket: bättre, jag har verkligen behof af-att tala med dig. — Richard var uppe hos mig före sin afresa, och af honom hörde jag att: mamma är lika oböjligt envis, oaktadt pappas vilja; men jag förstår sannerligen icke, hvarföre I fästen er vid hennes samtycke, då pappa i sitt testamente tydligt och klart uttalat sin vilja och gjort mig till exeeutor derafs-men den saken rörer er, icke mig., -Albert stödde hufvudet emot handen, fortsättande: Ru Känner du: anledningen till brytningen emellan mamma och mig? Ne nen jag kan gissa dertill. Ht 2 Oo flicka Oc du Dia tillgifvenact för henne måste srunda v