STOCKHOLR den 15 Okt Regemeutsförändringen i Prousson. (Från Aftonbladets korrespondent i Berlin.) Berlin den 11 Okt. 1858. För första gången, under de sex år jag haft äran lemna er berättelser om preussiska förhållanden, är jag i den lyckliga belägenhet j: att kunna meddela en glad tilldragelse. Te-( legrafen har naturligtvis skyndat förut med denna underrättelse; men han kan omöjligen hafva meddelat er klart nog, att inrättandet af det författningsenliga regentskapet framkallat ett obeskrifligt jubel i Berlin och hela Preussen. Min senaste skrifvelse af den 4 Oktober hade förberedt edra läsare på den stora händelsen. Denna har inträffat i fullkomli-: gaste och strängaste öfverensstämmelse med författningen, och det konstitutionella partiets seger är öfver all förväntan gynsam. På detaljerna af konungens kabinettsorder! utaf den 7 och prinsens af Preussen ordonnans af den 9 Oktober, hvilka Staatsanzeiger och de öfriga berlinerbladen snart skola öfver): bringa er, behöfver jag icke vidare ingå, då j: elementerna af desamma redan upprepade gånger blifvit här afhandlade. I kabinettsordern af den 7 konstaterar konungen sitt fortfarande förhinder, hvarigenom .läkarnes intyg rörande denna vigtiga punkt blifver öfverflödigt. Till ge af Preussen uttryckes den önskan, att an måtte under ansvarighet endast inför Gud och efter bästa förstånd och samvete utöfva fullkomlig konungslig makt samt vidtaga de vidare erforderliga anordningarne. Denna konungens uppmaning är likväl ingalunda någon utanför författningen stående öfverlåtelse aj regentskapet, sådan som det feodala partict. Kreuzzeitung och Journal des Debats begärt och prognosticerat, utan hon betyder de facto et järe blott konungens samtycke till regentskapet och hvarigenom dettas författningsenliga karakter icke kan borttagas. Ovederlägg-1: ligen bevisadt är detta genom prinsens af Preussen ordonirans utaf den 9 Oktober, hvari säges, att prinsen visserligen till följd af H. M:ts uppmaning, men på grund af 36:te art. i författningen och i kraft af sin rätt såsom tronen närmast stående agnat, öfvertager Tegeringen. Att regentskapet, såsom ordonnanserna säga. kommer att till. formen öfvertagas under konungens fortfarande förfall och tilldess han blifvit återstäld, följer likaledes af den libe-J. rala och enda riktiga tolkningen af art. 36, enligt hvilken konungens i denna artikel omnämda fortfarande förfall, som låter regentskapet inträda, för ingen del betyder blott permanent förfall, utan äfven ett öfvergåendel förhinder, såsom det nu enligt formen antages. Faktiskt kommer regentskapet, såsom bekant är, icke att blifva något öfvergående, ty det är notoriskt at konungens tillstånd är utan förhoppning. Jag ville blott framhålla, ätt författningen äfven i denna punkt blifvit iakttagen. — Då det vidare heter i ordonnansen, att regentskapet öfvertages i konungens namnp, så är äfven detta ett ordagrannt iakttagande af art. 58, hvars första sats lyder: Regenten utöfvar den konungen tillkommande makt och I myndighet i dennes namn. Kamrarne äro i kraft af art. 56 genast inkallade, till den 20 Oktober. De hafva, såsom bekant är, blott att enligt denna artikel besluta regentskapets nödvändighet, d. v. s. att såsom ett slags öfverjury uttala ett verdict rörande befintligheten af de fakta och omständigheter, under hvilka regentskapet författningsenligt kan inträda. Sålunda är den konstitutionella principens seger i denna lifsfråga fullständig för den preussiska staten och i törhållande till den oändligt stora fara, som hotade författningen, om hofkotteriets ,rådslag gått igenom, är befolkningens jubel öfver denna faras afvändande stort och ihållande. Icke den omständigheteten, att konung Fredrk Wilhelm IV blifvit ersatt med prins-regenten af Preussen, förklarar denna obeskrifliga glädje, utan det enom dessa första konstitutionella auspicier ånyo befiästade hoppet, att prinsen med sitt rättframma och ärliga sinne skall göra ända på polisväldet samt troget och ärligt efterfölja den en gång bestående författningen likasom lagarne. Vi äro säkerligen ännu icke färdiga med junkerpartiet, men det har erhållit ett slag, från hvilket det icke på länge skall kunna repa sig. Och på det intet tvifvel rörande betydelsen af detta slag måtte blifva öfrigt ens för de mest slöa och af fanatisk ietism eller trångbröstade junkerintresssen orrumperade sinnen, har inrikesministern vWestphalen, två dagar före regentsskapets förkunnande, utaf prinsen at Preussen erhållit sitt afsked. Denna händelse var visserligen att förutse, men var dock icke väntad så plötsligt i Berlin: och Preussen. Er korrespondent kan nästan med någon tillfredsställelse påstå, att edra läsare kanske voro mera förberedda derpå än befolkningen i Berlin, för hvilken en massa saker, meddelade i det under fria pressförhållanden utkommande Aftonbladet, hade sorgfälligt hemlighållits. Hr v. Westphalen föll före regentskapets inrättande, emedan prinsen af Preussen icke ville att denne byråkratiske och junkerlige ultra skulle tillika med honom underteckna regentskapsordonnanserna, och emedan de stupida åtgärderna mot pressen, dem hr v. Westphalen i sitt blinda devuemang för hofkotteriet utförde in extremis, hade djupt sårat prinsens rättskänsla. Hr Westphalens interimistiske efterträdare, hr v. Flottwell, öfverpresident i provinsen Brandenburg, är 75 år gammal, en hederlig RR RIAA en nn nn Tr a a met