Med afseende på det ännu ho; osg oafslutade arbetet med skolreformen tr ;rde det vara at intresse att erfara några nyheter i samma väg ifrån Tyskland. Nära nog samtidigt med de förändringar i läroverk sorganisationen, som hos oss infördes genom 1849 års cirkulär, antogs äfven i Österrike en. ny, provisorisk skolplan. hvarmed väsentligen afsågs att något inskränka latinets herraväldie samt i stället bereda rum för moderna läroämnen. Efter den bestämda försöktidens slut lät kultusministern, grefve Thun, i slutet af förlidet år utfärda en plan till ny skolordning,hvilken han ingalunda höll så -hemlig, som man här ansett vara i sin ordning att göra i enahanda fall. Han meddelade den tvärtom icke blott åt alla vederbörande, att deröfver afgifva utlåtande, utan, bland annat äfven åt eni Wien utgifven ;pedagogisk. tidskrift med begäran att få förslaget der kritiseradt. Att detta senare icke war endast narrspel, bevisas af de många :skarpa anmärkningar, som i följd häraf blif. vit i den ifrågavarande tidskriften framstälda mot förslaget, hvilket, såsom affattadt i reaktionär syftning, blifvit ogilladt af icke blott hela den österrikiska pressen, utan äfven af ett stort antal skolmän. Bland alla yttranden, som afgitvits rörande detta reformförslag, torde emellertid intet vara märkvärdigare än ett af jesuiterodenmsgeneralen Beckx. Det är bekant, hvilket inflytande katolska presterskapet Benom det senaste konkordatet vunnit På undervisningens angelägenheter i österri!siska monarkien. Det bör således icke förvadra, att undervisningsministern ställt ep. sådan fråga till jesuiterorden som den, huruvida orden vore i tillfälle att vid sin verksamhet för gymnasialundervisningen helt och hållet fätta sig efter de i österrikiska staterna gällande föreskrifter. eller om och i hvad mån dess egendomliga förhållanden vore i strid med dessa före;skrifter, och derföre tilläfventyrs fordrade särskilta undantagsbestämmelser,. Af pater Becky svar på denna fråga (som innehöll, att verkligen väsentliga olikheter förefunnes mellan jesuitiska undervisningsplanen och den för öfrigt i monarkien antagna) meddela vi hvad som rör klassiska språken och realia samt ämnesläsningen (för läfarne). Angående .de förra anrmärkes, ätt jesuiterorden, vid skolundervisningens ordnande, utgår från den åsigten att en alltför tidig sysselsättning med realia försvårar och ofta omöjliggör gossens grundliga utbildning för högre studier och vetenskaper. Genom det företräde, som gifves-åt realia, förledas lärjungarne att anse ett ytligt mångvetande såsom bildningens mål, och-att försumma det allvarliga formella tänkardet, som visserligen ock fordrar mer ansträngning och arbete. Uti tidens sträfvande efter ett brådskande, mångfaldigt och hufvudsakligen materielt vetande och njutande ligger faran för den närvarande bildningen: detta är en sjukdom, som behöfver botas. Gymnasialundervisningen skall vara, hvad den är ämnad till, en gymnastik för tanken, som icke så mycket består i materiell, som i formell bildning, icke blott i tillegnandet af mångartade kunskaper, utan ien riktig, naturenlig utveckling och förädling af själsförmögenheterna. Ungdomens högre allmänna bildning på gymnasierna och dess derigenom afsedda förberedelse för universitetet bero hufvudsakligen på studiet af klassiska litteraturen.: Åt detta studium måste tillräcklig tid egnas, och så väl antalet som omfånget och behandlingen af de öfriga läroämnena rättas derefter. Först i de två högsta klasserna må de klassiska studierna inskränkas till något färre timmar i veckan, och kunna då realia inträda. Naturalhistoria, algebra och geometri borde alldeles borttagas ur de fyra nedre klasserna, Geometrien har sin egentliga plats i de båda öfversta klasserna. Systematiskt vetenskapligt kan naturalhistoria icke läras i de lägre klasserna, och inskränkes den blott till åskådningsundervisning, så är den utan nyttan Oo. s. v. I afseende på ämnesläsning och klassläsning för lärarne hyllar jesuiternas läroplan den senare, med afseende på de företräden den föregifves hafva i. afseende på lärjungarnes religiösa och moraliska bildning, det faderliga förhållandet mellan lärare och lärjungar, hvartill den leder,.o. s. v. Den gode påtern låter naturligtvis icke höra annat än pedagogiska, skäl; emellertid vore det väl icke så svårt att tillägga åtskilliga andra, somligga något djupare än de pedagogiska, men hvilka man nog gör bäst uti att låta vara osagda. Högst intressant är den alldeles. på håret lika uppfattning af elementarundervisningen, som man finner ega rum mellan jesuiterorden och våra konservativa i skolfrågan. De skäl pater Beckx anfört, ha vi icke till öfvermättnad hört dem hos oss upprepas? I hela Tyskland råder för närvarande på undervisningens område, likasom inom poliiken,-enreaktionär anda. -I Preussen, hvarst gymnasierna till och med nu kunnat anes såsom förnämligast eller föga annat än ilologiska seminarier, har intrång på real tudierna redan på sätt och vis skett, och än ner synes vara i görningen; — allt på pedasogiskan skäl. . Det vore mer: än beklagligt, mm i närvarande tid: tyska inflytelser skulle öra sig gällande hos dem, söm hafva eller komma att få något att skaffa med omarbetingen af vår skolordning; ehuru. :vi i. alla ändelser väl veta, att folkets och ständer-j, as vilja denna fråga så ofta och så bestämdt , lifvit uttalad, att något reaktionärt hos oss! snor sinnen tl A Uwbört gaf akt derpå öch det lyste en egeni.