nationalförlust hvarje dag som förgår innan äfven vi hafva inträdt på samma upplysningens väg. Direktionens framställning har, efter en inledning som vi här utelemna, denna lydelse: Sedan inom industrien, öfverallt der blott den fysiska kraften behöfdes; maskinen intagit fältet till den utsträckning, att. den ny tiden står på vägen att befria äfven de oskö liga djuren från de bördor som menniskohanden pålagt dem; måste menniskan sjelf för sin verksamhet oupphörligen använda sina förstindsgåfvor, och ända till den lägsta arhetaren med sin timliga välgång ansvara för dessa gåfvors odlande och begagnande. En bestämdare uppenbarelse af sanningen i denna sats torde icke kunna åberopas, än den att efter den första täflingen mellan alla länders konstflit, uppstäld bredvid hvarannan 1 London 1851, den engelska kronans kommissarier, uti sin andra rapport af den 11 November 1852, sedan de på skäl som expositionen ovedersägligt för allas ögon ådagalagt, framställt vigten af undervisningsanstalter ör dem som äro sysselsatta i handiverk och manufakturer, i de vetenskapens och konstens grunder, på hvilka deras ömsesidiga idoghe!er beron, till. regeringen anmäla den bestämda mening som gjort sig gällande blandde utmärktaste vetenskapsmän och praktici i landet beträffande nödvändigheten att bereda sådan undervisning, om England skall kunna bibehålla sin slällning såsom industriel nation. Engelska parlamentet och regeringen hade emellertid redan förut tagit mått och steg för arbetarnes undervisning i konstens läror. xr 1833 nedsattes den första parlaments-; komitå för denna angelägenhet, med uppdrag att göra sig underrättad om bästa medlen att utbreda kunskap i konst, och i lagarne för teckning, ibland folket (synnerligen manufakturarbetarne) i landet. Af de inför komiterade hörda personer vitsordades den stora vigten af goda teckningar för industrien och det allmänna företräde som lemnades åt de franska. : Komitgen, som fortsattes under 1836 års parlamentssession, stannade under ett af sina möten vid bland andra det beslut, att det är allmänt erkändt att artiklarnes för närvarande jemförelsevis ofullkomliga beskaffenhet härleder sig från brist på smak i teckning, i färg; och komiten förordade i sin rapport inrättande af tecknringsskolor för arbetare medelst understöd af staten. Parlamentet beslöt att för detta ändamål ställa medel till regeringens förfogande, hvarefter år 1837 inrättades en hufvudskola oeh en filialskola i London, samt åtskilliga i landsorterna. År 1842 inrättades på samma grunder en leckningsskola för qvinnor i London. Dessa skolor, alla uppsatta och underhållna med hufvudsakligt understöd af statsmedel, uppgingo år 1849 till ettantal af 19 för England och Irland. -Statsanslagen till dem belöpte sig år 1848 till 6500 , vår 1849till 10.000 och år 1850 till 14,759 . Inför en parlamentskomitå af år 1849, rörande teckningsskolorna, hördes en mängd personer med erfarenhet i ämnet, hvaribland 18 manufakturidkare från olika delar af landet, och, enligt komitåns rapport, fanns bland dessa blott en som hyste något tvifvel om nyttan af sådana stiftelser som teckningsskolorna,. Pet förklarades, att. dessa skolor, tillräckligt förstådda, tjenligt. uppstälda och bragta att förverkliga en praktisk förbättring i landets till prydnader ämnade manufakturer, hvilket var och är den egentliga grunden för deras inrättande, måste, efter komiterades mening, med rätta anses såsom af stor materiel vigt; nyttiga, såsom på en gång befordrande handel, uppfostran och goda seder. En af de inför komiten hörda personer, en manufakturist af högt anseende; hade gått ända derhän att säga: Vår räddning såsom mauufalkturister beror derpå att teckningsskolorna blifva väl uppstälda och väl leddar. En silkesfabrikant hade yttrat sig: Skönhet i teckning bestämmer ett högre pris. Om samma vigt af ämne väfves upp i ex sämre teckning. blifver det icke värdt mera än kanhända hälften eller två tredjedelar så mycketn. Vid engelska industriens sammanställning med den främmande, under verldsexpositionen år 1851, visade det sig att nämde skolors verksamhet icke hade lyckats så som man hade förväntat och behofvet kräfde. Man fann att det Hade sakwats bland annat goda förebilder vid undervisningen, och att elevernas arbeten hade stannat vid att blött rita, blott efterteckna ritningar, utan att de fått för sig utvecklade konstens grunder, hvarigenom de skulle förstå att behandla formerna för egna sammansättningar. Man fann för öfrigt att det för industrien icke vore nog att undervisa arbetaren. Man måste ock för framtiden undervisa köparne, så att de förmådde bedömma konstens skapelser inom industrien. Man borde utsträcka konstundervisningen till hela allmänheten. På sådana skäl fick nu undervisningen i ppraktisk konst en ny uppställning. De redan befintliga teckningsskolorna ombildades samt utvidgades, och nya skapades öfver hela landet. Med handelsministeren förenades ett särskilt departement för vetenskap och konstn, att utdela statens understöd och vaka öfver skolornas gång, och att utsträcka systemet för uppmuntran till. lokalstiftelser för praktisk vetenskap. Från hufvudskolan i London skulle, när så begärdes, stiftelser och skolor af allmän beskaffenhet, inrättade isynnerhet för de fattiga klassernas första undervisning.