Den lyckade atlantiska telegrafexpe— ditionen. Vi meddela den intressanta berättelse härom, som Times korrespondent ombord på Agamemnon tillsändt nämde tidning: När kKabeleskadern hade återvändt till Queenstown efter den misslyckade expeditionen för omkring en månad sedan, fanns icke mången som vågade hoppas bättre utgång på ett förnyadt försök. Med mera skäl än någonsin förut kunde framgången nu sägas hänga på ett hårstrå. Och under de sex och ett halft dygn, som den senaste uthalningsoperationen räckte, mötte åter så stora svårigheter, att hvar och en ibland dem skulle. om lyckan icke gynnat oss denna gången, varit-nog för att tillintetgöra hela företaget och aflägsna all tanke på en subatlantisk telegraf för kanske ett halft århundrade. Det ifventyrliga värfvet har emellertid nu blifvit utfördt, och för allmänheten återstår blott att skörda frukterna deraf. Så underbart det må tyckas oss ännu, att två verldsdelar samspråka med hvarandra genom Oceanens obekanta afgrunder, skall det icke dröja länge innan miraklet förgätes af dem, som begagna det; och när mängden, i en sannolikt föga aflägsen framtid, hunnit glömma de årslånga ansträngningar och felslagna förhoppningar, som denna vinst åt vårt slägte har kostat, förundrar sig kanske en och annan blott öfver att en så nyttig och vigtig meddelelseanstalt emellan Gamla och Nja verlden icke har varit inrättad långt förut. Så skulle till och med någon kommarde häfdtecknare döma, om det vore tänkbart att framtidens häfder kunde bibehålla samma Iynne som forntidens. Förr brukades nemligen att till efterkommandes upplysning och uppbyggelse blott nämna om kloka statsmän och lyckliga krigare; minnena af deras planer och dåd utgöra nästan de enda länkarne i den äldre historiens hela kedja. De män deremot, som genom outtröttlig forskning och okuflig företagsamhet besegrat naturkrafterna till efterkommandes tjenst, ha till lön derför som oftast skördat blotta besväret: Vi kunna hoppas att detta ej blir händelsen med dem, som fulländat det här i fråga varande storverket. Hoppet om framgång var i sanning svagt när eskadern åter lemnade Queenstowns hamn, len 17 sistlidne Juli. Hvartdera skeppets kaelförråd steg numera till endast 400 miles, sågkomsten af de tre olika och högst oförslarliga afslitningarne var ännu liflig hos var och -en som deltagit i den föregående xpeditionen, och man egde intet skäl atttro på omöjligheten af samma missödes förnyelse. Kabeln motsvarade väl utan fråga alla de vilkor tillverkarne utfästat, och de talrika skadorna derpå kunde sanningsenligt härledas rån stormens åverkan; men om denna förslaring var tillfredsställande för hrr Glass somp., kabelmakarne, så innehöll den ingen röst för hvarken ingeniörer eller akticegare. Det var derföre ingenting öfverraskande uti tt mången ansåg företagets ytterligare fullöljd som ett slöseri med bolagets medel. Ven i trots af det häftigaste motstånd beslöt lirektionens majoritet att eskadern skulle föröka sin lycka än en gång, innan företaget ifvergåfves såsom outförbart. Pill följd häraf styrde Valorous, Gorgon och Niagara, efter ntaget kolförråd, ut ifrån Queenstown, lörlagsmorgonen den 17 Juli, till den vanliga nötesplatsen i Atlantiska oceanens midt. Aganemnon måste invänta professor W. Thomon, en af direktörerna, som öfvertagit elekriska departementet ombord, och lyftade först len följande morgonen ankar. När fartygen lenna gången lemnade hamnen, tog uppenvarligen ingen notis derom, hvarken på stran