slorad i molnen, och Christian Winthr tyckes hafva blifvit trött efter Hjortens Flugt,. Jag talar ej om Ingemann, hvars höga ålder berättigar honom att i Sorös tuskulanska lug: hvila på sina lagrar, eller om: Hane, som är teaterdirektör och har nog af det! (Se ofvan.) Barfod, som redan i ett års tid gjort vidlyftiga förberedelser till ett slags skandinavisk revy, är ändtligen så pass på goda vägar, at! första bandet af denna månadsskrift, hvilken skall bära det folkliga namnet Folken, lär kunna väntas utgifvet till nästinstundande Oktober. Detta är åtminstone ex litterär händelse, ehuru af tempus futurump. Och i afvaktan på dess uppfyllande, tillåt mig att sluta med en historisk anekdot, som har afseende på tempus plusquamperfectumv. Det föll sig helt nyligen så; att jag en eftermiddagsstund hade gått ombord på ångfartyget Hamlet, för att begifva mig härifrår ut till Bellevue och besöka skogen. Det var i en af dessa berömda dagar, di stormen sköflade krinolinerna i Bruxelles. blåste ner alla äpplen och päron uti trädgårdarne i Slesvig och Jylland och dref divers fartyg på grund i Öresund. Den qvällen var det dessutom hvad man kallar pålands-vind för oss här på kusten, och följden var att ångfartyget utanför Bellevue för hög sjögång icke kunde landsätta sina passagerare, elle: rättare, att båtarne ej kunde gå ut att hemtö oss. Så rasande är det ytterst sällan, särdeles så här midt i sommaren, men det var det denna gång. Nöden hade ingen lag, och vi 2—300 passagerare, som endast skulle ut i Skouven, måste alltså tåligt finna oss i att följa med — ända till Helsingör. Vi voro lyckligtvis ett stort och godt sällskap. Och vi hade musik ombord. Vid Helsingör är en god hamn, som kar och bör bli ännu bättre. Der kunde ändtligen ångfartyget gå in sjelft, och vi blefvo alltsi er ganska riktigt aflastade -på landbacken. Men i Helsmgör var för ögonblicket icke rätt roligt; man begaf sig derföre mangrannt ut till Marienlyst, der det var trefligare. Der var åter till den grad trefligt, att man förblef der hela natten. Följande dag stod man med sitt ärade namn på hr Nathanson: lista af ankomna badgäster, införd i Helsingörs ganska intressanta avis. Det var måhända också det allra riktigastc att tillbringa denna natt vaken i det gröna. helst man följande morgon redan kl. 7 skull i Guds namn gå tillbaka till Köpenhamn. denna gång frivilligt passerande Bellevue förbi. Klockan var ej heller mer än sex då jag förfogade mig åstad till Helsingör från det glada Marienlyst.. (Hurra för hr Nathansson!) När jag kom in till staden, såg jag på mitt ur. Half sju! När jag gick förbi Helsingörs tullkammare, visade visaren på dess stora palatsur ännu enpdast tre qvart. Alltså god tid ännu. Dock skyndade jag för all säkerhets skull på och var inom ett par minuter på ångfartygsbryggan. Men döm om min öfverraskning, förvåning, förbluffelse! ngfartyget var redan borta, ute i sjön, ett godt stycke på väg till Köpenhamn ...... Men de 10 minuterna, som ännu ganska tydligt, alldeles odisputabelt, fattades i sju på Helsmgörs tullkammares officiella ur!! Jag uttalade med anledning häraf åtskilliga deciderade misshagsyttringar till en hederlig helsingörare på hamnbryggan. Men min bästel blef svaret, Helsingörs tullkammareur? Det? Det? Ack, det har icke blifvit uppdraget sedan aflösningen. Och han: tillade icke utan pathos: Allt står för närvarande stilla i Helsingör, alt er gaaet i staal Hvad skulle jag svara -härpå?: Det, konseqventa har sin rätt, och jag respekterar den.