STOCEHOLM den 30 Avg: Då någon meddelade Ludvig Filip, den f ålderdom bräcklige, men alltid h åntrivante Talleyrand, efter några mån färg wi telse på sitt landtgods, återigen H Äfvit rask ch kry samt till och med lagt. e: ; smula på ullet, så utropade Ludvig Filip. Kan någon örklarva hvad Talleyrands ment 19 tär dermed? Då vi för någon tid sedan först inhemtade svenska Tidningens hurtiga appträdande i fråsan om vår affirsställning. hvars bekymmeramma morenter vår ko slega på ettlikasaningsenligt som förtjer ,sefullt sätt skildrade, ch då Götheborgs F andelsoch Sjöfartstidling strax derefter i samma fråga uppträdde ika hurtigt, men ned alldeles motsatta åsiger som dess vän,Svenska Tidningen uttalat, så blefvo Vi 8? aska hågade att göra samma fråga, röcandg våra begge kolleger, som Ludvig Filip ygjorde i afseende på Talleyrand? Hvad beträffar Göteborgstidningens glada föreställnångar i förevarande vigtiga fråga, så hafta dessa sannolikt sin egentliga upprinnelse til en del i bans barnafromraa natur och pcsetiska Fynne, och dernäst i Hans obegräns ade kärlek för jernvägar, bygda med state.ns medel, lika godt på huru dryga vilkor dessa än må anskaffas. Derföre, och då äfven kan tagit jernvägssaken om hand, vill hamn icke veta af något materielt hinder, än mirdre något uppskof i ett företag, som han med hela sin kärlek omfattat, och vill således hvarken inse eller medgifva, att den fimansiella ställningen kan blifva sådan, att en viss måtta i statsutgifterna och statsskuldsättningen oundvikligen betingas af den finansiella ställningen. Göteborgstidningens mening är således icke helt och hållet obegriplig. Vi lägga dock icke särdeles vigt vid densamma, emedan vår kollegas åsigter i afseende på vår finansiella ställning påtagligen äro så öfverspända, att de tvifvelsutan icke slå an på någon mera erfaren och lugnt tänkande: Svenska Tidningens uppträdande förekom oss deremot mera oförklarligt, ehuru vi alltid måste värdera det sätt, hvarpå vår kollega afslöjade det ihåliga, det oroväckande i affärsställningen. Vi undrade emellertid huru långt han skulle fortgå i samma: riktning, och om han slutligen skulle: uttala sin öfvertygelse vara, att en återgång till en klokare hushållning med statens medel vore absolut nödvändig, likasom att en lugnare besinning måste göra sig gällande och äfven vara nödvändig i afseende på statens skuldsättning — ty derom förekom ingenting i Svenska Tidningens första artiklar. Det visade sig snart att vår kollega icke heller egentligen ville inlåta sig på detia område, onekligen också det ömtåligaste. I tidningen-för den 22 och 23 Augustibeträdde han också en ny stråt, eller, om man så vill, ett afhopp gjordes från den redan beträdda banan. En uppsats förekom nemligen under rubrik: Orsakerna till våra afärsmins stora utländska skuldsättning, samt utvägarne att i Yramtiden förekomma den Äfven i denna, som angifver sig vara en utveckling af de föregående om den fEnansiella ställnihgen, meddelas åtskilliga ganska riktiga åsigter rörande den ömtåliga frågan, — men afärsmännens utländska skuldsättning och sättet att förekomma der behandlas dock företrädesvis. Deruti framställes, hvad också är fullt sanningsenligt, att genom de så ruudligt flödande penningeoch lånetillgångarne under den tid, då landet ansågs rikt, eller på väg att blifva det, har nationens förbrukning af utländska varor stegrats vida utöfver landets tillväxt i produktion och industri; och vidare, att hela denna tillväxt tillkommit artiJicielt, d. v. s. blifvit bygd på lån och skuldsättning och endast kan genom tillhanda hållande och begagnande af samma konstlade hjelpmedel allt vidare fortsättas. Inseende de stora vådorna i allt detta, framhåller vår kollega såsom enda hjelpmedlet. att en total reform af bankerna, d. v. s. både riksbanken och de enskilta bankerna, genom föres. I motsatt fall förutsäger han, att affärsställningen fortfarande skall blifva bekymmer sam och likartade kriser med den, som sis utbröt, tid efter annan inträfta. Häruti kar han onekligen hafva rätt; den föreslagna reformen af vårt bankväsende är af behofvei högt påkallad. Vi tro äfven, att om den kom: mer till verkställighet, skola de enskilte affärs männen deraf hafva stor nytta, enär de då antagligen lättare och på billigare vilkor kunna erhålla behöfliga kapitaler inom landet, i ställe att, såsom nu är förhållandet, nödgas använda dyra krediter i utlandet. Men han har be: stämdt orätt, om han tror, att genom nämde reform statens skuldsättning i utlandet icke skall ökas utöfver hvad den nu är. Man bör nemligen besinna huru ytterst långsamt all reformerande verkställes här i landet, och äfven att alla de, som nu begagna jernvägs febern till förevändning för statens skuldsätt ning, ju mer desto bättre, icke skola spara något medel för att på denna väg lyckliggöra landet långt innan bankreformen fullbordas; Vi äro också fullt öfvertygade om. att Svenska Tidningen nog inser, att i allra gynsammaste fall skall bankreformsaken framskrida med tuppfjät, hvaremot statens skuldsättning skjuter fram med Lunkentussteg, så vida icke nationen i rättan tid får ögonen upp och tvingar sina representanter till besinning. Den enskilta skuldsättningen — affärsmännens, — i utlandet är visserligen ganska våd