Euranta funderingar i den högre : politiken. Af ORV. ODD. VI. Vi taga säkerligen icke mycket fel, då vi säga, att tiden sällan eller aldrig varit så laddad med — oafgjorda frågor; som just i denna stund. Man eger i våra dagar lättade kommunikationsanstalter, hvarom de gamla icke drömde; kurirerna gå med en srabbhet, som Ulysses och hans representanter, om de nu stode upp, skulle betrakta med känslor af den heligast förvåning; vi bafva ångbåtar, jernvägar och telegrafer, och vi hafva tartarer?, och dock! med allt detta händer att vecka går efter vecka utan att man kan få det minsta positiva besked om huru saker och ting verkligen förhålla sig, och detta ändå icke längre bort ifrån oss än som till ex. Kina, som t. ex. Madagaskar. Hvartill tjenar det då att lefva i midten af det nittonde århundradet? Jag har nämt Kina. Om något här i verlden kan med skäl kallas en politisk, litterär och kommerciel? händelse, är det visserligen den ändtligen med himmelska riket afslutade freden af den 27 Juni.. Ty att den blifvit afslutad, det vill säga aftalad och protokolliserad mellan herrar Gros och Elgin å ena. sidan och de kinesiska befullmägtigade å den andra, så mycket känner man; men dermed är också allt sagdt. Ännu i desna dag synes man vara långt ifrån att kunna lita på att den också blifvit af solens broder och månens kusin? högtidligen erkänd och sanktionerad; man; hoppassdet, vi hoppas det, men. svärja derpå vill näppeligen ågon Hufvudfrågan är alltså ännu alltid lemnad öppen; freden är afgjord, detta har kuriren längesedan berättat oss, men -spörjsmålet om huruvida. den strängt taget: existerar, detta är oafgjordt, I Kanton tyckes man åtminstone icke. synnerligt generasderaf. .. Dessutom ör det icke omöjligt, hvad kloka hufvuden nyligen framkastat som -en hypothes, att. sjelfva det formella -sanktionerandet först kan ske i en audiens hos ?månens kusin? personligen; enligt det kinesiska hofceremonielet skola dervid de främmande gesandterna närma sig det himmelska majestätet ?krypande på sina knän?, med hufvudet mot jorden och den trekantiga hatten under arm. Hrr Elgin och Gros hafva icke velat beqväma sig härtil, voilå tout! Man är diplomat och hofman och baron, men man är icke krypare, man är i Europa aldrig krypare, det strider mot våra seder -och vår bildning. Nåväl, det behöfs icke mera än detta; det skulle måhända fordras ett nytt krig för att få tvisten sliten om huru freden skall blifva i sista instans beseglad; man lägger freden sjelf, — som redan är ett taktum — till sido och slåss om sättet. Icke mindre egendomligt ställer sig frågan om den engelska expeditionen till Madagaskar (ett namn, som äfven-nyss blef nämdtt) Man vet att en expedition afgått, en af de mest lysande expeditioner sedan korstågens tid, emean den enligt uppgifter, på hvilkas riktighet vi ej ha skäl att tvifla, bestod af 33 procent lutter officerare, eller en officer för hvar tredje man; men för öfrigt! hvilket famlande i den tjockaste obekantskap med verkliga förbållanet, hvilket kaos, hvilket virrvarr af de hvarannan mest motsägande gissningar! När allt kommer omkring, vet man icke, ens rätt om denna engelskar expedition, afgången för att intaga Madagaskar förrän fransmännen hinna dit, icke i sjelfva verket varit en — fransk, i ändamål just att lura engelsmännen. Hur hänger det ihog? Har kejsar Napoleon frågat rinsen, sin nye kolonialmininister, Prinsen ar låtit frågan gå vidare till: London: Hur bänger dett: ihop, sil vous plait? Vederbörande i Downing Street: Detär vi, som fråga er: Hur hänger det ihop med:denna kuriösa historia? Emellertid går expeditionen, som NV