STOCKHOLM den 4 Okt. Af alla lärdomar borde erfarenhetens vara för hvar och en de kraftigaste, de som minst borde förbises. Och likasom aktgifvandet på det dagliga lifvets händelser bör åt den enskilte gifva varnande exempel och rättesnören för hans handlingssätt, gifver historien åt regeringarne så mången kraftig vink, om de blott förstode att till sin egen och sina folks fördel deraf draga nytta. Tyvärr ser man dock alltför ofta huru dessa lärdomar så i ena som andra fallet; föraktas; men straffet derför uteblifver sällan. I detta afseende innebär Ludvig Filips historia, bland andra, ett behjertansvärdt exempel. I Frankrike har nyligen utkommit tredje delen af ett historiskt arbete utaf hr Rittiez, omfattande denna regeringsperiod, och som gifver franska tidningen Siecle anledning till åtskilliga betraktelser i en artikel, hvilken vi hä rnedanför i öfversättning meddela. Denna! artikel är tillika märkvärdig för sin tillämpligshet på de nuvarande förhållandena i Frankrike, med hvilka de i artikeln afhandlade ega ttillräckligt många jemförelsepunkter. Äfven den nuvarande franska dynastien har framgått! ur revolutionen; äfven hon synes redan alltkör litet böjd att lyssna till den allmänna meningen, hvars organer hon till den grad söker undertrycka eller prostituera, att det nästan förefaller förvånande att en fransk tidning vågat föra så pass fritt spr.k i ett ämne, der den nuvarande regeringens handlingssätt visserligen icke med ett enda ord direkt vidröres, men som dock uppenbarligen är ett tal om rep i hängd mans hus. Jemväl på andra håll, der man anser det utvisa kraft att försaRta den allmänna opinionen, torde det vå ra skäl att påminna sig, burusom högmodet är regeringarnes största svaghei, såsom Siscde fullkomligen riktigt yttrar. Artikeln har till rubriker: Le regne de Louis Philippe. Comsnent se preparent les revolutions — och lyde:r: Den senare af dessa titlar är icke en fråga; vi spörja icke huru: revolutionerna f.örberedas. Vi äro fullkomligt underkunniga i detta stora ämne, och. istället för att fråiga svara vi, hvilket är en helt annan sak. Likwäl är detta svar icke af oss; detär historien. som gifver det med sin slående auktoritet af fakta. Man skall snart bli i stånd att döma: derom. ; FEVi hafva i denna tidning redogjort för de: två första volymer, som vår f. d. medarbetare hr F. Rittiez har egnat åt historien om Ludvig Filips regering. Den tredje och sista de. len har nyligen utkommit. Författaren Jar deri tvifvelsutan användt hvarken större talang eller samvetsgrannare forskning eter en större stränghet i valet af dokumenter, och likväl har denna del en snabb gång, en rörelse, en raskhet, som dess: äldre Syskon endast i mindre grad egde. Detta F,.ommer sig deraf, att händelserna sjelfva. v pprulla sig meralifligt och att alla scenernr, i dramat på visst sätt störta sig emot den förfärliga och oförutsedda upplösning, som bragte i landsflykt denna efemera monarki och som kullstörtade den tron, kring hvilken så mycket platt smicker höjde sig. l Tio år hafva förflutit sedan den revolutionära floden, nedbrytande den heliga alliansens verk, förde till Tuileri erna hufvudmannen för den yngre grenen af Bourbonerna. Hr RBittiez berättelse börjar i det ögonblick, då. de europeiska makterna. trodde sig kunna deka med: Frankrike och sinsemellan afslöto degna ryktbara traktat af den 13 Juli 1840, som hr Guizot, dåförtiden fransk ambassadör i London, icke ens hade en aning om, och om hvilken engelska ministeren på ettså obesväradt och ohöfligt sätt gaf honom underrättelse. . Man måste till Ludvig Filips beröm säga, att iogen kände denna blodiga skymf djupare oeh lifigare än han. När han erböll del af den utaf Guizot undertecknade depeschen, råkade han i ett raseri, hvaraf utbrotten ljödo kring hela Tuileripalatset: De galningarne utropade han, de vilja: då att jag skall påtaga den röda mössan! Philippe-Egalite hade ikunnat af glädje vända sig i sin graf. Hotelsen blef icke satt i verket. Man utgaf många millioner, man utrustade skepp, man omgaf Paris med fästningsverk; seder mera inträdde Frankrike uti den europeiska konserten. En sorglig konsert, der man si sällan stämmer öfverens! Ludvig Filip framletade icke den röda mössan ur sina EO EEE Tvärtom; n på annan väg uppnådde han samma mål. Pn detta ögonblick räknadt förberedde han med en sällsynt blindhet alla de elementer till revolutionen, som tack vare howm skulle åttä år. senare utbryta och låta hunom så dyrt betala hans oförklarliga motstånd mot folkets önskningar. ; Och trvilka önskningar! Om någonsin ett fölk haf: beskedliga önskningar, så vardet visst franska folket vid denna tid. Vet ni hvad det begärde af sin konung, af sin regering, detta oregerliga, bångstyriga folk, detta folk, som störtat Bastiljen öfverända och på tre dagar krossat det legitima konungadömet? Det begärde med ett barns frombet en stackars liten valreform, en tinga utvidgning af befogenheten att välja, al sputerade — en dumhet, en barnslighet! — dåt Att med några tusende öka valmänEF det är omöjligt! Då skulle Catilixötal Nn VIE ERS tå ör dörren! Och Ludvig Filip vägraVE jvabinettet upphäfde AR op ns Hyarje år? ander representatione a Tåro. fekte mon denna: oskyldiga komedi.