iulöpa; ett förbud, somm är allmänt kändt och som. just utfärdats med anledning af del tillförene idkad slafhandel; att, ehuru skeppskaptene ; påstod de svarta vara fria arbetare dessa sjelfva, till antalet 110, likväl med en mun förklarade att detta påstående vore osant. oeh att de blifvit förda från Mozambique met sin vilja, samt slutligen att, då befälhafvaren anmanades att förevisa pa sen, dessa befunnos Vara utfärdade icke af någon portugisisk auktoritet i Mozambiqve, utan af en scheik eller stamchef, hvilken sannolikt sjelf varit den som levererat varan. Under dylika förhållanden kunde man ej fästa något afseende på kommissionens officiella egenskap, hvilken han genom sin närvaro på ett så beskaffadt skepp förverkat. Dessa uppgifter öfverensstämma fullkomligt med eni Pays införd redogörelse för markis Louls not till franska sändebudet i Lissabon. Denportugisiske ministern vägrar af ofvanan förda skäl att utlemna Charles Georges och förfäktar de portugisiska domstolarnes behörighet att afdöma saken. Frankrike å sin sida bestrider deremot, såsom Pays uppgifver, dessa domstolars behörighet, emedan en fransk regeringskommissaries närvaro ombord å fartyget borde fritagit detsamma från alla slags trakasserier, undantagandes måhända penningböter för ankring å otillåten plats, samt emedan negrernas mot hvarandra stridande uppgifter icke förtjenade något afseende, och utvandringstillåtelsen varit utfärdad af myndigheter, som måste anses såsom portugisiska. Dessutom bestrider Frankrike all rättighet för Portugal att förbjuda utvandriag från dess besittningar. Hufvudfrågan är således, om saken skall, enligt Portugals påstående, afgöras af domstolarne, eller, såsom Frankrike rkar, på diplomatisk väg. De båda franska inieskeppen anlände den 3 dennes till Lissabon och lära hafva instruktion att afhemta franska sändebudet, om underhandlingarne ej leda till något resultat. Enligt en korrespondens från Paris till Le Nord skulle befälhafvaren för de båda linieskeppen, amiral Laväud, till och med fått order att i nödfall med våld bemäktiga sig Charles Georges, samt sändebudet att genast inskeppa sig; båda dessa Uppe er låta doek temligen otroliga. Emellertid har portugisiska sändebudet aris den 7 dennes tillställt franska regeringen en not, hvari han föreslår frågans hänskjutande till en tredje makts bemedling, hvilket grefve Walewski dock tills vidare icke vill medgifva. Engelske ambassadören i Paris, lord Cowley, berättas den 8 dennes hafva haft ett samtal med grefve Walewski rörande denna fråga, hvarvid den sistnämde skall hafva förklarat, att underhandlingarne gifva förhoppning om en tillfredsställande förlikJung. : Ut Independance Belge anföres ur en 8. k. Uorrespondance Generale från London, att saken der inom de politiska kretsarne väckt ett visst bekymmer, emedan man häruti trodde sig se icke allenast en fientlig stämning emot Portugal, utan ock ett verkligt, ehuru maskeradt angrepp emot Englands politik, samt ett prof på Frankrikes antiliberala syften uti allt hv-d som rörer slafhandeln. Man berättar, att underrättelsen öfverraskat ministören och föranledt hr Disraelis återvändande till hufvudstaden. Det är nemligen bekant, att den sistnämde, ehuru skattkammarkansler, är en af de ministrar, som mest sysselsätta sig med den inte:nationella politiken. D.t vissa är, att Morning Herald, ministerens organ, som i början förnekat sjelfva faktum, att nemligen en väpnad demonstration emot Portugal. skulle ha egt rum, nu fäster allmänna uppmärksamheten på sakens vigt, ehuru under förhoppning att allt skall ställas till rätta. Allmänna opinionen har kommit i en viss jäsning öfver händelsen, och fordrar högljudt engelska regeringens mellankomst till förmån för Portugal.