SE SPL Bland de olikheter, som iså många hänseenden uppenbara sig emellan de båda stora nationer, som för närvarande stå i spetsen för civilisationen, är det måhända ingen, så tydligt betecknande den n skiljaktighet i folklynne och sinnesriktning, som deras olika sätt att behandla och betrakta den periodiska pressen. I Frankrike, der man i allmänhet gerna vill resonnera och äfven bragt denna konst till en sällsynt grad af fullkomlighet, älskar man ock atti pressen se denna sida företrädesvis framhållen. Det faktiska träder deremot der i bakgrunden,. och får vanligen endast tjena till folie för en med utmärkt dialektisk konst oeh lysande framställningssätt utförd argumentation, allt till förmån för en eller annan bland dessa politiska meningsskiljaktigheter, hvilka icke ega någonting med hvarandra gemensamt, hvarken grund, utgångspunkt eller syftemål, utan fortlöpa såsom flera parallela linier emot despotismens, monarkiens, republikens eller anarkiens särskilta idealer. Huru olika är ej deremot förhållandet i England! Dess sunda, praktiska folk, som mera lefver för bepröfvade grundsatsers följdriktiga tillämpning än: sträfvar att verkliggöra ider, och som redan för längesedan passerat graderna i politikens skola, fordrar af sin. press i främsta rummet upplysning, och först sedan ett, på grund deraf bygdt omdöme, hvilket visserligen äfven här antager en viss partifärg, men af en helt annan art än den i Frankrike rådande. I England ega. nemligen partierna, så häftigt de än någon gång synas uppträda emot hvarandra, alltid en gemensam grund; de hylla alla statens och författningens enhetoch bestånd och i följd häraf visar sig engelsmännens liberalism ofta mera verkligt konservativ än andra länders s. k. konservatism, likasom å andra sidan deras konservatism ej sällan är mera sant liberal än andras i dagen utbredda liberalism. Häraf förklaras ock, atti Frankrike, der makten måste kämpa en strid på lif och död med partierna, och der dessa sjelfva icke ega någon gemensam sammanhållningspunkt, tryckfriheten var vida lättare. att undertrycka än i England, der det monarkiska elementet står upphöjdt öfver alla partier, och der pressen för folket är ett behof, oberoende af partirösterna för dagen, Huru folken sjelfva 1 närvarande stund bedöma pressens ställning i de båda länderna, skönjes af de betraktelser som nyligen tvenne bland dess mest framståerde organer anstält öfver detta ämne, och hvilka vi här vilja i sammandrag meddela. I en af Journal des Debas ledande artiklar yttrar sig Saint Marc Girardin, med an-1: ledning af den nyligen utkomna Pressens historia 1 England och Förenta Staterna af Cucheval Clarigny, på följande sätt, hvarvid författaren icke söker dölja den inbitna harm, den djupa bedröfvelse, som det nuvarande, om lika mycken politisk klenmodighet som verklig råhet vittnände trycktvånget väckt hos Frankrikes ädlaste, hos sådana, som lefva för annat än spekulationer på uppkomst och penningevinst;: Min son, du char gjort lycka — heter det i en komedi— det är nu tid att skaffa dig förfäder. Sedan tidningarne blifvit en makt, har man för dem uppgjort en:ordentlig genealogi. Med dessa ord börjar hr Cucheval Clarigny sin historia öfver pressen, och häraf ser man genast, att det icke är franska pressens historia han vill skrifva. I stället att vara en uppkomling, som, en gång PE rik och mäktig, vill skaffa sig förfäder, är den periodiska pressen i Frankrike för närvarande en fallen storbet, som väl har höga anor, men sjelf. föga betyder. Bot är sänt, aft såsom en slags ersittning för den ringa ställning. som det franska huset i1ntager, de båda grenar, som nedsatt sig i England och Amerika, gjort en märkvärdig fortyn. Och författaren har med skäl till motto för sim bok begagnat följande ord af Canning: Den, som i: undersökningen öfver britiska författningen icke tager i beräkning allmänna opinionens mäktiga auktoritet, uppenbarad 1 en fri tidningspress. och som genoritränger, sammanhåller och måhända i sista instansen styr samhilleti dess helhet, den erhåller endast ett ofullständigt begrepp om Englands styrelse.x Sen fria pressens ständiga mellankomst och igen utöfvade kontroll utgör det engelska 3 rv karakter och på samma gång det tydligaste bevis på, att pressens i inskränkt genom lagar, kan stå tillsammans, red ett stort samt älles ordhing och lycka. Jag känner ganska väl dd invändningar, s iremöt göras, att nemligen tryckfrihet väl kan gå-an i England; der folket är så lugnt och k kallblodigt, men i Frankrike äro vi så betlefrade, vi ha så häftiga passioner, så oroliga hufvudeny att trycktrihet der är alldeles omöjlig. Detta påminner mig om ett samtal jag en gång hade med er svillrik arab. Vi talade om det i orienten gängse bruket att hålla qvinnorna innestingda, hvilket han försvarade. I vesterlanden, yttrade han slutligen, kan ni utan. fara umgås och språka med qvinnor; ert blod är så kalit. Men för oss i orienten är det en helt annan sak. Men,, invände jag, hur bär ni er då åt här? Här,, svarade han, har jag vant mig vid saken. Nå väl! Skulle icke vi också, oaktadt våra oroliga hufvuden och våra häftiga passioner, kunna vänja oss vid tryckfriheten? Efter att ha gjort en analys öfver grefve Persignys tal och särskilt öfver den deruti förekommande strof om den kontroll, som allmänna opinionen bör utöfva öfver regeringens handlingar, en kontroll, som herr Marc Girardin med skäl anser något kinkig att under AE TR RE a RE VE OA RT RR TN AL AR