bestrida, och ega skyldighet att deltaga i gö romålen ino fakulteten och consistorium majus, utan äfven nödgas tjenstgöra inom consistorium minus. Af denna sistnämda för. pligtelse måste de förtröttas, till lynnet nedstämmas, då deras verksamhet i denna rikt: ning framkallas endast af nödtvånget, och de icke kunna intressera sig för saken, den de icke, äfven med bästa flit och vilja, kunna väl förrätta, åtminstone icke utan att mer eller mindre försumma det kall, som är deras egenthga. Lindrigare faller sig visserligen denna tjenstbefattning för de professorer, hvilkas läroämnen stå i något slägtförhållande till de ärenden, som inom consistorium minus komma under behandling, såsom juristernas och för dem som tillfälligtvis ega någon insigt i ämnen af ekonomisk art, eller af naturen ega håg och fallenhet för deras förvaltning; men sådana lärde utgöra ett undantag. För de flesta måste en sådan tjenstskyldighet förekomma såsom en tunga, ett nödtvång att uppenbara sin praktiska oskicklighet, ett nedslående afbrott i pågående studier. Det är på tiden att bördan af denna tjenstebefattning ligger på stadigare skuldror och ansvaret i skickligare händer, så framt den ekonomiska förvaltningen skall kunna skötas med fördel, lärareverksamheten ega en ostörd fortgång, och något bopp gifvas att den lärda verksamheten, till likhet med hvad annorstädes eger rum, komme att något mera än hittills sträcka sig utöfver blotta undervisningsoch examensarbetet. Vi hafva här helt allmänt framstält vår sigt, hvilkens riktighet svårligen skall jäfvas ff någon förnuftig menniska, som eger en smula kännedom om berörde saker och förnållanden ; och vi hafva helt och hållet undvikit den förhatligheten, att med påpekande rf vissa misslyckade och oriktiga förvaltningsitgärder bestyrka befogenheten af vår yttrade önskan om förändring. -.