Förre var Petri följoslagare, den andre PaöH, uppsecknade endast hvad de af sistnämda apostlar förnummit. Till de skrifter, hvilkas äkthet mest blifvit betviflade, räknas Petri 2 och Uppenb. B. äfvensom Jakobs och Judas bref. Nya Testamentets skrifter samlades sent, emedan det ansågs mindre behöfligt, så länge den muntliga traditionen bibehölls i sin första friskhet, och ögonvittnena ännu iefde. Emellertid hade man redan år 150 länge haft samlingar af de 4 evangelierna, Petri 1, Joh. I samt 18 af Pauli bref. Den af munken Hieronymus (t. 430) ombesörjda öfversättning, den s.k. Vulgata, tillerkändes på Tridentinska mötet 1546 uteslutande giltighet. Luther har i sin öfversättning af gamla testamentet ieke följt grundtextens ordning, utan de 70 uttolkares; i afseende på N. T. deremot den syriska öfversättningens, endast med den ändring, att han utesluter Jakobs bref, men upptager Petri 2:dra samt Johannis 2:dra och 3:dje bref. Författaren slutar sin bok med-den riktiga antnärkningen, att, då bibelöfversättningar hitintills oftast varit teologernas och de andligassak, under det de egentliga filologerna öfverlemnat åt de förra att dermed styra och ställa efter behag, så-har följden häraf blifvit, att gamla och nya testamentet i afseende på tolkningen farit mera illa än någon annan forntidsskrift. Py vid de heliga skrifternas tolkning ha öfversättarne inlagt senare-:s. k. skyrkliga föreställningar, hvarigenom läsaren icke erhåller något rent intryck af urskriftens höga enkelhet. Skall derföre bibeln öfversättas på nytt, så bör detske af filologer till profession,.af hvilka man kan vänta, att de skola återgifva grundspråkets. ord och anda efter den tidens sätt att tänka, utan, inblandning af senare tiders kyrkliga och andliga, uttryck och föreställningssätt.