STOCEHGOLM den 12 Okt. ; Regentskapsfrågan i Preussen har nu ändt-1v ligen fått den lösning, som var den enda h lagliga, men som genom otaliga intriger ochå stämplingar motarbetats af den kamarilla, för b hvilken lagar och författningar äro intet, bi-4Y behäållandet af makt och inflytande för främt jandet af egoistiska syften deremot allt. Dejf senare dagarnes telegrafrapporter ha gifvit k vid handen, att prinsen af Preussen öfvertager regeringen med full kunglig makt och mynh dighet samt erhåller titel af regent. Frigjord från de konsiderationer och band af allehanda art, som varit en följd af den skefva ställ-J ning, hvari han hittills, under det s. k. vikariatet, befunnit sig, skall denne furste nu kunna göra gällande sin egen öfvertygelsej och sina egna åsigter i afseende på Preussens t både inre och yttre politik. 2 Man frågar sig derföre nu på alla båll:v Hvad har Preussen att vänta af denna rege-k ringsmaktens öfvergång i andra händer? Skall, lc i afseende på den yttre ställningen, Preussens värdighet och anseende bland Europas mak-: ter bättre upprätthållas och vårdas hädanefters än under den förra regimen? Skall, hvadje den inre ställningen angår, det konstitutio-v nella systemet blifva en sanning och landets j. författning samvetsgrannt efterlefvas, eller. såss som hitintills, blott ett konstitutionelt gyckel-Z spel uppföras, medan en kamarilla och ett parti af junkrar och byråkrater i maklighet trampa grundlagen i stoftet och hålla folket böjdtz under ett godtyckligt polisväldes ok? g Dessa frågor, som redan på förhand oftaF varit framstälda, under förutsättning att re-Åk gentskapsfrågan skulle erhålla den. utgång e hon nu fått, ba blifvit mycket olika besva-V rade. Å ena sidan har man fästat stora för-k hoppningar vid prinsens af Preussens anträde till regeringen; å den andra har man fram-1b stält såsom sannolikt, att allt skulle komma att fortgå i de gamla hjulspåren och föga eller intet förändras hvarken i afseende på ; landets inre eller yttre politik. F För den förra meningen åberopar man såsom vittnesbörd den spänning, som nu senast ; och efter. hvad man tror under en längre tid ; egt rum mellan prinsen och kamarillan. An-1; hängarne af den senare åsigten ha deremot hänvisat på den fientliga ställning prinsen I intog till demokratien: under revolutionsåret i 1848 och den närmast derefter följande tiden. , För vår del vilja vi icke äfventyra några l; förutsägelser om hvad framtiden kan bära il. sitt sköte, men vi erkänna emellertid att vil. 4 den kännedom man anser sig ega om send ät Preussen karakter och föregående ana berättigar tin ä tminstone nägon förhopp; sförändring, som i ning, att den regemenu.. S kskallsvara dessa dagar försiggått i Preussen, Li en förändring till det bättre. rar Man vet nemligen, att prinsen af Preussen med ett klart och praktiskt förstånd, oförvilladt af det mystiskt-pietistiska grubbel och de oetiska-fantastiska svärmerier, som gjort hans i grunden välmenande kunglige broder till en mycket svag och opålitlig menniska, förenar en redbarhet i karakteren och en fastheti viljan, som förmår honom att troget uppfylla sina l pligter och att samvetsgrannat handla eftert sin öfvertygelse om det rätta. Man har också, I och efter hvad vi tro icke utan skäl, velat finna en viss likhet i karakter och lynne mellan prinsen af Preussen och framlidne konung Emst August i Hannover, hvilken -sistnämde väl länge kämpade emot den nya tidens ideer och anspråk, men, sedan han en gång blifvit öfvertygad om de förras sanning och de senares billighet, med obrottslig trohet höll sitt gifna ord och uppfylde de förbindelser han sig åtagit. ER Prinsens hållning under revolutionsåren snarare bekräftar än motsäger denna uppfattning af hans karakter. Fast och innerligt öfvertygad om helgden och nödvändigheten af kronans prerogativer, motsatte han sig af alla krafter de inkräktningar i dessa prerogativer, som demokratien, under sin öfversvallande uppbrusning, fordrade, och han kunde icke förmå sig att, likt sin krönte broder, visa en hycklad eftergifvenhet och köpa en ögonblicklig popularitet med löften och eder, ämnade att vid första lägliga tillfälle brytas och trampas under fötterna. Men om han var obenägen att gå så långt som 1848 års demokrater fordrade — något som man. icke må förtänka en person 1 hans ställning — så bar han deremot, så vidt man vet, städse visat sig vara en uppriktig anhängare af. den författning, som han sedermera, återkommen från sin landsflykt, lofvade trohet, och vi påminna oss icke ha hört, att man tillvitat honom någon andel i de många kränkningar af denna författning, som de maktegande under de senare åren tillåtit sig.. Det är den karaktersfasthet och pligttrohet, prinsen: sålunda ådagalagt, på hvilken vi bygga vår förhoppning, att han skall göra det konstitutionella systemet i Preussen till en sanning och bespara detta land och Europa det ömkliga skådespelj af hyckleri, svek och) falskhet, som den preussiska politiken under det sista årtiondet erbjudit, ÅAterställes derigenom förtroendet mellan styrelsen och folket, återväckes derigenom den halft inslumrade nationalandan, skall man också helt säkert få se Preussen intaga en värdigare och mera aktningsbjudande ställning i makternas rådslag än det, trots sitt fördelaktiga geografiska läge och sin väldiga armå, på senare tiden förmått. De tvenne första regeringshandlingar af vigt, dem prinsen i sin nya egenskap af regent företagit, och om hvilka telegrafen bragt oss un.derrättelse, torde kunna anses såsom goda för rebud till en systemförändring i ofvan antydda a hek