Klockan emellat fem och sex uppsökte Minna professorskans boning. Uppkommen i förstugan, mötte hon Martha, som bestämdt förklarade att professorskan icke tog emot mamsell Ekeberg. Det : är möjligt, kära Martha, svarade Minna skrattande, men ni lär väl icke neka orefvinnan Stormhjelm inträde till fröken. Min visit gäller icke hennes nåd, utan fröken, och mitt namn är icke mera Ekeberg, utan Stormhjelm. Martha stirrade på Minna. Under tiden öppnade grefvinnan sjelf den dörr Martha velat stänga för henne och inträdde till Albertine. Martha deremot gick in till hennes nåd. Hvad vill hon? frågade professorskar och såg skarpt på den djerfva tjenarinnan,; som vågade störa henne. Jag ansåg mig skyldig säga hennes nåd att fröken har främmande. Martha pekade på dörren, som. skilde de båda rummen. gHvem? Mamsell Minna; som ...... Nu är grefvinnan. Stormhjelm. Ja så, är hon grefvinna? Ja, min systerdottery professorskan Tade stark tonvigt på det ordet, är gift med grefve Stormhjelm. Förstår du att du aldrig känt henne i annan. egenskap än såsom min systerdetter. Fullkomligts, svarade Martha nigande. pKan du erinra dig, om någon af mina gär stor, eller någon af dera, som besökte mig, sågo Minna? j Nej, det tror jag icke. Hennes nåd hade ju uttryckligt befallt, att hon icke fick visa sig. Det är bra — Minna finnes icke — ensdast min systerdotter grefvinnan Stormhjelm. En lätt knackning på dörren afbröt de samtalande, Martha öppnade, och öfverstinnan Sjeiklkrans steg in.