mig missbelaten med dessa 1 alla fall på sitt vis tilläfventyrs rätt respektabla gutturaltalanger, när en sådan man, som t. ex. prins Ferdinand sjelf, deråt egnar ett offentligt bifall. Att truppen vill det stora, detta är odisputabelt. Alhambra, detta märkvärdiga moriska palats af: gamla bräder och måladt papper, har denna-sommar varit ett ögonblick på vippen att stänga sina gemaker; etablissemanget, vackert beläget i den lifhga Frederiksborgs allg, har visat sig likväl ligga något för långt ifrån sjelfva staden, och försöket att konkurrera med Fwoli bar i det hela slagit illa ut. Bestyrelsen-tyckes alltså, som sagdt är, ett ögonblick hafva förtviflat om sin framtid, men troddes också på grund deraf hafva i generalbolagsstämma beslutat att efter det stora franska mönstret — falla i ruiner och derefter lugnt afvakta sia Washington Irving. Emellertid hafva nya organisationsförmågor börjat derstädes ånyo försöka sig, och det ser verkligen ut som hade företaget fått lust att lefva upp på nytt; recetterna hafva onekligen i den allra senaste tiden tagit upp sig, och när man på en och samma afton har Alhambras brokiga hufvudingång belägrad af tusenden och Tivoli hvimlande af: menniskor i hvarje vinkel och vrå, frågar man sig: Är detta verkligen en stad, der krisen nyss gått fram och härjat fortunerna och rubbat den allmänna välmågan Den kongl teatern börjar rusta sig till höst-. fälttåget. Repetitionerna skola snart vara i full gång, och man vill redan veta att åtskilliga nya stycken, bland annat flera större operor, stå på förslag för denna instundande saison. Huru och på hvad sätt bemälde kongl. scen för öfrigt skall slå sig igenom. med allt detta, derpå-är nyfikenheten, och med rätta högligen spänd. Det är tyvärr odisputabelt. att hr Haneh, utmärkt författare och skald utan tvifvel, i egenskap af teaterdirektör deremot hittills visat sig icke fullt vuxen en uppgift. hvilken, alltid kinkig, här till följd af särskilta omständigheter var svårare än någonsin, och att han väl egentligen icke som sådan lyckats i annat, än att — sätta ytterligare mycket ,på spel, i stället för på scenen,. I det hela taget, och sedan rättnu snart sagdt allt, hvad som här fanns qvar af den gamla goda dramatiska personalen, funnit för godt att säga den kongl. scenen farväl, tyckes det höglofliga nationaletablissementet vid Kongens Nytorv befinna sig i ett lika provisoriskt tillstånd, hvad angår det inre, som med afseende på dess yttre halffärdiga eller; rättare, ofärdiga skepnad. Denna bygnad, sådan den nu står der, menande måhända något, sägande intet, är åtminstone icke att betrakta som ett sånggudinnornas tempel; den är och blir — ett magasin, trots de pelare, som befinna sig der på ena ändan af detsamma till alldeles obegriplig prydnad, — och det torde kunna sägas med afseende på den hedervärda trupp, hvilken fö närvarande är kallad att der innanför upprätthålla fordna lysande traditioner, att de få pelare,, hvilka äfven der ännu stå qvar, icke synnerligt förmå att bevara en illusion, der det vulgära skymtar endast alltför tydligtigenom. Emellertid. drager Casinos teater sig åtminstone någorlunda fram på den kungligas bekostnad, och om jag icke misstager mig, gör hr Langes Folkt-ater ganska goda affäre: med sina vida mindre vilkor, med sina zuaver i våras; sina tyska operor hela sommaren ock senast hr:Selinders barnbalett. Man hänvisar till liknande förhållanden annorstädes; är det då tidens hela riktning, som vållar detta, är det den demokratiska andan, som lägger hinder för den kongl. teateradministrationens prosperitet? I sådant fall, hvarföre stänger man icke butiken och hvarför går icke hr Hanel tillbaka till att blifva rätt och slätt poeter Haneh igen? Eller åtminstone, hvarföre förvandla sig icke de kongliga scenerna till opero, blott och bart, lemnande dramatiken åt konkurrenten med mera tur och bättre sätt att lämpa sig efter förhållandena? Det svaras: för att rädda detäkta, det klassiska, det stora bildningselementet. Om detta skulle kunna skrifvas en afhandling, men jag föredraget att här skrifva om allt annat, om t. e. det stora vattenledningsverket, hvilket längesedan är fullfärdigt och en sann skatt för hela staden, förutsatt att man nu endast hade — vatten dertill! (Hvilket man tyvärr icke har.) Eller t. ex. om den nya örlogsdockan, hvilken om några dagar skall högtidligen invigas, då äfven vi skola komma att ha våra Cherbourgsfester in optima forma! Eller om litteratur! I sjelfva verket har jag längesedan haft lust att meddela er litet litterärt nytt från platsen. men lusten gör här icke tillfyllest, äfven de: nyas existens är en betingelse af tyrannisl och afgörande vigt, och hvar skall jag finne det? Det är för ögonb icket med litteraturen här på platsen icke långt ifrån som med ofvannämda vattenledning; den består såsom institution för länge sedan, och med den allra största heder, men den sinar tillsvidare på tillbör ligt hippokreniskt fluidum. Jag talar här med närmare afseende fästadt på hvad man källar den sköna litteraturen, ty inom den vetenskapliga t. ex. är det visserligen sant, att åtminstone då och då ett och annat ser dagsljuscet, som verkligen förtjenar en närmare uppmärksamhet. Den gamle Werlauf har för någon tid sedan utgifvit ett band anteckningår till Holbergs lustspel, hvilket är ett arbete af omätlig lärdom och tillika af ett högst ovanligt kuriositetens intresse; måbända återkommer jag dertill särskilt en annan gång. Dylika företeelser kunna naturligtvis icke förbises. Mer inom poesiens, inom romanlitteraturens område, hvad är der att annotera sedan Schacks ganska märkliga roman Phantasterna ?. I sanning platt intet. Lefva de verkligen, dessa skalder, af gammalt berömdt namn, eller äro de här allesammans i tysthet utdöda? Det skulle nästan så se ut. Om Heibery känner bokstafligen ingen hu ruvida han finnes på Christianshavn eller tilläfventyrs har bosatt sig på Greenwichs observatorium. Det förekom hä mdagen i Kjö