STOCKHOLM den 15 Sept. Bref från Schweiz. (Från Aftonbladets korrespondent). I Augusti 1858. Det har varit min afsigt att före min hemresa till Tyskland meddela edra läsare en kort skildring. af det politiska tillståndet i Schweiz, äfvensom af de finansiella, militära samt -törbända äfven, om tiden tillåter detyaf handelsoch näringsförhållandena i detta land. Sedan jag i ett föregående bref redogjort för huru schweizarnes uppärksamhet företrädesvis varit upptagen af de faror, som från franska och österrikiska sidan hota transithandeln till Italien med nordiska varor, -ef-. ter det jag sedermera genom analysen af öfverstarne von Clossmanns och Barmanns: broschyrer försökt visa hvad de schweiziska patrioterna tänka i afseende å. edsförbundets: ställning till de utländska makterna, isynnerhet efter Neuenburgerfrågans utveckling, skulle ofvannämda skildring måhända vara af något intresse, då deri sammanfattas landets tillstånd i det stora hela. Den inskränkta tiden tillåter väl icke att denna gång enligt den ursprungliga planen helt och bållet uttömnma ämnet, men de vigtigaste momenter kunna dock framhållas. Schweiz inbillar sig, och det har rättighet dertill, att sjelfstyrelsens princip, hvilken föresväfvar de frisinnade partierna i det europeiska statssystemet, med undantag af England, endäst såsom ett ideal, som är svårt att uppnå, af detsamma blifvit förverkligadt inom gränsen af menskliga och af grannstaterna betingade vilkor. Dess två och en half millioner innebyggare, fördelade på ungefär 730 qvadratmil, hvilka sistnämda, såsom bekant är, äro bland de skönaste i verlden, hafva i borgerligt och politiskt afseende inrättat sig så, att de verkligen sjelfve eller genom sjelfvalda ombud ombestyra sina angelägenheter. Det oftentliga lifvet rör sig naturenligt i tre kretsar eller system: kommunen, kantonen och förbundet. Hvar och en af dessa hartill den högre endast lemnat ifrån sig så mycket af bestyren och förvaltningsärendena, som den sjelf. ej kan leda och ombesörja. . I kommunen såväl som i kantonen besluter pluraliteten. I de större kantonerna har representativsystemet — blifvit utbildadt i de stora råden, hvaremot i flera små kantonär (i Oboch Nidwolden, Uri, Glarus och de båda Appenzell) landtkommunen ännu eger bestånd. I förhållande till förbundet äro, såsom man vet, kantonerna suveräna; förbundet-eger inga-andra höghetsrättigheter än dem; som genom författningen blifvit åt det uttryckligen och specielt öfverlåtna af kantonerna, hvilka ansett dem allmännyttiga. Med så stor ömtålighet, att den blifvit ett ordspråk, vaka kantonregeringarne öfver att förbundet ickemå tillvälla sig någon mera utsträckt, omedelbar kontroll öfver de allmänna angelägenheterna; än den som de särskilta staterna medgifvit detsamma. En sådan byråkratisk centralisering, som till mehn för det allmänna bästa yppigt frodas i Kontinentens större stater, vilja schweizarne en gång för alla icke höras talas om. För möjligheten af modifikationer i författningarne hafva tillräckliga garantier med stor omsorg blifvit lemnade. Genom att uttryckligen stadga, att förbundsförfattningen städse kan ändras, samt i ingen särskild kanton en författning får ega bestånd, genom hvilken folket skulle kunna hindras i utöfningen af sin rätt att ändra sin kantonalförfattning, tror man sig hafva betryggat en fredlig, naturenlig utveckling samt bäst förebyggt revolutioner. Schweizarne, såsom ett praktiskt folk, skryta gerna med att deras regering jemförelsevis är mindre kostsam än till och med de länders, hvilka vetat förskaffa sig fria samhällsinrättningar, t. ex. Belgiens och Sardiniens, att icke tala om de icke-konstitutiouella staterna; ty med de 26,943,506 francs, som Louvrens förening med Tuilerierna kostat; skulle, säga schweizarne, kostnaden för hela förbundsregeringen samt centralmaktens militäruatgifter kunna bestridas i bela elfva års tid. Med dylika tankar tröstar man sig öfver att stora summor för kolossala företag här icke så lätt som i andra stater kunnae rhållas af kommunalväsendet. Schweiz har dock i sjelfva verket derföre icke blifvit efter i sådana moment, som förkunna verkliga kultusframsteg. För skapande af kommunikationsmedel har man gjort mycket och har för afsigt att göra ännu mer. Landsvägssystemet är mycket utbildadt. Ångbåtsfarten på de berrliga sjöarne är numera ganska vidsträckt och rivaliserar åtminstone med samma inrättning i Tyskland och Frankrike. Iafseende å jernvägsbygnader var edsförbundet under flera år på efterkälken, hvilket å ena sidan förklaras af terrängens fantliga svårigheter samtå andra sidan af den, såsom schweizarne sjelfve medgifva, öfverdrifvet stora soliditeten i afseende å kapitaltillskottet. Men hvad som försummats kommer att godtgöras, der detta icke-redan skett; redan nu eger Schweiz inemot 450 kilometer jernväg i gång. Anläggning af en jernbana genom Centralalperna åt Italien till medelst en tunnel, som efter måttJig beräkning torde komma att sträcka sig två rmillångt, är; såsom man vet, påbörjad, sedan Schweiz försäkrat sig. om finansiel medverkan af sardinska staten, hvilken Väsentligen har nytta af företaget. Jernvägsanläggningarne hafva nyligen till den grad omfattatsi med förkärlek, att de politiska fraktionerna förvandlat sig till jernvigspartier, som 5 a RR : a ARR