STOCKHOLM den 16 Sept. Den ekonomiska stälningen i landet, som ganska många, att icke säga de allra flesta, funnit vara icke så särdeles tillfredsställande, fortfar Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning att anse såsom förträfflig, och det sällhetssrus, hvari vår ärade vän och kollega blef försatt genom landshöfdingarnes nyligen i nyssnämde ämne afgifna berättelser, har, långt ifrån att afdunsta,; tvärtom. ökat sig nästan till en fix id. Inträffar icke hos vår kollega snart en reaktion, så befara vi att en obotlig kronisk sjukdom uppkommer. hos honom. . Detta sällhetsrus i anledning af vår lyckliga ekonomiska ställnitig är egentligen märkvärdigt derföre, att det hos bonom alstrat en annan fix ide .— den nemligeny-att vi skola blifva ännu lyckligare, om vi blott med oförminskad kraft fortfara med landets utländska skuldsättning. . Det tyckes visserligen, att om ställningen är så förträfflig som han tror, så vore det allra klokast att icke öka skuldsättningen under en period, då de utländska kapitalerna stå högre i pris än under någon period tillförene.. Men vår kollegå i Göteborg är af alldeles mötsatt åsigt. Han kan för ingen del lida ett sådant :knussel, ty hufvudvilkoret för landets uppbrimgande till superJatift: välstånd är att låna fort, snart och mycket penningar i utlandet,. ehvad vilkoren dervid äro dryga eller icke: Sedan åtskilliga andra publicister, mera sansade och mindre poetiserande än han, börjat uttala sin stora fruktan för den allt merå kringgripande skuldsättningsmanien och för den hotande tillväxten uti den utländska skuldsättningen, så slår sig vår kollega i Göteborg allt mera till riddare af densamma, fullt beredd att strida för den, vore det ock emot en hel verld. Alla, som icke :dela hans åsigt i denna fråga, alla, som hysa ringaste tvifvel rörande ofelbarheten i det af honom beredda statsekonomiska lifselixiret, benämner han helt enkelt venfaldiga statsmän, som han, dock med en viss medömkan, delgifver åsigter, eller rättare axiomer, hvilka äro ovedersägliga, emedan han konstruerat. dem, och för hvilkas riktighet Jan till yttermera säkerhet sjelf går i proprieborgen. Se här ett af: hans -axiomer:, Handelskrisen är blott ett tillfälligt ondt, som; träffade: vårt land i lättare, men icke svårare gradän våra flesta europeiska brödraländer). Detta tillfälliga onda har icke betraktats för hvad det var: en påkommande svindel åf mera psykisk än fysisk grund;, utan — (och deri ligger det stora misstaget) — såsom. ett utbrott .af ett föregående svaghetstillstånd, hvilket nu först trädde rätt: tydligt. fram i dagen, för hvilket -(ochderi ligger den stora galenskan, anser han) man såsom botemedel påyrar framförallt minskning i konsumtionen, eller, med; andra ord, nedsatt diet. I den statsekonomiska helsovården har vår kollega nu uttänkt ett alldeles nytt system. I den--menskliga helsovården-har:hittills den regeln varit godkänd, att om en person fört allt för hög diet och deraf ådragit sig sjuklighet, så bör den höga dieten nedsättas.. Men den regeln duger ej för en stat som ådragit sig ohelså genom hög. diet. Obelsan botas bäst och endast genom ändock högre diet — menar vår kollega. Det är derföre som han så ifrigt förordar en fortgående skuldsättning. Huru länge och till huru stort belopp, uppgifver han visserligen icke; men det kan också vara onödigt så länge. Om vi än för vidmakthållandet af den höga dieten skulle öka vår skuld i utlandet och för den hödgas årligen utbetala lumpna 5 å 6 miliioner rdr eller deröfvern blott-i räntor, nåväl, icke är det farligt; och om vi för att uppehålla bankens silfverfond, med hvilken vår kollega dock icke tyckes hafva någon särdeles misskundsamhet, då och då nödgas taga ctt nytt utländskt ficklån,, allt detta är icke af någon betydenhet; ty landets industri och prodiåktion skola ovilkorligen stiga i jemnbredd med, ja taga jättesteg framom skuldsättningen, och då ligger. ju ;vinsten synbarligen på vår sida? Det är,, säger vår kollega. med: häfkraften af en föregående tids samlade kapital af materialier, af penningar och, at intelligens mi m,. som hvarje tid sjelf fortskrider, men hvilka kapitaler dock icke fitinas alla på alla bänder, Huru skola de då kunna komma till användning, till fruktbärande verksamhet, om icke just genom inbördes lån, d.ä. genom skuldsättning? Lånerörelsen, eller med andra ord skuldsättningen är således en icke blott ej förderflig, utan nödvändig funktion j den allmänna -r enskliga verksamheten, nöta berie lika nödvändig och lika nyttig för långifvaren som för låntagaren. Någon gräns för vår kollegas hbängifvenhet för statens skuldsättning kunna vi ej spåra; den är också lika oändlig som hånhs föreställning om vårt behofaf ökade kapitaler, och hans tro på dessas förmåga att öka vår industri och vår produktion: Ett betydligt öfverskotti inkomst skall alltid och ovilkorligen uppstå sedan de årliga räntörfia och amörteringen på dens utländska skulden blifvit erlagda. Han tänker sig alldeles: ieke den visst icke otroliga. möjligheten af att räntan på den utländska skulden kan blifva så hög (såsom. fallet är t. ex. med 12-millionerslånet. —ficklånet som han källarsdetj. att deh (räntan) ej blott äter upp der ökade produktion som? lånet. skulle framkalla, utan äfven tärer på sjelfva kapitalet. Än mindre. tänker han derpå, att i de länder, der en klok omtanka råder äfven i afseende på statens skuldsättning, der undvikes sådan .då -penningar stå i högt pris. Det är dock visserligen sant, att der-styra-dessar enfaldiga statsmän, på hvilka vår kollega hedblickar med så stor ömkan. Statsmännen, tillhörande hans skola;-rekommendera råter skuldsättninen just då räntan står högt, och då statens inkomster redan längt i för kott oafbrutet OCh! ständigt stiganda: tagasiävspråk till en mängd ej blött improduktiva titan Tent af onyttiga företag, endast derföre att stater skall föra den der höga dieten. som åstadkommer så